På DN.se idag så svarar DN’s karriärrådgivare Charlotte Hågård på frågan om man måste finnas med på Facebook idag för att få ett jobb. Ett av råden är att man bör söka runt på nätet för att se hur andra har gjort för att marknadsföra sig. Det verkar Hågård ha gjort, för hela första stycket är lyft från detta blogginlägg av Joakim Lindström, med några få justeringar. Att det inte råder någon tvivel om att texten är tagen från Lindströms blogginlägg blir tydligt när man jämför de olika versionerna. Hela satser och meningar är ordagrant återgivna och i några fall bara justerade där ”man” är utbytt till ”du”.

Även meningen ”Hitta positiva förebilder i människor som använt sociala medier på ett bra sätt i sitt sökande efter nytt jobb.” är helt ordagrant tagen från Nina Jansdotter (jag hittade den via den här sajten som rankar bra i Google på söka jobb i sociala medier). Därifrån verkar också detta citat taget, med viss justering: ”Att bygga upp ditt personliga varumärke tar tid. Du behöver avsätta tid för att bygga dina goda relationer på nätet som du sedan kan ha nytta av när du söker jobb.”

Hågård anser, liksom jag, att om man är duktig på ett område kan man starta en expertblogg för att visa andra vad man kan. Men om man gör det bör man skriva sina egna texter, eller åtminstone länka till sina källor, annars kan din expertblogg bli ett ”career ending move”.

Tipstack till Joakim Lindström som noterade likheter i texterna först.

Det är ingen nyhet att jag tycker att Aftonbladets tjänst Bloggportalen suger stenhårt. Idag tänkte jag dock titta lite närmare på de bloggare som varit med från starten. Bloggportalen säger sig ha nästan 110.000 bloggar i sin katalog, men tittar man på de tidigast registrerade bloggarna så liknar det mest en kyrkogård. Det är tufft att fortsätta driva en blogg år efter år och de flesta som registrerades när portalen lanserades har lagt ner, slutat uppdateras eller fortsätter på annan domän och har glömt eller struntat i att uppdatera informationen på Bloggportalen.

Bland de som var tidigast ute och som fortfarande aktivt bloggar är Lotta Holmström en ledstjärna. Hon har inte bara den äldsta aktiva bloggen på Bloggportalen utan de två äldsta. Kudos till Lotta. De fem först registrerade aktiva bloggarna är följande:

#4: Lotta Holmström
#5: Skriva.net av Lotta Holmström
#17: Saras betraktelser (uppdaterad senast juli 2011)
#19: Bloggen för livsnjutare av Dan Stenqvist
#28: Anders Wallner

Värt att notera är dock att det finns ett par bloggar blande de första 30 registrerade som fortfarande är aktiva, men som flyttat och där informationen på Bloggportalen är inaktuell.

Andra tidiga bloggar som fortfarande tuffar på är till exempel Fredrik Wass Bisonblog (#336) och Stationsvakt (#757). Själv lyckades jag åtminstone få in en blogg bland de första 1.000: Media Culpa (#987).

Vilka bloggar som var aktiva 2006 eller tidigare följer ni fortfarande?

Förtydligande: siffrorna ovan gäller alltså inte vilken blogg som är äldst, utan de som registrerade sig först på Bloggportalen.

I februari 2006 köpte Aftonbladet Bloggportalen av författaren Sigge Eklund. ”Aftonbladet storsatsar på bloggar” lät de storslagna rubrikerna i till exempel Internetworld. ”Tillsammans ska vi utveckla en mer tekniskt avancerad version av Bloggportalen”, sa Eklund då. Vid köptillfället hade portalen ca 3.500 bloggar registrerade, vilket idag har stigit till hela 108.000. Det borde alltså finnas ett värde i att koppla ihop bloggosfären och de traditionella medier som de länkar till. Men Eklund slutade jobba med Aftonbladet för länge sedan och vi vet hur det har gått med Aftonbladets bloggsatsningar. Tidigare i år så la man ner sin egen bloggtjänst och Bloggportalen har en längre tid fört en till synes tynande tillvaro.

Det är uppenbart att Bloggportalen inte ges någon uppmärksamhet, men nu har förfallet gått så långt att jag uppmanar Aftonbladet att göra en översyn. Bloggportalen håller nu så låg kvalitet att det inte är värdigt ett medieföretag att stå som avsändare/ägare till tjänsten.

