Vem kan kräva svar i sociala medier?

Josef tar upp en intressant fråga apropå mitt inlägg igår om riksdagsmännens dåliga dialog på Twitter. Han är kritisk till den undersökning som SvD genomfört och menar att den är bristfällig bland annat då det konto man kontaktat riksdagsmännen från är nystartat, saknar bild och ”bio”. Och jag kan hålla med om att det kan ha påverkat hur politikerna har bedömt om de skulle ge respons eller inte. De kan ha sett en lång rad med frågor från ”Max Emil” om de studerat dennes senaste tweets och gjort bedömingen att detta inte är en seriös person och att frågan kan ignoreras.

Samtidigt bör man då ställa sig frågan om vem som kan kräva att få svar på en kanal som Twitter. Är det bara de inflytelserika, de politiskt bevandrade eller sociala medie-experterna som kan räkna med en dialog? Det ligger nog en fara i att se på de sociala medierna på det sättet. Självklart kommer det alltid finnas en prioriteringsaspekt på reaktioner från väljare, vissa kan bedömas viktigare än andra att hantera och det är inget konstigt. Å andra sidan har sociala medier jämnat ut maktförhållanden mellan olika intressenter. Vi ser allt oftare att en ”vanlig Svensson” kan starta såväl uppror som positiva rörelser genom bloggar, sociala nätverk mm så bara för att det inte är en kommentar från en känd opinionsbildare så innebär det inte per automatik att man kan lägga den åt sidan.

Jag hade heller inte svarat på en Twitter-fråga från ett konto som uppenbart var ett spam-konto, men jag anser nog inte att ”Max Emil” så tydligt kan läggas i den kategorin. De frågor som han ställde var ofta som en direkt reaktion på ett Twitter-inlägg från riksdagsmännen.  Ett exempel:

Carina Hägg twittrade: ”jag kikar men var finns det oskjutna vargar i Dalarna”

Max_Emil svarade: @CarinaHagg ska man skjuta mer varg tycker du?

Carina Hägg (s) är ändå aktiv på Twitter men Max_Emil fick inget svar. Hägg har under de senaste veckorna och i de senaste 50-60 inläggen inte kommenterat, svarat eller retweetat någon annan. Detta var bara ett exempel i högen. Jag tror att en förklaring helt enkelt är att få av de twittrande riksdagsmännen ser på Twitter som något annat än ännu en kanal för att distribuera sina budskap. Fair enough, det kan fungera men då får man nog också vara beredd på kritik om väljare vill föra en dialog och dialogen uteblir.

Centerns Ulrika Ingemarsdotter bidrar med en annan insikt i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg kring partiernas konton på Twitter, nämligen den att Riksdagen inte tillåter nedladdning av externa applikationer. Det innebär att de inte kan köra till exempel TweetDeck på sin arbetsplats vilket naturligtvis gör det oändligt mycket svårare att följa dialogen på Twitter. Jag skulle själv ha jättesvårt att hålla koll på kommentarer om jag bara fick använda Twitter via webben. Här finns det med andra ord ett inbyggt hinder i Riksdagen som begränsar möjligheterna till väljardialog. Visst kan man ha en personlig mobiltelefon man kan twittra ifrån, men det vore bättre om liknande möjligheter gavs direkt från Riksdagen.

Har man som politiker bara några hundra followers så bör inte floden av reaktioner vara så stor att den inte går att hantera. De som likt Fredrik Federley lyssnar och interagerar har säkert en hel del att vinna i den kommande valrörelsen.

6 reaktioner till “Vem kan kräva svar i sociala medier?”

  1. Håller med om att man till viss del måste se kritiskt på denna typ av undersökning men samtidigt är det bara att inse att resultatet i undersökningen är under all kritik och att det ligger rätt mycket sanning i det ändå.

    Helt ok att inte svara på inlägg om man förklarat syftet med att ha en sida på Twitter. Alltför få skapar ju ens en egen bakgrundsbild – detta skulle kunna vara en bra möjlighet för dem att lotsa väljare till rätt kanal för att de ska få svar på sina frågor. Vi har ju alla olika syften med att finnas på Twitter. Håller helt med dig om att Fredrik Federley och övriga som är aktiva i de sociala medierna har mycket att vinna i det kommande valet!

  2. definitivt ska vettiga frågor ha vettiga svar om det finns möjlighet till det. Men en vettig fråga måste vara ärligt menad vilket kunde konfirmeras genom ett klick till Max_Emils profil och se att han inte var en vanlig röstare.

    Tyvärr har inte politikerna heller förstått sociala medier och hur de funkar, håller med Christian ovan i att olika syften får förekomma MEN tycker det ska framgå väldigt klart från profilen om syftet avviker från normen.

    Gränserna mellan medborgare och vem som har makt blir mer diffusa iom sociala medier men den finns ändå kvar. Lazarsfelds tvåstegshypotes beskriver sociala medier ganska bra med kunskapsnav som för informationen vidare.

  3. Jag medger att en studie av Max_Emils profil hade visat att det var något annorlunda på gång, men jag är övertygad om att det inte är skälet till att de inte svarat. De har helt enkelt inte haft koll på kommentarerna.

    Sedan kan man ju se det såhär, det är rekordmånga förstagångsväljare i årets val, många av dem kommer vara nya på Twitter och säkert inte heller ha en 100% ”professionell look” på sitt konto. Men de har trots det var sin röst och bör inte ignoreras.

  4. Jag hade inte tänkt förut på att politikerna inte vara tillåtna att använda applikationer som Tweetdeck och Twingly på arbetet, och förstår absolut att detta försvårar saker. Men vad jag undrar istället är varför de inte ser till att kunna tillåta det. De är ju trots all dem som är beslutsfattarna, så de borde väl kunna ta beslutet att vilja konversera med sina väljare. Så även om det ger mer insikt i deras användande av sociala medier, jag inte låta bli att tycka att de är upp till dem.

  5. Självklart har man i riksdagen, precis som i många andra stora organisationer, vissa begränsningar i vilka program som enskilda användare själva kan installera. Och lika självklart tror jag det är att det finns möjlighet att få de program man behöver för sitt jobb installerade. Så det låter som en rätt klockren undanflykt tycker jag.

  6. Intressant tråd, i en för övrigt väldigt bra blog så heder till dig Hans!

    Jag har en och annan politiker som ska coachas fram och synliggöras i sociala medier, men som själv använder sin Twitter på ett utmärkt sätt.

    Däremot kommer nog få av dom att efter Almedalen hinna skriva så mycket som dom önskar, och än mindre svara de väljare/sympatisörer som kommer in via kanaler som Twitter-Tweetdeck-Twingly et al.

    Det är iaf dom signaler jag fått, så där kommer ansvaret mer att ligga på de som får hantera viss del av kommunikationen.
    Detta medium och arbetsformat lönade sig bevisligen i norska valet senast, och ska vi se till oppositionens styrka i Facebook gruppen som stoppade Coop när dom ville byta ut Skånemejerier mot Arla som leverantör så vet vi ju alla att gräsrötterna/konsumenterna stoppade detta genom massiv påverkan i detta medium.

    Kraften är stor, om den används rätt som framgår i inläggen ovan med…

    -Tord c”,)
    ”Do or do not – there is no try”! (Yoda i Starwars citat-på tal om kraften)
    May the force be with you!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *