De mest sökta orden på Google 2012

Idag har Google berättat vilka som var de mest sökta orden i Sverige på Google under 2012 (hittills). Det är som vanligt ganska rolig läsning. Dock är listan på de allra mest sökta orden tämligen ointressant. Så här ser listan ut:

Mest populära sökningar 2012:

Övergripande
1. Facebook
2. Aftonbladet
3. YouTube
4. Blocket
5. Hotmail
6. Google
7. Eniro
8. Hitta.se
9. Expressen
10. Swedbank

Varför tycker jag att den är ointressant? Jo, för att den i princip bara rör Sveriges mest besökta webbplatser. Man skriver alltså ibland hellre in sajtens namn i sökfältet på Google istället för att skriva in rätt webbadress direkt. Det är ett vanligt och bekvämt beteende för att det går snabbt och man behöver inte tänka på om adressen slutar på .se, .com eller annat. Alla de i topp 10 utom Swedbank finns med i topp bland de mest besökta webbplatserna om man dels ser på Kia index och dels på Alexa.com. Anledningen till att man bör titta på dem båda är att Kia index inte rankar de utländska sajterna som Google, YouTube och Facebook.

Nästa år hade det varit intressant att få en lista på de mest sökta orden, men rensat från namn på webbplatser.

Alla har en digital närvaro

Jag tog mig tid att titta på SVT-dokumentären ”Du är googlad” igår och även om jag länge varit bekant med det mesta som diskuterades i programmet så var det ändå tankeväckande. Alla svenskar finns idag i någon form på nätet och det finns skäl att tänka igenom den information som visas om oss när man googlar våra namn. En slutsats i ”Du är googlad” är bland annat att den som tar makten över sin egen digitala identitet blir mycket mindre sårbar för negativa kommentarer och helt enkelt får fler möjligheter att påverka vilka träffar som syns i sökmotorerna.

Google Neon

För något år sedan så anmälde vi vår yngsta dotter till simskola och jag hade uppenbarligen inte riktigt läst igenom vad jag godkänt när vi anmälde henne. Bland annat hade jag gett simskolan tillåtelse att lägga upp hennes namn på webben, vilket man tydligen rutinmässigt gjorde med alla deltagare som godkände detta (medvetet eller omedvetet). När jag vid något tillfälle googlade hennes namn hittade jag listan med barn, alla i 4-5 årsåldern, på simskolans hemsida. Jag reagerade på att detta var helt onödigt och bad dem ta bort dotterns namn vilket de gjorde.

Vid ett annat tillfälle mejlade jag innebandyklubben som min son spelat i men slutat vara medlem i flera år tidigare. Hans namn stod nämligen med som en spelare i deras medlemsregister på webben och det var den första träff som kom upp när man sökte på hans namn. Inte för att det gjorde så mycket men jag tyckte att det var onödigt att klubben listade honom som spelare när han inte var det längre. Och klubben var inte särskilt hjälpsam heller och ansåg i vår initala korrespondens att ”det gick inte”. Men namnet togs till slut bort.

Med andra ord har jag redan börjat städa mina barns digitala närvaro. Och tittar man på hur vi syns på nätet i vår familj så är det inte så konstigt att jag syns överallt. Jag har varit aktiv på nätet i många år och jag ”äger” de fyra första träffarna i Google på mitt namn. Vårt efternamn är ganska ovanligt och det är bara 100 personer i Sverige utöver oss fem i familjen som stavar Kullin som vi gör. I kombination med våra förnamn har vi därför i princip helt unika namn. Inget av barnen, med undantag för en stängd Facebook-profil, har någon egen närvaro på nätet. De har alltså inte lagt upp någon information själva där deras namn förekommer och inte jag heller. Trots det kryllar det redan av träffar.

Vi finns på nätet redan från 4-5 års ålder
Sonen är 13 år  och har 320 träffar i Google. Ena dottern är 10 år och har 59 träffar. Yngsta är 5 år och har endast två träffar. Det fanns ytterligare en träff tidigare som nu försvunnit. Anledningen till att dessa träffar finns är till stor del en effekt av att de är aktiva i olika idrottssammanhang, men även andra träffar finns. Man kan lätt hitta hur många mål de gjort i någon innebandymatch eller vilka resultat de gjort i friidrott. Och nu är jag inte helt emot detta, då jag själv är väldigt intresserad av statistik och brukar söka på olika resultat för att se hur vissa prestationer står sig i jämförelse med andra i samma ålder.

Min poäng är istället att redan i 4-5 årsåldern börjar våra barns namn poppa upp på nätet och deras digitala identitet börjar formas, utan att vi eller de valt det och att man bör vara medveten om det. De som publicerar information bör ibland fundera på om det är nödvändigt att publicera både för- och efternamn på t ex små barn. Vi som individer och framförallt som föräldrar bör bli mer medvetna.

