De mest sökta orden på Google 2012

Idag har Google berättat vilka som var de mest sökta orden i Sverige på Google under 2012 (hittills). Det är som vanligt ganska rolig läsning. Dock är listan på de allra mest sökta orden tämligen ointressant. Så här ser listan ut:

Mest populära sökningar 2012:

Övergripande
1. Facebook
2. Aftonbladet
3. YouTube
4. Blocket
5. Hotmail
6. Google
7. Eniro
8. Hitta.se
9. Expressen
10. Swedbank

Varför tycker jag att den är ointressant? Jo, för att den i princip bara rör Sveriges mest besökta webbplatser. Man skriver alltså ibland hellre in sajtens namn i sökfältet på Google istället för att skriva in rätt webbadress direkt. Det är ett vanligt och bekvämt beteende för att det går snabbt och man behöver inte tänka på om adressen slutar på .se, .com eller annat. Alla de i topp 10 utom Swedbank finns med i topp bland de mest besökta webbplatserna om man dels ser på Kia index och dels på Alexa.com. Anledningen till att man bör titta på dem båda är att Kia index inte rankar de utländska sajterna som Google, YouTube och Facebook.

Nästa år hade det varit intressant att få en lista på de mest sökta orden, men rensat från namn på webbplatser.

Instagram lanserar svensk sida på Facebook

I mitten av oktober började Facebook låta stora internationella företag prova en ny funktion för sina Facebook-sidor kallat ”Global Pages”. Den innebär att sidor med väldigt många fans kunde dela upp en global sida i flera versioner baserade på region eller land. En Facebook-användare som hade gillat till exempel Coca-Cola får då istället se en tyskspråkig version av sidan med anpassat innehåll och kommentarer från andra tyska fans. Syftet med denna förändring är att det ska bli lättare att hantera innehållet ur ett geografiskt perspektiv och de som hanterar stora sidor ska slippa styra inlägg från en global sida mot olika länder eller språkområden.

Sverige först i Norden med egen version
Instagram, som för en tid sedan köptes av Facebook, ser ut att vara en av de första sidorna som får en svensk version. Gillar du som svensk Instagram på Facebook så visas inte längre den globala sidan och dess inlägg för dig. Istället visas inlägg på svenska och kommentarer från svenska fans på sidan www.facebook.com/InstagramSvenska. Sverige är ett av 36 länder som får en sida på sitt eget språk. Brasilien, Italien, Kanada, Peru, Spanien och Vatikanstaten (!) är några av de andra länderna. Inga av de övriga nordiska länderna har några egna versioner ännu.

Instagram har många användare i Sverige och sidan har potential att bli en levande community för dess fans. Men än så länge känns det inte som att det finns någon svensk administratör bakom sidan, vilket nog på sikt krävs om det ska bli en bra kvalitet på innehållet. De få statusuppdateringar som hittills publicerats på yxig svenska känns nästan översatta med Google Translate, eller vad tycker ni?

”Delta i hashtaggen projekt: #WHPcaughtgramminghttp://bit.ly/RB8PJP

”Tidigare idag genomförde Felix Baumgartner en stratosfärisk ballongflygning till 37 000 meters höjd – och sedan hoppade han. Frittfall-hoppet var ett försök till att bli den första människan som bryter ljudvallen (1 110 kilometer per timme). Fallet varade i 4 minuter och 22 sekunder. Enligt mätningar som gjordes av @redbullstratos-teamet nådde Baumgartner hastigheten 1 mach (pressen väntar fortfarande på en officiell bekräftelse).”

Så ändrar du tillbaks till den globala sidan eller till en annan landsversion
Det går enkelt att byta version av sidan genom att gå in på https://www.facebook.com/InstagramSvenska och göra följande:

  1. Klicka på menyn på sidan så att den öppnas.
  2. Välj Byt region…
  3. Välj land på menyn som visas
  4. Klicka på Spara land

Nu ser du uppdateringar i ditt nyhetsflöde från den valda versionen.

Fotnot: Jag heter @kullin på Instagram.

