case | Sociala medier

Pressbyråns nyårslöfte var en reklambluff

Pressbyrån gick vid nyår ut med helsidesannonser med det starka och något förvånande budskapet att de skulle sluta göra reklam för onyttiga varor. Budskapet var givetvis sympatiskt, hälsotrenden med nyttig och ekologisk mat är påtaglig idag. Men samtidigt kände jag att själva idén var lite märklig, de skulle alltså sluta marknadsföra en stor del av sitt sortiment men ändå fortsätta att sälja det. Dessutom förknippar åtminstone jag Pressbyrån mer med en glass, en bulle eller chokladbit på väg hem från jobbet än äpplen och knäckebröd, men det kanske mest beror på mig själv.

Nu har vi dock fått svaret på vad deras plan var. De hade aldrig tänkt hålla löftet från första början. Planen var att gradvis bryta mot löftet för att skapa uppmärksamhet.

Efter en vecka höll de fortfarande masken och låtsades hålla löftet. Inte en onyttig sak så långt ögat når! Från Facebook:

Redan efter två veckor kom första tecknet på att kampanjens idé inte var vad den såg ut att vara. Då annonserade de med budskapet ”en liten kanelbulle kan väl inte skada?”. Från Facebook:

Idag går de all in med bullarna. På Facebook la Pressbyrån nyss up en ny omslagsbild med en stor mängd bullar med ett stort ”Förlåt!”. Se även Instagram. De har ju så mycket gott att de inte kunde hålla sig längre.

Givetvis var detta tanken från första början. Så dålig disciplin har ingen marknadsavdelning att man inte kan hålla en planerad strategi i mer än tre veckor. Alternativet, dvs att de ändrat strategi efter tre veckor är givetvis ännu värre.

Det är reklambluff från start till mål. Reklamen genererar diskussioner om Pressbyrån i förtjänad media, dvs vi twittrar, bloggar och facebookar om företaget, de får gratis omnämnanden på ett sätt som en ordinär annons aldrig skulle ge.

Men nu räknar de med att vi ska förlåta dem. De har ju så mycket gott därinne i sin butik. Men effekten kan mycket väl bli negativ. Ett varumärke är ett förtroendekapital. Varumärken växte fram för att vi skulle kunna se skillnad på en tillverkares produkt och en annans. Vi kan därmed lita på innehållet och att det finns någon att hålla ansvarig i händelse av problem. Ett varumärke är ett löfte och vi konsumenter sätter tillit till de varumärken vi lärt känna. Vi vet att de uppfyller våra förväntningar, vi köper fler gånger och blir lojala. Företaget kan ta ut ett högre pris om förtroendet för varumärket är högt.

På sin sajt kommunicerar de vidare med budskapet att de har ”mellanmål som håller vad du lovat”. Men löften verkar inte vara till för att hållas. Vad Pressbyrån har gjort är att medvetet ljuga sina kunder rätt upp i ansiktet. Varför ska vi någonsin tro på något Pressbyrån säger eller gör igen?

Kritik i sociala medier – om hur Goliat försvarar sig mot David

Författaren Malcolm Gladwell är aktuell med boken ”David och Goliat”, som släpps i Sverige på tisdag. Han gästade Skavlan i fredags och pratade en del om både berättelsen ur Bibeln och moderna referenser till metaforen. Jag kommer att tänka på denna metafor när jag läser ett blogginlägg om ett varumärkesintrång som ett litet företag gjort sig skyldig till. Kafferostare Per Nordby hade sålt kaffe under namnet Santa Maria vilket föranledde patentbyrån Awapatent att skicka ett brev där han informerades om att han gjort intrång på Santa Maria AB:s varumärke. Nordby som tydligen sålt kaffet i mycket liten skala tog till bloggen för att skriva ett syrligt blogginlägg om händelsen, inte helt utan glimten i ögat ska medges.

Blogginlägget fick viss uppmärksamhet och delades i sociala medier, i stort sett samtliga gav Nordby sitt stöd. Det är numera inte helt ovanligt att någon som i sak själv har begått ett fel, ”gråter ut” (i brist på bättre uttryck) i sociala medier och får sympatierna med sig. En huvudingrediens i en sådan anrättning är nästan alltid att David har en konflikt med Goliat och vi konsumenter tar nästan reflexmässigt Davids parti. David har rätt, Goliat har fel. David har gjort rätt, Goliat har gjort fel. Större företag som har någon form av dispyt med ett mindre företag eller en enskild konsument är per definition den onda parten.