Jag kritiserade Bloggportalen redan i februari i år för att de artiklar från traditionella medier som enligt uppgift ska vara de mest bloggade, i stort sett enbart kom från Aftonbladet.se, några även från Expressen.se. Detta representerade inte alls verkligheten. Dessutom är Aftonbladets Bloggsök.se en uppvisning i snuskigheter, vilket även Gert Frost har skrivit om.

Just nu menar Aftonbladets tjänst Bloggportalen att de 20 mest diskuterade nyheterna består av 18 nyheter på aftonbladet.se och 2 på expressen.se. Den mest omskrivna artikeln nämns på 13 bloggar. Detta är kvalificerat trams och rent av idiotiskt att ett medieföretag påstår något som är så långt från sanningen. Det är inte svårt att hitta andra nyheter som är flitigt diskuterade på bloggar. Några exempel (statistiken nedan är från Twingly):

DN.se: Arkelsten förfalskar historien – 79 blogginlägg kommenterar
DN.se: Auktoritära utsöndringar – 21 blogginlägg kommenterar
DN.se: Khaddafi valde sitt eget slut – med vapen i hand – 15 blogginlägg kommenterar
Svd.se: Låt invandrarna ta makten över sina liv – 10 blogginlägg kommenterar

Jag tittade på de så kallade mest diskuterade nyheterna totalt, samt i de 10 kategorier där det finns flest registrerade bloggar. Enligt Bloggportalen är fördelningen såhär:

- Aftonbladet – 171 artiklar
- Expressen – 46 artiklar
- TV4 – 2 artiklar
- Ny Teknik – 1 artikel
- Alla övriga svenska medier – 0 artiklar

78% av de mest bloggade artiklarna sägs alltså komma från Aftonbladet.

So what, säger du? Det är väl inte Aftonbladets ansvar att vara bloggvärldens statistikenhet? Generellt sett, nej. Men om tjänsten sägs spegla de mest bloggade nyheterna, så har man tagit på sig den rollen frivilligt. Då tycker jag att ett minimikrav är att informationen åtminstone är någorlunda korrekt. Och definitivt inte att Aftonbladet.se ges fördelar. Då är det bättre att ta bort den funktionen, om man bedömer att det inte går att få in korrekt data.

Det ultimata beviset på att Aftonbladet inte längre bryr sig om Bloggportalen? Jo, det är nog att i den text under en artikel som uppmuntrar bloggare att blogga om artikeln, där finns en länk till mer information om hur man registrerar sig på Bloggportalen. Och den länken går till, ni gissar rätt, en död sida.

Jag har bloggat sedan februari 2004 (först på Media Culpa och sedan 2009 även här) och jag märker en stor skillnad i vilka reaktioner mina blogginlägg genererar i bloggosfären. Under senare år har antalet länkar från andra bloggare minskat allt mer och det kan inte bara bero på att jag har blivit tråkigare.

Idag är det sällan som någon kommenterar, ger sin syn eller bygger vidare på det jag skriver om. De inlänkar som kommer från andra bloggar idag är i stort sett uteslutande av typen ”länktips” – man hittar intressant information på nätet och samlar ihop några länkar med eventuella korta beskrivningar på sin blogg.

Nu ska man vara försiktig med att döma världen helt och hållet efter sig själv, men nog kan man misstänka att antalet länkar mellan bloggar har minskat de sista två åren? Ett annat tecken på det är till exempel topplistorna på Bloggportalen. Visserligen är inte Bloggportalen något under av tillförlitligthet, men för inte så länge sedan krävdes det åtminstone ett tiotal bloggar som länkade till din blogg för att du skulle vara med på topp 10 i kategorin ”Reklam & PR”. Som synes nedan så räcker det med 2-3 bloggar som länkar för att hamna där. En enda länkande blogg räcker för att komma på topp 30. En ”normal” nivå på mina bloggar hade idag räckt till en placering på listan över de allra mest länkade bloggarna totalt sett.

Anledningen till att jag tar upp det här är ett inlägg från utvecklingsbloggen på SvD.se. Där visas hur många blogglänkar svd.se fått sedan januari 2010 och hur många unika bloggar som länkar dit under samma tid. Trenden är tydlig, antalet blogglänkar ligger ganska stabilt eller minskar något och framförallt minskar antalet unika bloggare som länkar.

