Google visar 5 år gamla artiklar som nya

För tre år sedan upptäckte jag att Google ibland visar fel datum på artiklar när man söker efter nyheter. Jag bloggade utförligt om det här. Det innebär till exempel att om du söker efter en nyhet som publicerats den senaste veckan, så kan du få träffar som är flera år gamla. Jag har inte sett det hända så många gånger på senare år, men idag när jag gjorde en sökning så hände det igen. Sökningen skulle bara ge träffar som publicerats den senaste veckan, ändå visar Google en fem och ett halvt år gammal nyhetsartikel som andra träff i sökresultaten.

Som ni ser nedan så har Google tolkat artikeln nedan som om den vore publicerad den 7 maj 2013. Klickar man på artikeln så ser man dock på aftonbladet.se att den är publicerad den 5 nov 2007. Däremot som visas underst i bilden nedan, så tolkar Google publiceringsdatum rätt om man söker på rubriken utan datumavgränsning.

Varför detta sker beror säkert på att det finns andra datumangivelser i koden som Google tolkar fel. Jag vet dock inte hur vanligt det är.

De mest sökta orden på Google 2012

Idag har Google berättat vilka som var de mest sökta orden i Sverige på Google under 2012 (hittills). Det är som vanligt ganska rolig läsning. Dock är listan på de allra mest sökta orden tämligen ointressant. Så här ser listan ut:

Mest populära sökningar 2012:

Övergripande
1. Facebook
2. Aftonbladet
3. YouTube
4. Blocket
5. Hotmail
6. Google
7. Eniro
8. Hitta.se
9. Expressen
10. Swedbank

Varför tycker jag att den är ointressant? Jo, för att den i princip bara rör Sveriges mest besökta webbplatser. Man skriver alltså ibland hellre in sajtens namn i sökfältet på Google istället för att skriva in rätt webbadress direkt. Det är ett vanligt och bekvämt beteende för att det går snabbt och man behöver inte tänka på om adressen slutar på .se, .com eller annat. Alla de i topp 10 utom Swedbank finns med i topp bland de mest besökta webbplatserna om man dels ser på Kia index och dels på Alexa.com. Anledningen till att man bör titta på dem båda är att Kia index inte rankar de utländska sajterna som Google, YouTube och Facebook.

Nästa år hade det varit intressant att få en lista på de mest sökta orden, men rensat från namn på webbplatser.

Alla har en digital närvaro

Jag tog mig tid att titta på SVT-dokumentären “Du är googlad” igår och även om jag länge varit bekant med det mesta som diskuterades i programmet så var det ändå tankeväckande. Alla svenskar finns idag i någon form på nätet och det finns skäl att tänka igenom den information som visas om oss när man googlar våra namn. En slutsats i “Du är googlad” är bland annat att den som tar makten över sin egen digitala identitet blir mycket mindre sårbar för negativa kommentarer och helt enkelt får fler möjligheter att påverka vilka träffar som syns i sökmotorerna.

För något år sedan så anmälde vi vår yngsta dotter till simskola och jag hade uppenbarligen inte riktigt läst igenom vad jag godkänt när vi anmälde henne. Bland annat hade jag gett simskolan tillåtelse att lägga upp hennes namn på webben, vilket man tydligen rutinmässigt gjorde med alla deltagare som godkände detta (medvetet eller omedvetet). När jag vid något tillfälle googlade hennes namn hittade jag listan med barn, alla i 4-5 årsåldern, på simskolans hemsida. Jag reagerade på att detta var helt onödigt och bad dem ta bort dotterns namn vilket de gjorde.

Vid ett annat tillfälle mejlade jag innebandyklubben som min son spelat i men slutat vara medlem i flera år tidigare. Hans namn stod nämligen med som en spelare i deras medlemsregister på webben och det var den första träff som kom upp när man sökte på hans namn. Inte för att det gjorde så mycket men jag tyckte att det var onödigt att klubben listade honom som spelare när han inte var det längre. Och klubben var inte särskilt hjälpsam heller och ansåg i vår initala korrespondens att “det gick inte”. Men namnet togs till slut bort.

