Svininfluensan ska heta den nya influensan

Enligt ett beslut av den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC ska svininfluensan inte längre kallas det, utan heta ”den nya influensan”. Anledningen är att influensan nu är ett virus hos människor och att det gamla namnet har ”lett till en ogrundad rädsla för svinkött.” Jag köper helt och fullt det resonemanget, men valet av nytt namn är helt klart inte optimalt.

Först och främst så är namnet väldigt generiskt vilket gör sjukdomen mindre enkel att identifiera. Pratar vi om ”vanlig” influensa eller om varianten från Mexiko? Det blir svårare att söka information om sjukdomen när den heter en kombination av så vanliga ord som ”nya” och ”influensan”. Tydlighet är alltid att föredra för att mininera möjligheterna till missförstånd.

Sedan undrar man hur länge den här influensan ska vara ny? Så sent som den 23 april identifierades ett nytt fall av fågelinfluensan i Egypten vilket innebär att det fem år efter det första utbrottet fortfarande upptäcks nya fall. Vad ska nästa influensa heta när det kommit en nyare än den nya influensan? Här är några förslag som går att implementera de kommande åren för att skilja sjukdomar åt:

- den nyare influensan

- den nyaste influensan

- den helt nya influensan

- influensan som är nyare än den helt nya influensan som i sin tur är nyare än den nyaste influensan

- den modernaste influensan

- den aktuella influensan

- den gryende influensan

- den färska influensan

- den hetaste influensan

Uppdaterat: Dagens Nyheter håller kvar vid svininfluensan. Ur dagens tidning:

Krisinformation om svininfluensan på Twitter

Sedan i torsdags finns Krisinformation.se, den nationell portalen för krisinformation, på Twitter. Mycket väl tajmat får jag säga med tanke på att hela Twitter just nu bubblar av kommentarer kring svininfluensan. Där finns till exempel uppdateringar med svar från Livsmedelsverket och rekommendationer för den som ska resa till Mexiko.

Big deal, kanske man kan tycka, då Krisinformation än så länge bara har drygt 400 personer som följer dem på Twitter. Det är ju en droppe i havet mot hur många man når med en notis i DN. Och även de som följer kontot riskerar så klart att missa viktiga uppdateringar då den som följer något hundratal personer på Twitter inte klarar av att läsa all ny information.

Men i en krissituation är det viktigt att så många som möjligt får tillgång till snabb och korrekt information och kanaler som Twitter är förstklassiga när det gäller att snabbt sprida nyheter om t ex svininfluensan. Inte minst beror det på retweetandet, dvs företeelsen när en person återpublicerar någon annans inlägg på Twitter. Det gör att information snabbt sprids från nätverk till nätverk och därför är det också klokt att komplettera andra kanaler med en närvaro just på mikrobloggarna. Och är det någonstans som felaktiga rykten riskerar att spridas blixtsnabbt så är det på sociala medier, vilket gör det än viktigare att den korrekta informationen når ut just här. Och det händer ju inte precis så ofta att man går in och aktivt besöker webbsidan www.krisinformation.se utan anmodan att göra det, så då är detta ett bra sätt att istället ”fiska där fiskarna finns”.

Sannolikt får vi se fler myndigheter på Twitter framöver när fler inser de sociala mediernas styrka när det gäller att kommunicera med medborgarna.

Uppdaterat: DN skriver också om detta och intervjuar Anna Toss, webbredaktör på Krinsinformation.se:

Om det uppstår någon akut situation då informationen behöver komma ut mycket snabbt kommer Krisinformation.se att prioritera Twitter.
- Vi kan först skriva på Twitter och sedan publicera på vår egen hemsida eftersom det går att nå ut snabbt genom Twitter, säger Anna Toss.

1,5 miljoner svenskar läser bloggar varje vecka

Idag har ett nytt SOM-seminarium hållits i Göteborg och nya siffror på svenskarnas användande av internet presenterats.  DN gör en stor sak av att få läser bloggar och fokuserar på att endast 4 procent av svenskarna dagligen läser bloggar.

Annika Bergström, forskaren bakom siffrorna, säger att ”Medierna blåser upp bloggarnas betydelse” och fortsätter:

”Man tror att det ska bli som i USA, där bloggarna har en helt annan betydelse. Men i Sverige har de traditionella medierna en mycket starkare ställning. Här är bloggarna är beroende av medierna för att nå ut till en större publik.”

Men sedan framgår det tydligen av rapporten att 17 procent av svenskarna läser bloggar varje vecka. En och en halv miljon svenskar läser alltså regelbundet bloggar vilket jag skulle säga är en rätt betydande grupp människor.