Ibland kan jag nog tycka att idrottsklubbar slentrianmässigt publicerar alltför mycket information om våra barn i alltför unga år. Såhär skriver Datainspektionen om PUL och publicering på internet:

”En förening får bara publicera sitt medlemsregister öppet på Internet om det är förenligt med de ursprungliga ändamålen för vilka uppgifterna i medlemsregistret samlades in. Dessutom krävs att de enskilda medlemmarna har samtyckt till publiceringen. Datainspektionens erfarenhet är att många medlemmar inte vill att adresser och telefonnummer ska publiceras öppet på Internet. Datainspektionen rekommenderar därför föreningar som vill publicera medlemmars personuppgifter på Internet att de får ett godkännande från medlemmarna och/eller deras vårdnadshavare. Det finns ingen särskild bestämmelse i personuppgiftslagen som anger från vilken ålder unga personer själva kan samtycka till en behandling men Datainspektionen brukar ha 15 år som tumregel.”

Jag gissar att det slarvas en del med att inhämta samtycke från föräldrar och att föräldrar sällan funderar igenom vad de samtycker till. För de allra flesta är den här typen av information inget som helst problem, men man bör vara medveten om att nästa alla människor idag, redan från unga år, har en digital närvaro. Och att du förr eller senare kommer att bli googlad.

Andra som skrivit om detta är Emanuel Karlsten och Johannes Sundlo.

Täby Centrum repar sig i Google

Google har en funktion kallat Autocomplete, eller Google Suggest, som föreslår sökfraser baserat på de ord du håller på att skriva in i sökrutan. Förslagen hamnar där baserat på ett antal faktorer, av vilka jag förstått bland annat omfattar antal sökresultat och antal sökningar. Sociala medie-bloggen Mashable skrev nyligen om ett experiment där man sökt på alla USAs stater och ändrat deras namn för att matcha vad Google Autocomplete föreslår. Så New York blir New York Times, Maine blir Maine Vacations etc.

täby centrum bild butiker

Men en allvarligare sida av denna funktion hos Google är förstås när några negativa fraser fastnar hos Google, vilket kan spilla över negativt på ett varumärke. Ett känt exempel är en sökning på Mona Sahlin som bland annat innehåller orden ”Toblerone” och ”fifflar”. Söker man på Fredrik Reinfeldt får man bland annat det något lustiga förslaget ”Fredrik Reinfeldt längd”.

En annan intressant aspekt är att det bara krävs en enda udda händelse för att helt förändra de förslag Google ger för en sökning. I somras hände något tragiskt i köpcentret Täby Centrum, då en kvinna troligtvis begick självmord. Händelsen påverkade direkt sökningarna på ”Täby Centrum” och ord som ”självmord, olycka, död, flashback” började synas som förslag (se första rutan nedan). Fortfarande efter nästan ett halvår hänger två av dessa fyra förslag kvar (se andra rutan nedan), så även om det går år rätt håll, så går det mycket långsamt.

Täby Centrum

Även om själva sökresultaten för Täby Centrum ser bra ut, så visar exemplet ovan ändå hur snabbt en enstaka händelse kan påverka bilden av ett varumärke i Google.

Kan man göra något åt det då? Kanske. Sökmotorexperten Nikke Lindqvist resonerar kring fenomenet i en föreläsning som du kan titta på här.

När googlade du ditt varumärke senast?

Sedan några veckor tillbaks tillåter Google att man köper konkurrenters varumärken som sponsrade AdWords-annonser. Trots att det är kontroversiellt har det varit tillåtet i Storbritannien ett tag. I vissa branscher lär det finnas ett gentlemen’s agreement om att inte köpa varandras namn eftersom det driver upp annonspriserna och missgynnar alla, utom Google. Förra veckan inledde dock Interflora en juridisk process mot Marks & Spencer i England, som köpt ordet ”Interflora” på Google AdWords för att göra reklam för sin egen blomsterhandel.

I Sverige är det fortfarande inte så vanligt att köpa konkurrentnamn, eftersom det är så nytt. Men det förekommer. Resumé berättade i början av oktober om ett litet kreativt bråk mellan mediebyråer. Även i Sverige har Interflora drabbats då Euroflorist köpt annonser på varumärket (även på Blommogram, vilket också är ett registrerat varumärke för Interflora). Ett exempel från hemelektronikbranschen är Expert som har köpt sökordet ”Elgiganten”.

Gissningsvis kommer vi att få se fler exempel framöver och de lär inte passera utan bråk. Som ansvarig för ett varumärke bör man dock åtminstone ha koll på vad konkurrenterna gör på Google. När googlade du ditt eget varumärke senast?

Fotnot: Foto credit – caveman_92223.