Med andra ord har jag redan börjat städa mina barns digitala närvaro. Och tittar man på hur vi syns på nätet i vår familj så är det inte så konstigt att jag syns överallt. Jag har varit aktiv på nätet i många år och jag “äger” de fyra första träffarna i Google på mitt namn. Vårt efternamn är ganska ovanligt och det är bara 100 personer i Sverige utöver oss fem i familjen som stavar Kullin som vi gör. I kombination med våra förnamn har vi därför i princip helt unika namn. Inget av barnen, med undantag för en stängd Facebook-profil, har någon egen närvaro på nätet. De har alltså inte lagt upp någon information själva där deras namn förekommer och inte jag heller. Trots det kryllar det redan av träffar.

Vi finns på nätet redan från 4-5 års ålder
Sonen är 13 år  och har 320 träffar i Google. Ena dottern är 10 år och har 59 träffar. Yngsta är 5 år och har endast två träffar. Det fanns ytterligare en träff tidigare som nu försvunnit. Anledningen till att dessa träffar finns är till stor del en effekt av att de är aktiva i olika idrottssammanhang, men även andra träffar finns. Man kan lätt hitta hur många mål de gjort i någon innebandymatch eller vilka resultat de gjort i friidrott. Och nu är jag inte helt emot detta, då jag själv är väldigt intresserad av statistik och brukar söka på olika resultat för att se hur vissa prestationer står sig i jämförelse med andra i samma ålder.

Min poäng är istället att redan i 4-5 årsåldern börjar våra barns namn poppa upp på nätet och deras digitala identitet börjar formas, utan att vi eller de valt det och att man bör vara medveten om det. De som publicerar information bör ibland fundera på om det är nödvändigt att publicera både för- och efternamn på t ex små barn. Vi som individer och framförallt som föräldrar bör bli mer medvetna.

Ibland kan jag nog tycka att idrottsklubbar slentrianmässigt publicerar alltför mycket information om våra barn i alltför unga år. Såhär skriver Datainspektionen om PUL och publicering på internet:

“En förening får bara publicera sitt medlemsregister öppet på Internet om det är förenligt med de ursprungliga ändamålen för vilka uppgifterna i medlemsregistret samlades in. Dessutom krävs att de enskilda medlemmarna har samtyckt till publiceringen. Datainspektionens erfarenhet är att många medlemmar inte vill att adresser och telefonnummer ska publiceras öppet på Internet. Datainspektionen rekommenderar därför föreningar som vill publicera medlemmars personuppgifter på Internet att de får ett godkännande från medlemmarna och/eller deras vårdnadshavare. Det finns ingen särskild bestämmelse i personuppgiftslagen som anger från vilken ålder unga personer själva kan samtycka till en behandling men Datainspektionen brukar ha 15 år som tumregel.”

Jag gissar att det slarvas en del med att inhämta samtycke från föräldrar och att föräldrar sällan funderar igenom vad de samtycker till. För de allra flesta är den här typen av information inget som helst problem, men man bör vara medveten om att nästa alla människor idag, redan från unga år, har en digital närvaro. Och att du förr eller senare kommer att bli googlad.

Andra som skrivit om detta är Emanuel Karlsten och Johannes Sundlo.

Var tredje svensk företagssida på Google+ är inaktiv

För ett par veckor sedan öppnades möjligheten för företag att skapa egna företagssidor på Google+, det nya och snabbt växande sociala nätverket. H&M var ett av de företag som var tidigt ute och öppnade en företagssida. Andra som också skapat sidor är till exempel Apoteket, Com Hem, Ericsson, Headweb och medier som Sveriges Radio och Sundsvalls Tidning.

