Riksdagsledamöter kan inte hantera Twitter

Trots att det är valår i år och så mycket fokus ligger på att utnyttja sociala medier i politiken så verkar majoriteten av de svenska riksdagsledamöter som finns på Twitter totalt misslyckas med att föra en dialog med sina väljare. Åtminstone om man ska tro på resultatet av en undersökning som Svenska Dagbladet genomfört där de via ett konto direkt ställt frågor till 81 twittrande riksdagsledamöter. Av dem var det bara 4 som svarade inom en timma, vilket i och för sig är förståeligt då man inte kan kräva att de är uppkopplade hela tiden. Men att endast 12 svarat inom en vecka är verkligen förvånansvärt.  69 av de 81 återkom aldrig med någon reaktion alls.

De flesta vet vid det här laget att sociala medier lämpar sig väl för konversationer och att de personer som engagerar sig i dessa kanaler förväntas lyssna minst lika mycket som de själva pratar. Det finns många bra tips på hur man använder sociala medier i politiska kampanjer, Mashable har till exempel ett inlägg här med tips från USA, där jag väljer ut ett citat från Trey Grayson som är Secretary of State i Kentucky:

”“We primarily use it (social media) as a tool to reach citizens and then interact with them,” said Secretary Grayson.”

Interagera innebär att ge respons på de kommentarer och frågor man får, annars kan man lika gärna hålla sig borta från Twitter och de andra kanalerna. Kan vi hoppas på bättring ju närmare valet vi kommer? Jag är inte helt säker.

Svenska partier på Twitter – en genomgång

SvD granskade häromdagen svenska politiker på Twitter och fann att 81 av 349 riksdagsledamöter har konto på Twitter. Artiklarna följdes av ett antal bra kommentarer från bloggare, bland annat 7 bra råd kring sociala medier från Johan Ronnestam.

Men förutom politikernas egna Twitter-konton så har de svenska partierna också officiella parti-konton. Jag tittade lite närmare på hur partierna använt denna kanal under det senaste året och i nedanstående dokument kan du läsa vad jag hittade. Dokumentet går också bra att ladda ner från SlideShare.

Sammanfattning

Så mycket som en tredjedel av alla tweets sker från Twitterfeed, vilket tyder på att vissa partier ser åtminstone sina partikonton på Twitter som en kanal för att kommunicera ut sina budskap, snarare än ett verktyg för konversation. En annan indikation på detta är den höga andelen retweets från (s), där de flesta är inlägg från de egna leden. Det är inget fel i sig att vidarebefordra budskap från sina egna, tvärtom kan det vara ett bra sätt att plantera nyheter och sprida vidare till intresserade. Men för att utnyttja Twitter till fullo, bör man även engagera sig i dialog med andra, som till exempel tilltänkta väljare. Här svarar och kommenterar (s) oftast med andra partiprofiler inom (s).

Självklart kan det vara ett medvetet val av partierna att hålla de generella kontona mer som en kanal för egna budskap och de individuella kontona mer personliga och konverserande. Dock finns det inget hinder i att ha ett ”anonymt” och generellt konto som är interaktivt.

Generellt var partierna som mest aktiva under maj och juni 2009 i samband med EU-valet. Det finns tendenser att aktiviteten dessutom minskat under de sista månaderna 2009, så frågan är om aktiviteten kommer öka igen när vi närmar oss nästa riksdagsval, eller om strategin helt enkelt är att använda personliga konton i större utsträckning. Flera av partierna har uppdaterat väldigt få gånger sedan mitten av december och till exempel (fp) har inte uppdaterat sedan 14 dec.

En oväntat liten andel av uppdateringarna sker från den populära applikationen TweetDeck.

View more documents from Hans Kullin.

Fotnot:

Partiernas Twitter-konton har analyserats med hjälp av tjänsten Tweetstats. Graferna är från den 6 januari 2010 medan innehåll och siffror på antal followers genomfördes den 10 januari 2010. Uppdaterade siffror för respektive konto går att hitta via länkarna nedan.

http://tweetstats.com/graphs/vansterpartiet
http://tweetstats.com/graphs/socialdemokrat
http://tweetstats.com/graphs/miljopartiet
http://tweetstats.com/graphs/nya_moderaterna
http://tweetstats.com/graphs/folkpartiet
http://tweetstats.com/graphs/centerpartiet
http://tweetstats.com/graphs/kdriks

links for 2009-10-06

Twitter avgörande i norska valet?

SvD skriver idag att Twitter och sociala medier var avgörande i det norska valet. Statsminister Jens Stoltenberg har varit flitig användare av både Twitter, blogg och Facebook. Jag har dock svårt att tro att Stoltenbergs 102 inlägg på Twitter skulle förmått det norska folket att behålla den sittande regeringen.

Däremot kan man konstatera att till exempel Mona Sahlin ligger klart efter sin norska kollega på mikrobloggen. Stoltenberg har nästan 20.000 followers mot Sahlins 3.300. Mona har inte twittrat sedan 4 augusti, vilket är en evighet i dessa sammanhang. Stoltenberg har twittrat 102 gånger mot Sahlins 31. Om sociala medier ska påverka det svenska valet 2010 så lär det inte komma ifrån partitopparna iallafall, om de inte ökar takten avsevärt.

Twitter är inte en arg mobb


Christer Berg är trendspanare och omvärldsanalyiker. Idag skriver han en krönika om mikrobloggar på nätpublikationen DagensPS där han beskriver med vilken kraft som Twitter växer fram och den påverkan det har på företag och politiska partier. Det är som han skriver att PR-byråer och företag i USA ”har vaknat” och bevakar mikrobloggar för dess inflytande på varumärkens anseende, även om jag tror han undervärderar de svenska PR-byråernas kunskaper om sociala medier. Är det några konsulter som varit ute och missionerat om sociala medier de senaste åren så är det väl PR-konsulterna?

Men sedan faller Berg in i den vanliga tröttsamma fällan när det gäller nätmedier, dvs att fokusera på de negativa aspekterna på det faktum att konsumenterna nu fått möjlighet att uttrycka sina åsikter på nätet.

”Runt hörnet väntar synkroniserade Twitter-mobbar som kan komma att slå till varsomhelst, närsomhelst och på hur kort tid som helst.”

Visst är det sant att ett varumärke på nolltid kan utsättas för stora negativa påfrestningar, se bara på den Twitter-storm som drabbade Motrin i USA. Men att kalla Twitter för en ”makromobb” speglar inte tillnärmelsevis den diskussion som pågår därute. En snabb koll på mitt Twitter-flöde just nu består till övervägande delen av rapporter från Guldäggs-galan uppblandat med lite allmänna konversationer och tips på nyheter. Inte en negativ kommentar så långt ögat når.

När en storm kring ett företag eller organisation uppstår på Twitter så finns det ofta, men inte alltid, en anledning till det och skillnaden mot hur det såg ut innan Twitter fanns var att åsikterna redan existerade men att de inte spreds lika lätt mellan människor. Jag skulle vilja gissa att en överväldigande majoritet av det som twittras handlar om positiva, alldagliga, harmlösa saker och att de negativa åsikterna är i klar minoritet. Dock finns det, precis som Berg påpekar, tillfällen när det brakar löst på ett sätt som man sällan skådat tidigare och då finns det en otrolig kraft i Twitter, på gott och ont. Självklart ska varje företag värt namnet bevaka vad som sägs på Twitter, men någon rasande mobb redo för ”uppvigling” kommer troligen inte att hitta. Däremot en och annan småtrevlig konversation.