Från Santa Marias Facebooksida:

Trots att Santa Maria AB har juridiken på sin sida och inte verkar ha uppträtt otrevligt, så drar många konsumenter ”bojkottskortet”. Den här logiken är svår att arbeta mot om man som företag alltid hamnar i det onda facket.

I fallet Santa Maria är det flera saker som är tydliga:

– Varumärket Santa Maria är registrerat i klass 30, som inkluderar kaffe. Varumärkesinnehavare är Santa Maria AB.

– Nordby har sålt kaffe med varumärke Santa Maria och har därmed gjort sig skyldig till varumärkesintrång.

– Santa Maria AB måste agera på intrånget för att inte försämra sina möjligheter att i framtiden skydda sin registrering i klassen. Enligt varumärkeslagen så måste en rättighetsinnehavare som känner till ett intrång agera inom fem år, annars kan man i ett senare läge inte stoppa produkten. Och det går inte att veta hur stor en produkt blir i framtiden, därför måste man sätta stopp för intrång direkt, även om de är mycket små.

– Nordby verkar inte gilla tillvägagångssättet, han tycker att de kunde ringt istället. Det kanske de borde gjort, men varumärkesinnehavaren måste kunna dokumentera att man kontaktat företaget som gör intrång och därför krävs det att kontakten sker per brev eller mejl. Annars går det inte att bevisa i efterhand.

Klokt agerat av Santa Maria
Vi tar som sagt ofta den lilla människans parti även när den har helt fel. I just det här fallet verkar dock Santa Maria AB hanterat svårigheten på ett mycket bra sätt, genom att deras vd valt att skriva ett personligt svar till Nordby för att ge sin syn på saken. Brevet är också skrivet som ett öppet brev. Han viker inte en tum från juridiken och sakfrågan men visar ändå mänsklighet genom att ta sig tiden att svara på ett personligt sätt både via mejl och telefon. Därmed tog historien snabbt slut och en större storm av kritik kunde undvikas.

Företaget la också snabbt upp informationen på sin Facebooksida:

Så hanterar du en konflikt med ”David”
Stora företag brottas ofta med den här problematiken, dvs hur gör jag när sociala medier stormar emot mig, trots att jag har rätt och de andra fel? En lärdom av Santa Marias arbete är att:

– agera snabbt – ha en bra omvärldsbevakning så att du snabbt får reda på när man pratar om ditt företag i sociala medier, se sedan till att agera innan kritiken sprids allt för långt.

– tveka inte i sakfrågan – du har rätt i sak, du bör inte ändra ståndpunkt bara för att det viner lite i sociala medier.

– visa mänsklighet – du kommer långt med ett personligt tilltal, visa att det finns människor av kött och blod bakom företagsfasaden.

– agera transparent – vänd sociala mediers särdrag till din fördel, visa att du inte har något att dölja och inte är rädd att föra debatten inför öppna ridåer.

Konsumenter lär fortsätta att ta parti för den minsta parten i en konflikt, men stora företag som vågar ta en öppen debatt har mycket att vinna. De som tvekar eller ger efter blir lätta byten för den nyvunna konsumentmakten på nätet.

Undvik Facebook-tävlingar som inte fungerar i mobilen

Redan för ett knappt år sedan berättade Mark Zuckerberg att fler loggar in på Facebook via mobilen än via datorn. Det innebär bland annat att om du ska optimera Facebook-närvaron för någon form av uppkoppling så är det via mobilen. Men naturligtvis bör man utgå från att det man publicerar på Facebook ska fungera oavsett med vilken typ av enhet som besökaren använder.

Idag såg jag ett sponsrat inlägg från datortillverkaren Acer som hänvisade till en tävling. Problemet är bara att när jag klickar på länken i mobilen så kommer man bara till Acer Sveriges Facebooksida. Hur jag än bär mig åt så kan jag inte delta i tävlingen eller ens se information om den via en mobil eller läsplatta. Samma länk har publicerats tre gånger sedan 10 september och inte ens när användare kommenterar i posterna att det inte fungerar så får man någon vägledning av företaget.

Givetvis är det synd att spendera pengar på en tävling och annonsering på Facebook och samtidigt diskvalificera kanske hälften av besökarna från att delta. Vad som händer när man klickar på länken via datorn är att man hänvsisas till en app-sida på Acer Sveriges Facebooksida. De bra verktyg som finns att tillgå för att skapa Facebook-appar ger användaren två olika länkar, en för mobil och en för dator. Med en så enkel lösning kan du dubbla din räckvidd för liknande tävlingar.