Aktiviteten på dessa sidor är dock fortfarande låg. Jag har samlat 50 företagssidor i en “circle” på Google+ och av dessa var det hela 17 sidor som inte lagt in någon uppdatering alls, eller endast ett första inlägg av typen “nu finns vi på Google Plus”. Totalt har alltså en tredjedel av alla de sidor jag hittat i stort sett endast gått med i nätverket för att skapa en närvaro, vilket kanske inte är så förvånande. Det är förnuftigt att tänka igenom vad en sådan sida ska innehålla och hur den ska integreras med övrig kommunikation, så förhoppningsvis kommer flera av dem att aktivera sina sidor när de fått lite tid på sig.

Ovanstående statistik är självklart inte säkert representativ för samtliga svenska företagssidor då det lär finnas fler än de som jag har tittat på. Men det kan ändå tjäna som en intressant indikation på aktivitetsnivån.

Eftersom jag ännu inte har klurat ut hur man kan dela med sig av en circle på ett enkelt sätt så länkar jag till mitt inlägg där jag delar ut cirkeln och hoppas att det fungerar för de som är intresserade av att titta på företagen. Företagssidan för den här bloggen, Sociala Medier, finns här.

Täby Centrum repar sig i Google

Google har en funktion kallat Autocomplete, eller Google Suggest, som föreslår sökfraser baserat på de ord du håller på att skriva in i sökrutan. Förslagen hamnar där baserat på ett antal faktorer, av vilka jag förstått bland annat omfattar antal sökresultat och antal sökningar. Sociala medie-bloggen Mashable skrev nyligen om ett experiment där man sökt på alla USAs stater och ändrat deras namn för att matcha vad Google Autocomplete föreslår. Så New York blir New York Times, Maine blir Maine Vacations etc.

Men en allvarligare sida av denna funktion hos Google är förstås när några negativa fraser fastnar hos Google, vilket kan spilla över negativt på ett varumärke. Ett känt exempel är en sökning på Mona Sahlin som bland annat innehåller orden “Toblerone” och “fifflar”. Söker man på Fredrik Reinfeldt får man bland annat det något lustiga förslaget “Fredrik Reinfeldt längd”.

En annan intressant aspekt är att det bara krävs en enda udda händelse för att helt förändra de förslag Google ger för en sökning. I somras hände något tragiskt i köpcentret Täby Centrum, då en kvinna troligtvis begick självmord. Händelsen påverkade direkt sökningarna på “Täby Centrum” och ord som “självmord, olycka, död, flashback” började synas som förslag (se första rutan nedan). Fortfarande efter nästan ett halvår hänger två av dessa fyra förslag kvar (se andra rutan nedan), så även om det går år rätt håll, så går det mycket långsamt.

Även om själva sökresultaten för Täby Centrum ser bra ut, så visar exemplet ovan ändå hur snabbt en enstaka händelse kan påverka bilden av ett varumärke i Google.

Kan man göra något åt det då? Kanske. Sökmotorexperten Nikke Lindqvist resonerar kring fenomenet i en föreläsning som du kan titta på här.

Blogginlägg blir citat i Expressen

Kvällspress och andra medier har sedan ett tag tillbaks börjat citera kändisars blogginlägg och tweets i artiklar och inte sällan blir en tweet själva grunden till en nyhet. Nyheter kan kommuniceras den här vägen medvetet, som när skådespelaren Jim Carrey utannonserade på Twitter att han och Jenny McCarthy skulle gå skilda vägar. Eller omedvetet, som idag när Expressen gör en nyhet på en händelse i Ludvika, vilken (bland annat?) kom i en tweet från komikern Magnus Betnér. Till historien om Ludvika hör att Expressen säger att man sökt Betnér, men den sökningen verkar inte ha varit särskilt omfattande.

Vi minns också Edvard Unsgaards Facebook-status som blev en riksnyhet.

Men det som börjar bli vardagsmat för kändisar hände även mig idag. Jag gjorde min vanliga omvärldsbevakning på mitt eget namn (man måste ha koll, så enkelt är det) och hittade till min förvåning en intervju i Expressen med Stina Honkamaa på Google, där jag tydligen är citerad. Men jag har inte pratat med Expressen och de har inte sökt mig. Jag har inte ens några missade samtal från dolda nummer, som Betnér hade i Ludvika-historien.

- Gissningsvis kommer vi att få se fler exempel framöver och de lär inte passera utan bråk. Som ansvarig för ett varumärke bör man dock åtminstone ha koll på vad konkurrenterna gör på Google, konstaterar sökmotorexperten Hans Kullin.

Expressen har helt enkelt lyft ett textstycke ur detta blogginlägg och lagt in i artikeln som ett citat, men klurigt nog skriver man inte “säger Hans Kullin” utan “konstaterar…”. Så man ljuger ju inte på något vis. Nu var min medverkan i artikeln inte alls negativ, tvärtom. Det är ju alltid kul de gånger media anser att mina åsikter är värda att skriva om. Men det är definitivt intressant att blogginlägg från personer som är okända för allmänheten numera kan användas för att bygga artiklar i rikspressen.

Tittar man på spelreglerna för press och tv så säger en punkt om anskaffande av material såhär:

• Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges.

Frågan jag tycker man bör ställa sig är alltså om man som journalist bör ta texter från bloggar, Twitter eller Facebook utan att meddela den person som uttryckt dem om att de ska användas i en artikel. Hade jag inte sökt på mitt eget namn hade jag missat Google-artikeln och nu var den positiv men texten kunde också ryckts ur ett sammanhang på ett sätt som jag inte gillade.

Är det så att vi alla som nu är publicister via sociala medier måste räkna med att våra ord och åsikter är allmängods som kan hamna i tidningen utan vår vetskap? Kanske det, fast jag tycker att journalister åtminstone kunde kolla med källan först. Isåfall bör vi, om vi är måna om vårt rykte på nätet, ha ännu bättre koll på hur våra åsikter sprids på nätet. Inte bara på andra bloggar, utan även i traditionella medier.

Fotnot: Foto från Flickr.

När googlade du ditt varumärke senast?

Sedan några veckor tillbaks tillåter Google att man köper konkurrenters varumärken som sponsrade AdWords-annonser. Trots att det är kontroversiellt har det varit tillåtet i Storbritannien ett tag. I vissa branscher lär det finnas ett gentlemen’s agreement om att inte köpa varandras namn eftersom det driver upp annonspriserna och missgynnar alla, utom Google. Förra veckan inledde dock Interflora en juridisk process mot Marks & Spencer i England, som köpt ordet “Interflora” på Google AdWords för att göra reklam för sin egen blomsterhandel.

I Sverige är det fortfarande inte så vanligt att köpa konkurrentnamn, eftersom det är så nytt. Men det förekommer. Resumé berättade i början av oktober om ett litet kreativt bråk mellan mediebyråer. Även i Sverige har Interflora drabbats då Euroflorist köpt annonser på varumärket (även på Blommogram, vilket också är ett registrerat varumärke för Interflora). Ett exempel från hemelektronikbranschen är Expert som har köpt sökordet “Elgiganten”.

Gissningsvis kommer vi att få se fler exempel framöver och de lär inte passera utan bråk. Som ansvarig för ett varumärke bör man dock åtminstone ha koll på vad konkurrenterna gör på Google. När googlade du ditt eget varumärke senast?

Fotnot: Foto credit – caveman_92223.

Socialdemokraternas Google-annons länkar till död sida

Som en kort uppföljning till gårdagens blogginlägg om att Socialdemokraterna annonserar på Google på sökord som “arbetslöshet” och “arbetslös” så kan man konstatera att partiet nog borde ha bättre kontroll på sin sökordsannonsering. När man idag klickar på annonsen så kommer man till en död länk. Pressmeddelandet med rubriken “Budget: Fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige” är helt borta från Socialdemokraternas sajt, eventuellt tillfälligt. Men de som just nu klickar in på länken blir naturligtvis besvikna då sidan de kommer till är tom, inte ens en redirect till något annat innehåll. Det är förstås bortkastade slantar ur kampanjkassan som (s) just nu lägger ut.