Frågan som svd.se ställer sig är om bloggarna har tappat i betydelse eller om det minskade länkandet beror på stagnation för den typ av bloggar som länkar till nyhetssajter. Jag har inget svar på det, men låt oss tänka högt. För det första, vad menar vi då med betydelse och för vem?

Många faktorer pekar på att allt fler bloggar. Undersökningar som ”Svenskarna och internet” visar en stadig tillväxt i antalet personer som skriver och läser bloggar. Flera av de ledande svenska bloggtjänsterna visar en betydande tillväxt i antalet bloggar, enligt personer jag talat med. Dock sker mycket av den tillväxten i åldersgrupper som de låga tonåren och ännu lägre. Det är inte den typen av bloggare som kommenterar utrikespolitik, snarare kommenterar de varandra. En slutsats av detta är att bloggen lever och frodas och har fortsatt betydelse för saker som mode och underhållning till exempel. Det är möjligt att bloggosfären pratar allt mindre ”nyheter” och allt mer ”vardag”.

Samtidigt så har både Metro, Aftonbladet och Expressen slutat stödja eller helt stängt ner sina bloggtjänster det senaste halvåret och det kan förstås ha haft en negativ påverkan på antalet blogglänkar till mediesajter. Det är inte osannolikt att de som startat bloggar på mediernas plattformar är mer benägna att  läsa och länka till mediernas artiklar än de som startat bloggar på Devote eller Blogg.se.

Antalet länkar till nyhetssajterna är starkt beroende av stora nyhetshändelser. 2010 var ett händelserikt år med både vinter-OS, fotbolls-VM och val i Sverige. Det bidrog säkert till att hålla antalet länkar uppe förra året. Det ska bli spännande att se vad Juholt-krisen fått för inverkan på antalet blogglänkar till svd.se i oktober i år. Tittar man på de artiklar som skrivits så är det många som har både 30 och 40 blogglänkar till sig, vilket är ganska mycket.

Bloggosfären fick tidigt en tydlig struktur
En bidragande orsak till att den svenska bloggosfären tidigt fick stort genomslag var att det fanns några samlingspunkter som gjorde att det var lätt att få överblick över vad som var på tapeten. Knuff.se och dess systersajter Intressant.se mfl var några sådana tjänster som enkelt kopplade ihop bloggare, visade vilka nyheter som kommenterades mest och vilka bloggare som var mest omtalade. Bloggportalen var en annan sådan kraft. När dessa två har tappat i betydelse – Bloggportalen verkar vara i stort behov av lite omtanke och Knuff kommer jag inte ens in på längre – så tappar bloggosfären lite av sin gemensamma kraft, sitt momentum. Det, tillsammans med att det verkar vara dålig återväxt på bloggar inom samhälle, opinion och politik, gör antagligen att länkandet till nyhetssajter på sikt minskar.

Ett annat fenomen som jag misstänker håller på att tappa i betydelse är RSS-läsaren. När jag började läsa bloggar så var det genom RSS-läsaren som jag följde nya inlägg, men idag när det finns så enormt många informationskällor, går jag mer sällan till RSS-läsaren. Det är helt enkelt så att de bloggar eller nyhetskällor som jag själv valt ut och prenumererar på, inte helt och fullt räcker för att jag ska hålla mig up to date på vissa områden. Det räcker inte med att följa 100 suveräna bloggar när intressanta inlägg kan dyka upp lite var som helst. Istället ”hittar nyheterna mig” genom andra kanaler, främst Twitter men även Facebook. Dock använder jag fortfarande Google Reader och Bloglovin.com har nyligen nått 1 miljon användare. RSS-läsaren är inte död, men den har konkurrens av andra kanaler och det betyder också att mycket av reaktionerna kommer i dessa kanaler istället, i form av likes och retweets.

Jag tror inte att bloggen har tappat i inflytande när det gäller nyheter och samhällsfrågor. Istället har den gått från att vara ett komplement till traditionella medier till att bli en del i ett ekosystem av traditionella medier och sociala medier, där bloggosfären samspelar med onlinetidningar, Twitter, Facebook mm och tillsammans utgör de en stark kraft på vad människor tycker och tänker. Det är fortfarande så att ett enskilt blogginlägg kan ha stor effekt på en samhällsfråga. Viktor Tullgrens blogginlägg om Juholt-affären är ett bra exempel på det. Det har genererat 68 blogginlägg, 9000 likes på Facebook, delats 347 gånger på Twitter osv.

