Twitter som redskap i journalistiken

Jag erkänner villigt att jag dissade Twitter rätt hårt när jag prövade tjänsten första gången. Jag hade svårt att se värdet i en massa personliga statusmeddelanden från folk jag inte hade någon relation till. Men jag gav Twitter en ny chans och såg rätt snart att jag hittade nätbekanta från bloggar som jag följer och att jag fick tips på bra länkar, nyttig feedback och roliga kontakter.

Dagens snackis bland sociala medier-frälsta är journalisten Sverker Brundins krönika i Computer Sweden, rubricerad ”Twitter – den nya porrkanalen?”. Brundin beklagar sig med rätta över porrspammare och att det i övrigt mest verkar finnas PR-konsulter på Twitter, hemska tanke. Nu borde det inte vara ett överhängande problem att många PR-proffs finns där eftersom man slipper direktmeddelanden från dem man inte själv följer. Med andra ord, vill du inte ha kontakt med en viss person, följ den inte. Får man en massa ”replies” från PR-byråer som man inte vill ha (vilket jag inte sett förekomma i någon nämnvärd utsträckning), då går det att blocka den personen. Läs gärna också Brit Stakstons kommentar kring ämnet.

Nackdelarna med Twitter är med andra ord hanterbara och istället kan vi titta på hur andra journalister säger att de använder Twitter. I USA uppger 47 procent av journalisterna i en studie att de använder Twitter som ett redskap i det journalistiska arbetet. Det är nästan lika stor andel som använder Wikipedia i arbetet (51 procent). I Cisions studie (pdf) har nästan varannan svensk journalist (46 procent) använt mikrobloggar och av dem som gjort det uppger drygt var tredje (34,8 procent) att de använt mikrobloggar för research. 15,9 procent har gjort det i syfte att få feedback från läsare, 14,0 procent för att knyta kontakter med källor eller intervjupersoner och 13,4 procent för att efterfrågat nyhetsuppslag.

Det finns alltså goda skäl för Brundin att stanna kvar på Twitter, ”trots” suspekta followers och PR-konsulter (jag vill ju tro att vi faktiskt tillför ett värde). Kika till exempel på hur IDG-kollegan Mats Brandon skickade ut en förfrågan tidigare idag. Förmodligen fick han något bra tips.

matsbrandon

Kanske skulle en del av krönikan istället gått till att uppmana de ”cio:er, it-chefer, verksamhetsarkitekter, systemutvecklare och andra it-proffs” som Brundin vill ha kontakt med att ansluta till Twitter och börja följa honom. Det hade nog gett ett mer positivt resultat.

7 reaktioner till “Twitter som redskap i journalistiken”

  1. Kan nog vara så att många har svårt att köra på flera kanaler samtidigt.
    Twitter är allvar, nytta och nöje med trams på samma gång. Många viktiga nyheter har kommit först på twitter och många nyheter kommer också till där genom att många samverkar.

    Sen inte att förglömma all den helt oväntade information man snabbt kan få genom att ställa enkel fråga.

  2. Mary, jag tror att om man är ute efter nytta, jag då måste man aktivt jobba med det, annars drunkar man lätt i nöje o trams. Men vet man hur, så kan Twitter vara en fantastisk kanal. Det gäller bara att lära sig tricksen.

  3. Mycket bra, tack för det!

    Man förundrar sig också över alla dessa människor som klagar över att de inte får något värde av Twitter, men knappt följer några andra människor alls. Ett bra tips till Sverker är ju att faktiskt använda den eminenta sökfunktionen i Twitter search om han nu vill hitta personer som skriver om IT-området.

  4. Tack för en bra post!

    Jag tror man ska akta sig för att ”glorifiera” ett verktyg, även om det för tillfället är något som fungerar mycket bra, beroende på målsättning.

    Det är beteendet som ska uppmärksammas. Det består mycket längre. Verktygen byts ut.

    Mvh
    Magnus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *