Svenskar missnöjda med svar från företag i sociala medier

Det är knappast någon nyhet att konsumenter klagar på företag i sociala medier. Många företag använder Facebook och Twitter som kanaler för att lyssna på kunder och för att hantera rena kundtjänstärenden. Då är det naturligt att det förekommer kritik och kundproblem. Däremot kan man ibland bli bedrövad över tonen som många håller när de skriver till företag, men det är ett ämne för ett helt annat blogginlägg.

Tyvärr visar det sig att företag inte lyckas göra kunderna särskilt nöjda när de hanterar kundärenden via Facebook och andra sociala nätverk. Enligt en internationell rapport från företaget Interactive Intelligence så är 6 av 10 svenskar missnöjda med de svar de får från företag via sociala medier. Det är en högre andel missnöjda än generellt i undersökningen.

kundtjänst sociala medier

Rapporten uppger också att efter kontakten med företaget så skulle 62 procent av svenskarna dela en dålig eller mycket dålig kundtjänstupplevelse på nätet medan 49 procent skulle dela en bra upplevelse.

kundtjänst i sociala medier statistik

Tyvärr gör en otydlig formulering i pressmaterialet att denna siffra kan misstolkas. Det är alltså inte så att 62 procent klagar generellt i dessa kanaler utan 62 procent skulle dela en negativ kundtjänstupplevelse. Det är en väsentlig skillnad, vilket tyvärr Computer Sweden missat i sin notis här. Frågan som besvarades var alltså ”Vad skulle få dig att dela en kundtjänst- eller supporterfarenhet i sociala medier?” och inget annat.

73 procent av svenskarna delar sina erfarenheter av kundtjänsten via sin egen Facebook-sida medan 40 procent delar den på företagets Facebook-sida.

Vi tenderar alltså att vara mer benägna att dela en negativ upplevelse än en positiv så det kan finnas skäl för svenska företag att öka fokus på kvalitet i kundkontakt via sociala nätverk. Även svarstiden är ett område där svenska företag ligger efter, åtminstone efter norska företag. En inte alltför vild gissning är att kundtjänst på Facebook och Twitter blir ett av de stora utvecklingsområdena för svenska företag under 2014.

Fotnot: I undersökningens material som går att ladda ner från företagets sajt, så framgår inte hur de 62 procenten, som är en sammanslagning av 26 procent ”dålig upplevelse” och 36 procent ”förfärlig upplevelse”, har räknats ihop. Om det har gått att svara ”ja” på båda dessa alternativ så blir ju inte den sammanlagda andelen 62 procent. Jag antar därför att så inte är fallet. Vidare ska urvalet vara statistiskt säkerställt för varje marknad, men jag förhåller mig något tveksam då rapporten baseras på 1407 respondenter varav endast 11 procent kommer från Sverige.

Facebook äger inte dina bilder

facebook website screenshot

Ett påstående som dyker upp med jämna mellanrum är att Facebook äger dina fotografier, vilket förstås inte låter särskilt positivt. Igår publicerades ett debattinlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet där en doktorand i informationssäkerhet ifrågasätter det lämpliga i att polisen använder sig av en hemlig grupp på Facebook. I artikeln påstås följande (min fetstil):

”Alla bilder och all information som skickas till Facebook kan när som helst säljas vidare till annan aktör utan att myndigheten får någon information om saken. Äganderätten till informationen tillkommer Facebook och därmed också de allmänna handlingar som upprättas där.”

Men Facebook påstår inte att de äger dina foton. I användarvillkoren, punkt 2, skriver Facebook:

Du äger allt innehåll och alla uppgifter som du publicerar på Facebook och du kan reglera hur det ska delas med hjälp av dina sekretess- och applikationsinställningar.” 

Detta förklaras även här:

”Även om du tillåter oss att använda den information vi får om dig, äger du alltid din egen information. ”

Det är heller inte så att informationen sparas av Facebook om polisen skulle vilja ta bort den. Eftersom detta rör en hemlig grupp så tas informationen även bort från Facebook om användarna tar bort den. Facebook respekterar dina inställningar, det är endast om information du publicerat delats av dina vänner som det finns en risk att Facebook sparar den, vilket alltså inte bör vara fallet för en hemlig Facebook-grupp (även om det inte finns några garantier att så inte sker).

Nu är jag förvisso inte jurist, men jag tolkar även villkoren och uttalanden från Facebook som att de inte kan eller kommer att sälja informationen vidare. Vad de dock kan göra är att använda din information i samband med annonsering inom Facebook-plattformen.

Fotnot: Foto från Flickr

Läsarkommentarer upphov till varannan ”delning” av Aftonbladets ledarartiklar

Aftonbladets ledarredaktion bloggade den 7 oktober om den stora spridning som artiklar från Aftonbladet Ledare fått i sociala medier. Tidningens artiklar delades mångdubbelt fler gånger än till exempel motsvarande artiklar på DN, GP, Expressen och SvD. Utspelet kritiserades dock igår av Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid Göteborgs universitet och Timbro som menar att ”frågan är om inte siffrorna är lite för bra för att vara sanna. En närmare granskning visar att Aftonbladets siffror drivs upp av läsarkommentarer och andra läsares gillande av dessa kommentarer.”

Johansson Heinö är onekligen någonting på spåren. För det som Aftonbladet kallar delningar, är i själva verket ett mått som består av:

– The number of likes of this URL
– The number of shares of this URL (this includes copy/pasting a link back to Facebook)
– The number of likes and comments on stories on Facebook about this URL
– The number of inbox messages containing this URL as an attachment.

Som Johansson Heinö skriver är Aftonbladet den enda av dessa tidningar som använder Facebook Comments för artikelkommentarer och att det ”driver naturligtvis debattglada läsare till Aftonbladets sidor. Och det driver samtidigt upp statistiken för delningar.”

För att tydliggöra denna fråga så bloggade Karin Pettersson ett förtydligande idag som visar endast delningarna och Aftonbladet har fortfarande en överlägsen statistik jämfört med konkurrenterna. Därmed fick också mitt blogginlägg en lite annan vinkel.

Med den frågan ur världen tycker jag ändå att det vore intressant att se lite djupare i vilken påverkan just artikelkommentarerna har på spridningen i sociala medier och främst då Facebook, det var ju nämligen Heinös ingångspunkt i sin text.

Grundfrågen var återigen alltså, i Aftonbladets första blogginlägg redovisades bara en totalsumma som kallades delningar. Jag ville veta hur stor andel av ”delningarna” som var 1) riktiga delningar, 2) gillningar och 3) kommentarer. I efterhand har jag fått veta att Aftonbladets blogginlägg baserades på 7 artiklar. Eftersom jag inte visste det så tittade jag på samtliga 21 huvudartiklar på Aftonbladet ledare under vecka 40.

Resultatet av min genomgång visar att endast 9% av det totala antalet sociala interaktioner på Facebook är riktiga delningar. 16% är kommentarer och 75% är gillningar. (För 21 artiklar, 52958 interaktioner varav 4553 delningar, 39623 gillningar, 8782 kommentarer). Proportionerna stämmer väl överens med Aftonbladets egna siffror.

aftonbladet delningar i sociala medier

Av det totala antalet interaktioner är alltså kommentarerna en ganska liten andel. Men de får en stor effekt på antalet gillningar eftersom siffran för gillningar inkluderar både gillningar på Facebook och gillningar på artikelkommenterar gjorda med Facebook Comments. På till exempel den här artikeln har det kommit 24 kommentarer med sammanlagt 108 gillningar. Det är nästan exakt hälften av artikelns alla gillningar och en tredjedel av de totalt 310 interaktionerna. Ungefär så ser det ut på fler artiklar.

En genomgång av kommentarer på 5 av dessa 21 artiklar visar att antal kommentarer plus gillningar på kommentarer utgör 57% av de totala Facebook-interaktionerna. Alltså, ungefär hälften av alla sociala interaktioner uppstår som en följd av läsarkommentarer (totalt ca 16% i kommentarer och ungefär 35-40% av gillningar till artikelkommentarer).

Man kan alltså som en mycket grov tumregel titta på en ledarartikel på Aftonbladet och se siffran bredvid Facebook-knappen och utgå från att ungefär hälften av siffran är ett resultat av att man har Facebook Comments.

Det jag dock tycker är värt att påpeka att man inte ska kalla dessa interaktioner för delningar, då de består av både delningar, gillningar och kommentarer. Det är inte alltid glasklart med hur olika interaktioner registreras, men i huvudsak anser jag att min genomgång är korrekt. Riktiga delningar utgör i exemplet ovan endast 9% av den totala siffran. Denna beskrivning blir då direkt felaktig. Sedan finns inget vedertaget begrepp att använda istället, men sociala interaktioner är ett förslag (cred: @danouc).

Uppdaterat: Även Hampus Brynolf och Emanuel Karlsten bloggar om detta.

Fotnot: statistiken framtagen med SharedCount och Facebook Share Counter. Aftonbladets egen sammanställning har skett via Linktally. När jag dubbelkollade de 21 artiklarna i mitt test ovan med Linktally framkom att av 54464 reaktioner kom 52959 från Facebook, dvs ca 97%). De data jag använt kan du hitta här: http://www.scribd.com/doc/175034316/Aftonbladet-Delningar-till-sociala-medier

Vanligare att flickor blir offer för nätmobbning enligt ny studie

cyber attack

Det stora Instagram-målet i Göteborg satte fenomenet nätmobbning ordentligt på agendan i Sverige, men ännu är forskningen på området begränsad. Speciellt om man tänker på studier av eventuelle könsskillnader när det gäller mobbning via sociala nätverk och annan nätrelaterad mobbning. I veckan har dock Linda Beckman disputerat på Universitetet i Karlstad med en avhandling med rubriken ”Traditional Bullying and Cyberbullying among Swedish Adolescents – Gender differences and associations with mental health”.

En av frågeställningarna i avhandlingen var att försöka utröna om det finns skillnader i beteenden mellan pojkar och flickor när det gäller nätmobbning. I studien undersöktes ungdomar mellan 13 och 15 år.

Studien av mer traditionell mobbning visar att det inte finns några könsskillnader alls bland traditionella mobbningsoffer. Det är alltså i princip lika vanligt att flickor och pojkar mobbas. Vidare var det en större sannolikhet att pojkar var traditionella mobbare jämfört med flickor.

Vanligare att flickor nätmobbas
I Beckmans studie framkom att det vid nätmobbning istället var större sannolikhet att flickor nätmobbas medan det inte var någon skillnad mellan pojkar och flickor med avseende på att nätmobba andra. Sannolikheten var också större att pojkar samtidigt var både mobbare och offer (bully-victims) vid traditionell mobbning  jämfört med flickor, medan sannolikheten för flickor att vara både mobbare och offer (nätbully-victims) vid nätmobbning var större jämfört med pojkar.

I korthet innebär det att flickor utgör en större andel av både mobbare och offer vid nätmobbning än vid traditionell mobbning, procentuellt sett.

En anledning till den ökade representationen av flickor i nätmobbning kan enligt Beckman vara att pojkar traditionellt är överrepresenterade i fysisk mobbning medan det vid verbal mobbning inte finns några könsskillnader. Nätmobbningen ligger således närmare den verbala mobbningen i sin karaktär. Detta påstående stöds till exempel i Skolverkets stora genomgång Utvärdering av metoder mot mobbning:

”Mobbning bland pojkar handlar i stor utsträckning om öppen och fysisk aggressivitet medan problematiken bland flickor mer handlar om social utfrysning och verbala kränkningar.”

Vid framtida arbete med att motverka nätmobbning kan det alltså finnas skäl att fästa särskild vikt vid flickor och deras situation.

Beckmans studie är intressant och även de övriga delarna är läsvärda, t ex om att det fanns ett samband mellan mobbning och psykosomatiska besvär samt att ungdomar med funktionshinder löpte större risk att bli både mobbare och offer (bully-victims).

Här finns avhandlingen i sin helhet:

 

Traditional Bullying and Cyberbullying among Swedish Adolescents by kullin

Bild från Flickr.