Inflytande kommer inte bara genom att agera side-kick till traditionella medier, utan genom att vara en viktig komponent i ett nätverk av sammanflätade kanaler. Jag tror att bloggen kommer fortsätta vara en viktig kanal för längre tankar och resonemang, som man inte får plats med på andra platser. Men säkert kommer bloggosfären fortsätta att förändras.

***
Följ min blogg med bloglovin

Det vimlar av bloggare som blivit maktfaktorer inom sin nisch, vilket företag och organisationer förstås vill dra fördel av. Helst då genom kontakter som gynnar både bloggaren och företaget. Men blogg-PR är inte alltid så lätt. Ärliga försök till bra samarbeten kan landa helt fel hos enskilda bloggare av olika anledningar. Kanske har PR-byrån gjort dålig research vad gäller hur vissa bloggare ställer sig till samarbeten och propåer från företag, eller så har man bara helt skilda åsikter om vad som är ett ”bra erbjudande”. Anton har skrivit bra om det på Fyranyanser.se.

I andra fall ser det bara ut som att en riktigt usel idé har förverkligats, med riktigt dåliga följder för alla inblandade. I New York lockade PR-byrån Ketchum ett antal matbloggare och mammabloggare till en italiensk restaurang där de skulle få möta kändiskocken George Duran och matkännaren Phil Lempert. De fick också bjuda med ett par av sina läsare till restaurangen.

Men istället för att serveras en härlig fyrarätters italiensk middag från Durans kök, serverades bloggarna i hemlighet frusen lasagne av märket Marie Callender från ConAgra Foods. Inte nog med det, dessutom filmades de av dolda kameror och tanken var att dessa filmer sedan skulle användas som marknadsföring på YouTube, på företagets sajt och även av bloggarna själva.

Tricket föll dock inte bloggarna på läppen som skrev rasande bloggilägg med citat som detta:

”Our entire meal was a SHAM! We were unwilling participants in a bait-and-switch for Marie Callender’s new frozen three cheese lasagna and there were cameras watching our reactions.”

”The first thing out of my husband’s mouth was waste of time and I was reduced to tears.  Not only had I been duped but now my husband was mad at me and my guests/pediatrician must of thought of me terribly.  Its even crossed my mind that I may need to find a new pediatrician, I was that embarrassed.  My only comfort was as we left, his wife said to me, Thank God he at least cooked the rest of the meal.  But that also hinted at the major disappointment.”

PR-branschen har tillräckligt dåligt rykte för att man ska ha råd att lura bloggare och ge så här dåliga råd till sina kunder. Ärlighet varar inte bara längst, det besparar dig också obehagliga överraskningar. Inte minst när du är aktiv i sociala medier.

I sociala medier och främst bland bloggare använder många de två engelska begreppen disclaimer och disclosure för  att begränsa ansvaret för innehållet och för att förtydliga hur innehållet i t ex bloggen påverkas av olika faktorer. Men orden används nästan oftare fel än rätt och därför tänkte jag försöka förtydliga vad som är en lämplig användning.

Disclaimer

En förklaring som är avsedd att begränsa avsändarens ansvar, i första hand juridiskt. Exempel: ”åsikter som uttrycks i den här bloggen är mina egna och är inte representativa för min arbetsgivare eller dess kunder”. Avsikten med en disclaimer är ofta att frånsäga sig en del av ansvaret för det innehåll som man publicerat, vilket kan ses som både ett moraliskt och juridiskt ansvar. Det kan gälla att man inte tar ansvar för innehållet på de sajter som man länkat till (då detta innehåll t ex kan ändras utan skribentens vetskap och fyllas med innehåll som skulle kunna upplevas som stötande) eller helt enkelt som ett statement att det här läser du på egen risk.

Det kan också handla om att markera att bloggen publiceras utifrån lagar och värderingar som gäller i ett land och att bloggaren inte tar ansvar för om detta skulle kränka någon i ett annat land. Huruvida en disclaimer faktiskt har någon juridisk verkan i en tvist är dock en helt annan fråga.