Pressmeddelandet som av någon anledning just nu inte finns på sajten, finns sparat i Googles cache.

Uppdaterat: Nu är länken i annonsen uppdaterad och pekar istället hit.

Engagerade kunder kan visst bidra till att bygga din webb

Via 15-åriga snillet Gustav Holmström hittar jag en krönika av före detta ekonomireportern Mats Edman. Denne skriver hos Internetredaktörerna om svårigheterna med att få kunderna att bidra gratis till att bygga företagens webbplatser. Slutsatsen, som verkar bygga på några undersökningar som inte redovisas (transparens, hej!), är att kunderna gärna kommenterar, recenserar och betygsätter, men inte mycket mer.

“Kunderna bör bjudas in, men webben bygger du själv tillsammans med olika specialister.”

Jag tycker det är en något felaktig slutsats och det finns ett flertal exempel där företag lyckas förvalta kundernas engagemang så att de bidrar till att bygga en bättre webbplats (även om själva webbplatsen byggts av företaget). Dell Ideastorm och My Starbucks Idea är två lysande case, där Dell har fått fler än 12.000 idéer från kunder, varav 365 stycken har implementerats.

Starbucks har också lyckats engagera sina kunder och tillsammans bygga en community. I en amerikansk rapport beskrivs Starbucks såhär: “when Starbucks started engaging on Facebook in October 2008 at Facebook.com/starbucks, they approached and took over the ownership of user-created communities (with the blessing of the original page administrators). At that time, the page had about 200,000 fans, but a combination of Starbucks generating content and customers sharing their enthusiasm for the brand has built that fan base to nearly 3.5 million members — representing one of the largest groups on Facebook.”

Samma undersökning rankar världens 100 största varumärken efter hur de lyckas engagera kunder. Föga förvånande är Starbucks och Dell etta respektive tvåa på listan. H&M och IKEA rankas på 23 respektive 57 plats. Inte nog med det, undersökningen visar också att de företag som är bäst på att engagera kunder är också betydligt mer lönsamma än övriga. Företagen delas upp i fyra grupper, mavens, butterflies, selectives och wallflowers, där mavens är de som har bredast och djupast engagemang. Mavens har i genomsnitt 18% vinsttillväxt de senaste 12 månaderna medan wallflowers har -6%.

Edmans krönika kommenterar specifikt Twitter, vilket var vad som fick Holmström att reagera. Edman skriver:

“Twitter, hypat just nu, är en pladdrig och fragmentarisk tjänst för nödiga ungdomar som har behov av att ständigt meddela omvärlden vad de gör just nu. Digitaliserad tonårsnarcissism utan djup. På maximala 140 tecken lyckas flertalet twittrare inte säga särskilt mycket mer än öööhh. En VD som twittrar är bara fånig. “

Holmström mejlade Edman om inlägget och fick också svar där han delvis ger Holmström rätt i sin kritik. Avslutningen gör mig dock något fundersam.

“Att H&M och liknande konsumentföretag lyckas bygga intressanta sociala sajter må vara hänt, men för det stora flertalet företag handlar det främst om att etablera en bra, vanlig webbsajt och få bra organisk ranking på Google.”

Om man tror att en bra hemsida är den enda lösningen då är man farligt ute. Googla på “fish where the fish are” eller kolla in Steve Rubel om The End of the Destination Web Era för en bra förklaring.

Sociala medier rankas högt av Google och det roligaste beviset på det är att Googla Mats Edman. Just nu kommer Gustav Holmströms blogginlägg som träff nummer två, två hack ovanför Appelberg/Internetredaktörernas webbsida.

Quod Erat Demonstrandum.

Uppdaterat: Internetredaktörerna tar upp reaktionerna på Edmans krönika från mig och andra bloggare. Bravo.

links for 2009-07-11

• Google ser dig – DN.se
  Läsvärt om Google.
  (tags: google search)