Fler sidor av historien om hockey-killen i Gefle Dagblad

Jag skrev ett inlägg häromdagen om konsumentmakt i sociala medier där jag resonerade lite kring hur snabbt olika historier idag sprids via Facebook och Twitter. Risken, menade jag, är att vi är lite för trigger happy när det gäller att dela och gilla olika historier som konsumenter sprider där de är kritiska mot företag, eller där individer påstår sig blivit illa behandlade av någon myndighet eller organisation. Konsumentmakten är i sig något väldigt positivt, men det finns också en risk i att det går för fort och att vi tar för givet att en version av en händelse är den enda sanna.

En av de mer omdiskuterade historierna i sociala medier de senaste dagarna är insändaren i Gefle Dagblad där en mamma berättar om hur hennes åttaåriga son blivit petad från hockeylaget. Insändaren ”Min son kommer inte att spela den cupen” har hittills delats 14.400 gånger på Facebook och 900 gånger på Twitter, enligt Sharedcount.com. Det är en gripande historia som är lätt att sympatisera med och dela vidare.

Nu har Aftonbladet pratat med lagets tränare som ger en helt annan bild av det som hänt. Bland annat att pojken spelat i ett lag med ett år äldre pojkar och att de anser att han borde spela med jämnåriga nu när ett sådant lag har bildats. Klubben menar alltså att han inte alls blivit petad utan att man vill att han ska få spela med en mer lämplig årgång spelare.

– Jag är helt för en kritisk granskning av ungdomsidrotten, men jag upplever att medierna har blåst upp det här och publicerat saker vind för våg. Då bli det lätt onyanserat. Alla föreningar i distriktet blir berörda av det här, säger lagets tränare.

Poängen här blir återigen att en version av en händelse snabbt sprids som den enda rätta versionen. Att kritiskt ifrågasätta sanningshalten i olika nät-snackisar är och förblir viktigt. Jag gissar att konsulter som arbetar med krishantering i sociala medier inte kommer att vara sysslolösa de kommande åren.

Facebook och Twitter har blivit konsumentmakt på steroider

En allt större del av vår informationsinhämtning sker idag via digitala medier. Det är en stor möjlighet men det har också gjort företag mer sårbara. En negativ historia som sprids på nätet kan göra avsevärd skada på varumärket och företagets anseende. Och mycket tyder på att den här utvecklingen håller på att eskalera allt snabbare. Den senaste tiden har det nämligen hänt ett antal gånger att konsumenter har kommenterat på svenska företags Facebook-sidor och där dessa negativa inlägg snabbt fått ett enormt genomslag. Till exempel:

7 aug: Malin Stehn skriver om Lindex tjejkläder. Just nu: 58.000 likes och 3100 kommentarer.

facebook lindex kommentar

 

4 sept: Daniel Ek beskriver ett misslyckat säljsamtal från Telenor. Just nu: 164.000 likes och 4980 kommentarer.

facebook-telenor-kommentar

Ett annat fall från de senaste veckorna är inlägg på Specsavers Facebook-sida som fick nästan 12.000 likes och över 1000 kommentarer på ett drygt dygn.

facebook-specsavers

Fler exempel är inlägg på SATS och Swedbanks Facebooksidor.

Jag tror inte ni behöver fler bevis på att konsumenterna idag har en mängd verktyg till hands för att ställa företag och organisationer till svars för sina handlingar. Kommentarer på Facebook-sidor är förstås ett av de främsta vapnen. På många sätt är detta en välkommen utveckling. Det finns gott om marknader som inte fungerar tillfredsställande ur konkurrenssynpunkt och där konsumenterna har att välja mellan ett par lika dåliga alternativ som inte har speciellt stora incitament att förbättra sina tjänster.

Mer makt åt individen är alltså i huvudsak en positiv sak enligt min mening och visst är det härligt att kunna få klämma åt ett stort företag som bara inte levererat det man tycker man betalat för genom ett blogginlägg som fastnar högt i en Google-sökning eller genom en ”Twitter-storm”. Ett företags rykte är värdefullt och konsumenter vet att det är värt mycket för företagen att undvika negativ publicitet, inte minst på nätet. Och detta har vi förstått att utnyttja. När den normala kontaktvägen via kundtjänst inte ger oss rätt, så är det så enkelt att ta till ett mycket mer verkningsfullt vapen – sociala medier.