En disclaimer läggs oftast i texten som förklarar vad bloggen handlar om. (Se även Wikipedia)

Nyckelord: ansvar.

Disclosure

Används när man vill vara öppen om faktorer som kan påverka innehållet i t ex en blogg. Om du skriver om ett företag där du tidigare har arbetat, kan detta påverka dina värderingar och din text och för att undvika misstankar om syftet med texten väljer många att vara transparenta. Detsamma gäller om du har annonser eller på något annat sätt finansiella kopplingar (aktieägare, anställd etc) till ett företag eller varumärke du bloggar om. Ovanstående gäller också om organisationer, partier, föreningar och så vidare där kopplingarna oftare är intressemässiga än finansiella. Disclosure kan också ha att göra med relationer (du har någon form av relation till en person i texten). Syftet med disclosure är att minska misstankarna om en dold agenda bakom ditt innehåll och att sätta rätt förväntningar hos läsaren.

En disclosure-text läggs oftast i anslutning till ett blogginlägg. (Se även Wikipedia)

Nyckelord, ärlighet, påverkan.

Nu när du vet vad som är vad, kan du gå in på min engelska blogg Media Culpa och läsa den ultimata disclaimern.

För ett tag sedan skrev jag till Språkrådet och bad om vägledning för översättning av det allt populärare engelska begreppet ”content curation”. Deras rekommendation då var att översätta till ”kuratera” eller möjligen använda andra närliggande ord som ”moderera”. Nu har Språkrådet skrivit en text på sin sajt (tipstack till Jonas Lejon) rubricerad Content curator på svenska?.

Eftersom kurator och curator i dag används i så många olika betydelser, är det bra om man kan hitta mer precisa och beskrivande benämningar på svenska. Två exempel är listansvarig och innehållsansvarig. Ofta går det bra att använda befintliga och närliggande ord som moderator, redaktör eller administratör. Då blir det också lättare att hitta verb som passar till aktiviteten: moderera och administrera har vi ju redan i svenskan. Man kan också tänka sig redaktöra som har visst stöd i bruket.

Om man ändå vill använda kurator i den nya betydelsen rekommenderar vi att man stavar med k och att man preciserar sig genom sammansättningar som innehållskurator, listkurator eller informationskurator. Om man vill hitta ett verb som passar till ordet är kuratera lämpligare än kurera. Det följer samma mönster som exempelvis inspektör – inspektera. Verbet kuratera är inte helt nytt: det fanns med på Språkrådets nyordslista för 2002, då i betydelsen ’att ordna konstutställningar’.

Jag tycker inte att moderator eller redaktör riktigt beskriver den funktion som en ”curator” inom sociala medier fyller. Kurator är i mina ögon tydligare. Verbet kuratera verkar möta visst motstånd men jag tror att det kan mest vara en vanesak. Det tar ett tag innan nya ord blir etablerade och jag vill minnas att vi i Sverige i början skrev blogg med ett ‘g’, vilket idag känns helt fel nu när vi vant oss vid ‘blogg’.

Ett försök till definition av kuratering: ”En process för att upptäcka, selektera, kommentera och dela information genom sociala medier.” Uppdaterad efter diskussion i kommentarerna på jardenberg.se.

Bloggportalen, som idag ägs av Aftonbladet, har tillsammans med Knuff.se varit en av få hyfsade tjänster för att ta tempen på den svenska bloggosfären. Knuff verkar inte fungera särskilt bra då jag ofta har svårt att komma in på sajten och Bloggportalen har länge lämnats åt sitt öde utan någon större uppmärksamhet från ägarna. Bloggaren Gert Frost nämner till exempel häromdagen sajtens trista redovisning av de populäraste sökorden, en uppvisning i snuskigheter.

Just nu verkar Aftonbladet.se ha drabbats av en spamvåg med mängder av länkar från spambloggar vilket fått till följd att Bloggportalens redovisning av mest länkade nyheter är helt uppåt väggarna. Inom i stort sett varje kategori består tre fjärdedelar av alla nyheter av Aftonbladet-artiklar, resten är Expressen-nyheter och några enstaka övriga. Så ser länkandet naturligtvis inte alls ut i bloggosfären, något måste ha hänt.