Ännu intressantare lär det bli när vi får möjlighet att borra oss ner i siffrorna. Förra årets presentation (med siffror från 2007) visar nämligen att i åldersgruppen 15-29 år är det mellan 35 och 40 procent som läst bloggar den senaste veckan. En bit över 20 procent av samma åldersgrupp har även skrivit egna bloggar. Presentationen finns att se här, men exakta procentsatser går inte riktigt att se. Klart är dock att bloggläsning är klart vanligare i yngre åldersgrupper och det lär inte ha minskat i årets rapport.

Håll koll på rapporten när den väl läggs upp på SOMs hemsida.

Uppdatering: Presentationen finns nu upplagd här (pdf).

Läs även gärna Åsa M. Larsson, doktorand i arkeologi, och hennes kommentarer kring slutsatserna i SOM-undersökningen i ett inlägg som heter Tre problem med SOM-analysen:

”Att en stor klump 60-åringar drar ned den totala statistiken i en undersökning är inte något som nödvändigtvis bevisar att media och politiker lägger för stor vikt vid dessa frågor. En samhälles medborgare är inte en homogen grupp, och hjärtefrågor och fokus förändras över tid.”

Twitter är tydligen på dekis

Realtid.se skriver i en beundransvärt skarpsint analys den 16 april att kändisarna spolar Twitter.

”Trendfenomenet Twitter har stött på patrull. Realtid.se har koll på vilka kändisar som överger twittrandet. Upp som sol och ner som pannkaka? Ja, kanske för nu börjar flera av landets trendkänsligare medborgare tröttna på modeflugan Twitter.”

Man undrar vilken research som har föregått denna begåvade slutsats, särskilt då hela Twitter-världen just den 16 april gick och väntade på om Ashton Kutcher skulle lyckas slå CNN i kampen om att bli först med en miljon vänner på Twitter (Kutcher vann). Dagen efter började Oprah Winfrey twittra och har över helgen samlat 380 000 följeslagare. Ja, om Henrik Schyffert slutat twittra då är det ju tveklöst så att kändisarna överger Twitter.

Samma sluga logik har tidigare tillämpats på bloggen, då till exempel någon journalist slutat blogga, ja då utropades bloggens snara död och utrotning. Så funkar det förstås inte.

För er som av ovanstående inte överbevisats om kändisarnas fortsatta tillströmning till Twitter rekommenderas en titt på artisten Sofia Talvik som idag berättar om ett gratis remixalbum för Twitter-användare. Så ska en mikroblogg användas.

SVT friar OCH fäller Pirate Bay

Några minuter innan domen mot the Pirate Bay offentliggjordes hade SVT lagt ut både en artikel där de frias och en artikel där de fälls. När den fällande domen väl publicerats ligger fortfarande den friande artikeln kvar med ingressen ”De åtalade männen bakom fildelningssajten The Pirate Bay friades i dag av Stockholms tingsrätt.” Se skärmdump nedan.

Dagens Twitter-citat

Det här var riktigt kul. I dagens Computer Sweden (på papper) utfrågas fyra personer om de twittrar? På analysföretaget Exido har man tydligen dragit ner på twittrandet. Det var mer i slutet av 90-talet. Väldigt framsynt med tanke på att Twitter lanserades 2006.

En bonuslänk: I februari lanserade Exido en blogg, men man gör inte URL:en länkbar på sin egen hemsida. Dessutom svarar en it-jurist från Magnusson Advokatbyrå på Computer Swedens fråga såhär:

”Nej. Förstår inte överhuvudtaget folks intresse av att göra intrång i sin egen eller andras integritet”.

Uppdaterad: Nu även online.

Glöm inte sökmotoroptimering i samband med PR

Toyota har en ny familjebil ute på marknaden som heter Verso. Idag får företaget en helsida i Dagens Industri om sin nya bil och effekten av en liknande artikel blir säkert att många i målgruppen söker ytterligare information. Jag själv har en sjusitsig bil så jag googlade Toyota Verso för att kika lite närmare på bilen. Men vad Toyota missat att göra är att hålla koll på hur deras sidor presenteras i Google. Det första resultatet i Google vid en sökning på Toyota Verso, normalt sett en mycket värdefull placering, leder till en död länk.

Klickar man på länken kommer man till en tom sida med ett felmeddelande.

Man gör det inte heller lätt för besökaren att hitta rätt. En sökruta saknas i den övergripande menyn. Och i rullgardinsmenyn för Toyotas bilmodeller finns inte Verso med utan man måste klicka sig vidare via länken ”Nya bilar från Toyota” där det finns en länk till mer information om Verso. Visst, bilen är nylanserad, men om företaget satt igång en PR-kampanj som attraherar intresse från konsumenter så är det en nackdel att försvåra för dem när de söker mer information. Det finns med andra ord ett stort värde i att synkronisera sin webbsida med övriga PR-aktiviteter, inte minst ur ett SEO-perspektiv, så att releventa länkar presenteras först i Google och inte en död länk.