Men den senaste tidens Facebook-kriser gör ändå att jag tycker att vi måste börja ställa oss lite nya frågor, till exempel om vi konsumenter är mogna att använda den makt vi nu fått. Finns det en risk att vi börjar missbruka vår makt?
Facebook

Många av sociala medie-kriserna kan vara till stor nytta för att det tvingar lata företag att anstränga sig till sitt yttersta och ändra på rutiner som inte fungerar tillfredsställande (ur kundens synvinkel). Men med andra historier som sprids viralt med vindens hastighet börjar åtminstone jag tycka att reaktionerna och spridningen verkligen inte står i proportion till handlingen. Är en snorkig kommentar till en kund som vill ha saker gratis ”värt” 10.000 likes och 1.000 kommentarer? Uppenbarligen är det många som tycker det, eftersom de har slutit upp bakom kunden och ”gillat” inlägget. Själv är jag tveksam då det finns klart värre saker som händer varje dag som skulle vara mer värda uppmärksamheten. Å andra sidan så borde den här typen av saker bli självreglerande – om vi inte tycker att Specsavers gjort fel, då skulle vi inte sprida historien.

Det är dags att vi ställer oss lite nya frågor
Men ändå stannar känslan kvar, att vi konsumenter kanske inte riktigt är mogna ansvaret med den nya maktordningen. Så nu när vi ”vunnit”, låt mig föreslå några nya frågeställningar att resonera kring:

– Har konsumenten alltid rätt? Ofta sluter massan upp för den lilla individen mot det stora företaget. Det är lätt att klicka gilla på en historia där ett företag agerat klantigt, speciellt om det är en lustig historia. Men tänk om det finns fler nyanser i historien, kanske det är dags att lyssna lika mycket på båda sidor istället för att reagera med ryggmärgen. Var det inte dialog och ömsesidig förståelse vi drömde om när sociala medier började få genomslag, eller var det att alla företag (jag lovar, alla företag gör små fel hela tiden) ska krossas om de inte lyder vår minsta vink?

– Har jag själv något ansvar? Om jag bara är en av tio tusen som gillar ett inlägg, har jag ändå ett ansvar att informationen sprids vidare? Kan vi gömma oss bakom kollektivet eller borde var och en av oss fundera ett varv på saker som sanningshalt, källkritik och konsekvens?

– Har vi glömt människorna? Bakom varje misslyckat säljsamtal, snorkig kommentar i en butik eller felriktad tweet finns en människa. Lite kritik kan de flesta nog leva med när de inser att de gjort något tokigt, men när Twitter eller Facebook går igång som en veritabel online-mobb då kan det nog bli extremt tungt att vara målet för alla hårda ord. Jag menar inte att man ska kväsa debatten, men om ni någon gång studerat hur folk kommenterar på företags Facebook-sidor eller i andra liknande ”drev”, så borde ni också reagerat över tonen. Ibland känns det som om folk tror att de kommunicerar med en fabrik eller ett kontor och inte ett antal individer.

Vad blir effekterna av att allt man gör kan vändas emot en? Precis som Fredrik poängterade i en diskussion på Twitter, så kan ju effekten bli väldigt negativ om företag ska behöva vara rädda för att allt de gör i en kundkontakt kan registreras, tas ur sitt sammanhang och vändas emot dem på nätet. Det kan dämpa kreativitet, risktagande och viljan att ta personligt ansvar. Om jag gör fel så kommer jag att hängas ut i sociala medier. Och ärligt talat skulle vi ju inte vilja att företagen börjar registrera oss och våra handlingar för att ”stärka sin bevisföring”. Jag överdriver förstås riskerna här, men vi bör nog börja fundera i dessa banor.