Några exempel: i kategorin Vardagsbetraktelser är samtliga mest länkade nyheter från Aftonbladet.

Misstänkt många nyheter som har 8 blogglänkar, eller hur? En nyhet som till exempel den om Anna Holmlund borde inte genererat så många länkar så om vi tittar på vilka bloggar som länkar till artikeln hittar vi följande – sju av åtta är identiska och den sista är också skum, jag hittar inte länken i inlägget.

Mönstret går igen i andra kategorier också, som i kategorin Mode och Design som också innehåller enbart Aftonbladet-nyheter. Men denna typ av spam verkar bara vara en förklaring till att det nästan bara är Aftonbladets artiklar som visas som ”heta nyheter”. Tittar vi i kategorin Reklam och PR, så ser vi ett femtontal Aftonbladet-nyheter om sport (!), där de flesta endast har en inlänk och alla dessa kommer från samma blogginlägg:

Det märkliga är ju varför just dessa artiklar visas som de hetaste. Det är inte svårt att hitta artiklar inom ämnet där flera tunga bloggar inom media, PR och reklam länkar. På ett par minuter hittade jag till exempel den här artikeln från Journalisten.se, som länkas av inte mindre än 10 stycken bloggar. Varför toppar inte denna artikel Bloggportalens lista? Det kan säkert ha att göra med att vissa bloggare inte pingar Bloggportalen, men flera av dessa tio är tunga mediebloggar som ofta syns på sajten, så det räcker inte som förklaring.

Någonting är skevt med urvalet av artiklar på Bloggportalen. Jag vet bara inte vad det är. Klart är dock att portalen som temperaturmätare på bloggosfären blir allt mindre relevant. Att det är så lätt att med hjälp av spamlänkar synas på Aftonbladet.se är ju också häpnadsväckande dåligt.

Fotnot: Bild från Flickr.

Före detta tv-journalisten Elisabet Höglund går idag till hårt angrepp på användningen av sociala medier och menar att vi lägger så mycket tid på dessa medier att vi snart inte kan prata med varandra längre. Hon skriver:

”Många människor har på det här sättet alltmer kommit att leva i en pseudovärld, i en ny dimension, där det som händer på internet är viktigare än det som händer i den verklighet som fortfarande omger oss. Samtidigt som vi avskärmar oss från vår omgivning genom att ägna all uppmärksamhet åt det som händer på skärmen, letar vi hysteriskt och utskillningslöst efter nya kontakter, men inte i den fysiska verkligheten utan i cybervärlden. Det är en obegriplig – och tragisk – paradox.”

Men efter att ha börja läsa boken Cognitive Surplus av Clay Shirky skulle jag vilja använda ett av hans argument för att ge lite perspektiv på frågan. Shirky menar att det vi människor (läs: främst amerikaner) gjort under de senaste decennierna med all vår extra fritid är – att konsumera tv, dvs passivt, stillasittande konsumtion av massmedieinnehåll. Jämför man all den tid som fortfarande läggs på att titta på tv och den tid som lagts på att bygga upp Wikipedia, är den senare en försvinnande liten del.

I boken berättar Shirky om när han surnar till på en researcher på tv som trött kastar ur sig frågan ”hur kan folk lägga så mycket tid på sociala medier”, varpå han ryter ifrån och säger att ingen som jobbar på tv får ställa den frågan. Helt enkelt, tv-kanalerna har lagt beslag på miljarder timmar av våra liv varje år och om vi tar en del av denna tid till att faktiskt göra något mer aktivt, att producera och kommunicera istället för att bara konsumera, då är det väl bara bra.

Visst, det läggs betydligt mer tid på att hänga på Facebook och läsa bloggar än det läggs på att bygga upp Wikipedia, men lite perspektiv på frågan skulle inte skada. Om vi spenderar mindre tid på att leva i tv-kanalernas ”pseudovärld”, ja då är jag övertygad om att vi kommer kommunicera mer med varandra, inte mindre.

Fotnot: bild från http://www.informationisbeautiful.net/2010/cognitive-surplus-visualized/

Delade länkar från Delicious.

• WordPress.com growing fast. Over 6 million new blogs in 2010, pageviews up 53%
  6 miljoner nya bloggar under 2010 och totalt 23 miljarder sidvisningar, WordPress tuffar på rätt bra.
  (tags: wordpress statistik)