Fotnot: Huruvida själva tävlingen ens fungerar i mobilen har jag alltså inte kunnat utforska men av allt att döma så fungerar den inte.

Toy i Instagram-tävling med sur eftersmak

Allt fler företag använder Instagram för att engagera sina kunder i olika tävlingar. Ett av de senaste exemplen är tuggummimärket Toy, som ägs av Cloetta, som skapat en tävling där de ”hänger ut” liketörstare, dvs personer som fikar efter uppmärksamhet i sociala medier. I korthet innebär det att man ska sätta dit andra personer som man upplever som väldigt bekräftelsesökande i sociala nätverk, ta en skärmdump på deras bilder och ladda upp till tävlingen. Allt påhejat av kampanjens ansikte utåt, f d (?) riksbuffel Alex Schulman.

Det finns ett par saker med kampanjen som jag inte gillar och det första gäller att dess grundelement helt enkelt är att man stjäl bilder från någon annan via en skärmdump. Visserligen friskriver sig företaget i tävlingsreglerna att man måste inhämta samtycke från de vars bilder man deltar med, men det struntar ju folk högaktningsfullt i. Och det hade man kunnat räkna ut ganska lätt i förväg.

Många av tävlingsbilderna är på ”the usual suspects”, kändisar som Marie Serneholt, Danny Saucedo, Calle Schulman, Anders Timell och Martin Björk. Jag kan garantera att ingen av dem har blivit tillfrågad om att deras bilder ska få medverka i tävlingen. En kampanj som bygger på att många använder andra personers bilder utan tillåtelse, kan inte få godkänt. Jag skulle för övrigt gärna ta en kunnig jurists åsikt om huruvida Toy/Cloetta gör sig skyldiga till upphovsrättsbrott genom att publicera dessa bilder på kampanjsajten.

Mitt andra problem är själva utmaningen i tävlingen, som går ut på att man ska klanka ner på någon annans beteende. Som Deeped Niclas Strandh uttryckte det på Twitter idag:

”Toys kampanj är så beige och oerhört intressant dövhet inför diskussioner efter Instagramupploppet mm”

Upplägget ger en sur eftersmak och är det något vi behöver mindre av så är det den här typen av nätöversitteri. På sajten skriver Toy:

”…med sociala medier har like–fiskarna fått nya och obegränsade jaktmarker. Och like-fiskandet tar sig allt mer bisarra uttryck.

Någon sorterar sina tre tusen böcker i färgordning och lägger upp bild på Instagram. Någon ser till att meddela sin omvärld att de sprungit 7,2 runkeeper-kilometer på Twitter. Någon suger in kinderna, putar med läpparna, bränner av en selfie och lägger upp på Instagram. Allt för att få sin fix av bekräftelse.”

So what? Varför ska Toy och deras kunder bry sig om ifall någon annan berättar att den sprungit en joggingtur. Det är faktiskt frivilligt att följa personer på sociala nätverk. Om du inte gillar vad de gör, varsågod och avfölj. Nej, det här tävlingstemat ger mig inga bra associationer till varumärket Toy, snarare avsmak.

Dessutom är hashtaggen inte helt unik utan helt andra bilder taggade med #tatlugnt slinker med i tävlingen. Underligt nog så finns just nu inga bilder med alls på tävlingssidan. Antingen har man fått plocka ner bilder manuellt eller så har de något tekniskt problem. Taggade bilder går att se här annars: http://statigr.am/viewer.php#/tag/tatlugnt/

Uppdaterat: eventuellt har Toy fått kalla fötter och därför avpublicerat tävlingsbilderna tillfälligt. Den här artikeln i Dagens Media antyder att de gör sig skyldiga till upphovsrättsbrott.

Instagram-tävlingar engagerar
Man kan uppnå ganska mycket engagemang för ett företag eller en produkt via t ex Instagram och tävlingar är ofta en bra metod. Och det behöver inte vara så otroligt spejsigt heller för att fungera. Min arbetsgivare kör just nu en tävling på Instagram som skapat mycket engagemang. Vad den handlar om är egentligen inte så viktigt, men vi tycker att den har en bra koppling till vårt medlemserbjudande och ger fina kommentarer som den här:

”vi har jobbat jättemycket med kläderna och haft jätte roligt och skrattar tillsammans och det är det viktigaste, så lycka till alla andra som är med i tävlingen” [kryddat med massa hjärtan]

”vill tacka er för att ni har denna tävlingen… jättekul verkligen :D”

Vår byråkostnad: 0 kr

Medie/webbkostnad: 0 kr

Antal inskickade tävlingsbilder just nu: drygt 260 st.