Att bevaka sitt varumärke på Twitter, och sen då?

Tidningen Internetworld publicerade i helgen en artikel där man påstår att företag inte har någon organiserad bevakning av Twitter. Nu vet jag inte om det finns någon längre redogörelse i papperstidningen men slutsatsen är något underlig då man gjort en ”rundringning” och endast visar svar från tre personer, varav en på LO som förstås inte är ett företag. Både Swedbank och Com Hem säger sig arbeta på en lösning. Men det går naturligtvis inte att dra den slutsats man gör i rubriken baserat på ett så begränsat antal svar.

Tyvärr tror jag dock att det är relativt vanligt att företag ännu inte tagit ett ordentligt grepp om varken bloggbevakning eller mikrobloggbevakning. Flera tjänster för mediebevakning har inkluderat bloggbevakning ganska länge men eftersom antalet bloggar de bevakar är begränsat blir värdet därefter. Som komplement finns det ett stort antal gratistjänster som söker av både bloggosfären och tjänster som Twitter, och där utmärker sig främst Twingly som ett utmärkt val. Jag har själv goda erfarenheter från bevakning via Twingly.

Det borde idag vara en självklarhet att bevaka sitt varumärke i sociala medier, så frågan framöver borde snarast vara ”men sen då?”. Vad gör vi med de kommentarer om vårt företag som fälls i mikrobloggarna? Utan en egen närvaro i sociala medier är det svårt för företagen att engagera sig i meningsfulla diskussioner. Hur ska ett företag till exempel bemöta kritik på Twitter om det själv inte twittrar? Har företaget en blogg kanske det går att kommentera där, men risken är att de som läser informationen på Twitter inte hittar den på bloggen. Kritik bör först hanteras i den kanal där den uppstått.

Fortfarande är det försvinnande få svenska företag som har egna företagsbloggar eller finns representerade med officiella kanaler på mikrobloggar. När jag och mina kollegor undersökte de största nordiska börsbolagen i höstas såg vi att färre än 10 procent av dem hade egna företagsbloggar och ett par av dem lades sedan dessutom ned. Mitt tips är att när fler företag börjar bevaka vad som sägs om dem i sociala medier, kommer behovet av egna kanaler att öka dramatiskt.

Twitter är inte en arg mobb

Christer Berg är trendspanare och omvärldsanalyiker. Idag skriver han en krönika om mikrobloggar på nätpublikationen DagensPS där han beskriver med vilken kraft som Twitter växer fram och den påverkan det har på företag och politiska partier. Det är som han skriver att PR-byråer och företag i USA ”har vaknat” och bevakar mikrobloggar för dess inflytande på varumärkens anseende, även om jag tror han undervärderar de svenska PR-byråernas kunskaper om sociala medier. Är det några konsulter som varit ute och missionerat om sociala medier de senaste åren så är det väl PR-konsulterna?

Men sedan faller Berg in i den vanliga tröttsamma fällan när det gäller nätmedier, dvs att fokusera på de negativa aspekterna på det faktum att konsumenterna nu fått möjlighet att uttrycka sina åsikter på nätet.

”Runt hörnet väntar synkroniserade Twitter-mobbar som kan komma att slå till varsomhelst, närsomhelst och på hur kort tid som helst.”

Visst är det sant att ett varumärke på nolltid kan utsättas för stora negativa påfrestningar, se bara på den Twitter-storm som drabbade Motrin i USA. Men att kalla Twitter för en ”makromobb” speglar inte tillnärmelsevis den diskussion som pågår därute. En snabb koll på mitt Twitter-flöde just nu består till övervägande delen av rapporter från Guldäggs-galan uppblandat med lite allmänna konversationer och tips på nyheter. Inte en negativ kommentar så långt ögat når.

När en storm kring ett företag eller organisation uppstår på Twitter så finns det ofta, men inte alltid, en anledning till det och skillnaden mot hur det såg ut innan Twitter fanns var att åsikterna redan existerade men att de inte spreds lika lätt mellan människor. Jag skulle vilja gissa att en överväldigande majoritet av det som twittras handlar om positiva, alldagliga, harmlösa saker och att de negativa åsikterna är i klar minoritet. Dock finns det, precis som Berg påpekar, tillfällen när det brakar löst på ett sätt som man sällan skådat tidigare och då finns det en otrolig kraft i Twitter, på gott och ont. Självklart ska varje företag värt namnet bevaka vad som sägs på Twitter, men någon rasande mobb redo för ”uppvigling” kommer troligen inte att hitta. Däremot en och annan småtrevlig konversation.