Kurateringens förbannelse
En anledning till att det blir en sådan enorm kraft i liknande historier är att det är så otroligt lätt att sprida saker vidare på nätet. Ett klick, en like, en retweet, så har vi skapat lite innehåll. Men likväl som det är en styrka är enkelheten också kurateringens och gilla-kulturens förbannelse. En like gör ingen skillnad, men ju mer Twitter och Facebook växer desto snabbare nås en kritisk massa och plötsligt har ett oskyldigt inlägg nått orkanstyrka. För den där volymen kan både vara en styrka men också orsaka en hel del problem när något får till synes för stora proportioner –  när en viral sak förvandlas till en pandemi.

Återigen, jag har länge varit väldigt positiv till möjligheten för vem som helst att publicera sina åsikter och kunna åstadkomma verklig påverkan. Det var en av anledningarna till att jag började blogga för drygt åtta år sedan. Och även jag har just nu pågående ärenden hos minst ett företag som jag anser lurat mig på tusentals kronor. Jag har nog tänkt tanken ett tiotal gånger att om de inte ger mig rätt så tar jag ut min hämnd på nätet, så ska de nog få se att det hade varit billigare att ge mig pengarna tillbaka. Och så bör det också vara, äntligen har maktförhållandena mellan företag och kund jämnats ut (till viss del förstås).

Vi konsumenter har fått allt mer makt och vi borde använda den makten så klokt som möjligt. Då kan vi fortsätta att påverka företag och organisationer att utvecklas i positiv riktning. Men om allt mer av debatten på nätet karaktäriseras av sociala medie-stormar över bagateller, då riskerar vi att ingen lyssnar alls till slut.

Foto från Flickr. Läs också DN.

Bamse lämnar Facebook, men ändå inte

Jag såg idag på Twitter via en länk från @emanuelkarlsten att Egmont lägger ner tidningen Bamses Facebook-sida. De skriver:

”Hej, alla som följt vår Bamse-sida på Facebook!
Vi kommer att stänga ner denna sida och i stället lägga mer tid på utveckling av vår hemsida bamse.se som många av våra läsare regelbundet besöker.”

Ett flertal personer skriver i kommentarerna att det är synd att sidan ska stängas. Bamses sida hade drygt 3000 följare innan den stängdes. Självklart är det ett fritt val att som förlag välja om man tycker att det är värt de resurser som krävs för att driva en Facebook-sida för en publikation. Och kanske är det rätt, målgruppen kanske är för ung för Facebook. Men genom att lägga ner sidan nu så tappar man också värdet i en upparbetad relation med 3000 personer.

En annan nackdel med att lämna en sådan viktig kanal som Facebook är förstås att om den som inte äger ett varumärke finns där och fyller det med mening, så kommer någon annan att göra det i dess ställe. I synnerhet gäller det en så känd figur som Bamse. Redan idag finns en sida på Facebook som har över 80.000 följare. Den drivs inte av Egmont och troligen inte av någon annan med koppling till Rune Andréasson eller förlaget heller. Istället är det fritt fram att fylla Bamse-sidan med allsköns spam eller vad som nu faller en in att skriva där. De senaste inläggen på sidan är helt irrelevanta statusuppdateringar och ”reklam” för något dataprogram.

bamse

Nu när Egmont lämnat Bamse så lämnas hans rykte vind för våg på Facebook. Det enda ställe där de som gillar Bamse kan uttrycka sitt ”stöd” på nu är på en sida helt utan styrning. Webbsidan Bamse.se är till synes en sajt för envägskommunikation, vilket kan indikera vilken typ av kommunikation som förlaget inriktar sig på och då passar inte Facebook in.

För de flesta företag gäller att deltagande i sociala medier kan underlätta kommunikation och positionering på marknaden. Har man resurser så kan sociala medier vara bra kanaler för att bygga relationer med olika målgrupper och för att fylla sitt varumärke med mening. Men väljer man att stå utanför så riskerar man att andra fyller tomrummet som man lämnar efter sig. Att stå helt utanför sociala medier är i själva verket sällan ett bra alternativ.

Sedan är det förstås smart att ändra sin webbsida innan man stänger ner sin Facebook-sida.

bamse.se facebook