Med ganska små medel kan man engagera kunder via Instagram. Och med en stor budget kan man också stöta dem ifrån sig.

Är svenskarna inte redo för sponsrade tweets?

Med tanke på hur kommersiella många av de mest populära bloggarna är idag, så kan det vara svårt att tro att det var lite fult att ha annonser på sin blogg när bloggen slog igenom runt 2004-05. Man skulle vara en oberoende röst och inte låta sina åsikter befläckas av annonsörer. En del satte till och med upp en bild med texten ”ad free blog” för att understryka detta. Men idag är det inte ovanligt att annonser och annan marknadsföring förekommer i de flesta sociala nätverk. Det finns såklart undantag men de flesta aktörer behöver någon gång tjäna pengar till sin verksamhet och då är annonser ofta en nödvändig väg.

Twitter var länge fritt från annonser men 2011 kunde man börja köpa ”promoted tweets” som visades i timeline oavsett om man följde annonsören eller inte. Sådana förändringar kan vara kontroversiella, iallafall tills användarna vant sig. I Sverige har vi inte sett så många lokala sponsrade tweets, men till exempel Svenskt Näringsliv har använt sig av både sponsrade tweets och ”trending topics”. Enligt både KLM och Twitter själva så är annonsering på Twitter förhållandevis effektivt.

Vi kan dock räkna med att detta blir allt vanligare. Twitter måste ju på något sätt få intäkter och jämfört med andra sajter på nätet, t ex Aftonbladet och Expressen, så är denna typ av annonser knappast påträngande. Men nu uppstår frågan om vi svenskar som twittrar är riktigt redo för sponsrade tweets.

Vitamin Water kör just nu en kampanj som innehåller köpta tweets, se nedan.

Denna tweet publicerades den 1 augusti och har bara fått en retweet och en favoritmarkering. Och det kan naturligtvis vara så att innehållet inte är tillräckligt intressant, men gå in på tweeten och se vilka kommentarer företaget fått. Det är inga snälla kommentarer precis.

Det är förstås att överreagera en smula att använda sådant språk för att ett företag väljer att annonsera på Twitter. Vad företaget indirekt gör är att finansiera samma människors gratistwittrande, så reaktionen är direkt fånig. Men varför tar en del så illa upp för vissa av dessa annonser? Jag tror att några faktorer som påverkar är bland annat följande:

Avsändare: Vem som annonserar är förstås viktigt. Vi har högre toleransnivå för företag eller organisationer vi har förtroende för eller gillar.

Produkt: Hur mycket vi gillar produkten i sig spelar också in. Buteljerat vatten i kombination med modebloggar kan ju möjligen irritera fler personer än något som ses som mindre ytligt.

Budskap: Passar budskapet målgruppen på Twitter? Ju mer kommersiellt budskap desto större risk för irritation. Att bjuda på kunskap eller något annat av värde bör kunna accepteras i högre utsträckning. Eller helt enkelt engagera människor att delta i något genom att skriva eller ladda upp bilder t ex.

Men allt fler företag kommer att börja prova att annonsera på Twitter med sponsrade tweets, så vi lär vänja oss. Som alltid när någonting är nytt så kommer några att lyckas vara mer relevanta än andra. Vi som twittrar och använder tjänsten gratis varje dag, får kanske ta och lugna ner oss några hekto och ge företagen chansen. Om Twitter inte kan tjäna pengar så kommer det inte att kunna leva vidare.

Till slut, här är ett aktuellt exempel som genererat stort engagemang. Universal Music sponsrar en tweet från @Avicii med en uppmaning att avslöja något om sig själva under hashtag #TrueReveal. Avicii har fler än 800.000 följare på Twitter och tweeten har i nuläget fått drygt 450 retweets och genererat cirka 60.000 tweets under hashtaggen på ett dygn, enligt Topsy.com. Naturligtvis är inte annonseringen på Twitter enda orsaken men det är lite intressant att se hur ett företagskonto kan annonsera för en tweet från ett annat konto för att stödja en kampanj.