Störande annonser riskerar öka användningen av ad blockers

Sedan Apple möjliggjorde Ad Blockers i sitt nyaste operativsystem iOS 9 så har ämnet diskuterats flitigt i mediebranschen. Möjligheten att blockera annonser även i mobilen innebär ännu ett hot mot mediernas annonsintäkter. I Sverige ökar användningen av ad blockers och detta torde oroa de stora mediehusen.

Därför var det med viss förvåning jag såg att SvD idag slår något slags svenskt rekord i interstitials (eller take overs), alltså en helsidesannons som visas innan du får se det innehåll du egentligen var ute efter.

På Svd.se visas idag en annons för Tele2 som ligger kvar i mer än 40 sekunder. Givetvis går det att klicka bort den innan dess, men det är ändå en anmärkningsvärd tondövhet inför användarupplevelsen och vad det gör för besökarens intryck av sajten.

svdannons44

Jag betalar inte för SvD och är med på att tidningen behöver intäkter i form av t ex annonser. Därför använder jag inte ad blockers. Men liknande avbrott gör mig mindre benägen att återvända. Värt att notera är också att Google kommer börja straffa mobilsajter som kör med alltför täckande interstitials från och med 1 november. Sökmotorn hotar också med att göra detsamma på desktop.

Annonser finns och behövs för att finansiera journalistik. Men alltför klumpigt använt riskerar de att skynda på utbredningen av olika ad blockers.

 

Google visar 5 år gamla artiklar som nya

För tre år sedan upptäckte jag att Google ibland visar fel datum på artiklar när man söker efter nyheter. Jag bloggade utförligt om det här. Det innebär till exempel att om du söker efter en nyhet som publicerats den senaste veckan, så kan du få träffar som är flera år gamla. Jag har inte sett det hända så många gånger på senare år, men idag när jag gjorde en sökning så hände det igen. Sökningen skulle bara ge träffar som publicerats den senaste veckan, ändå visar Google en fem och ett halvt år gammal nyhetsartikel som andra träff i sökresultaten.

Som ni ser nedan så har Google tolkat artikeln nedan som om den vore publicerad den 7 maj 2013. Klickar man på artikeln så ser man dock på aftonbladet.se att den är publicerad den 5 nov 2007. Däremot som visas underst i bilden nedan, så tolkar Google publiceringsdatum rätt om man söker på rubriken utan datumavgränsning.

google datum sökresultat

Varför detta sker beror säkert på att det finns andra datumangivelser i koden som Google tolkar fel. Jag vet dock inte hur vanligt det är.

De mest sökta orden på Google 2012

Idag har Google berättat vilka som var de mest sökta orden i Sverige på Google under 2012 (hittills). Det är som vanligt ganska rolig läsning. Dock är listan på de allra mest sökta orden tämligen ointressant. Så här ser listan ut:

Mest populära sökningar 2012:

Övergripande
1. Facebook
2. Aftonbladet
3. YouTube
4. Blocket
5. Hotmail
6. Google
7. Eniro
8. Hitta.se
9. Expressen
10. Swedbank

Varför tycker jag att den är ointressant? Jo, för att den i princip bara rör Sveriges mest besökta webbplatser. Man skriver alltså ibland hellre in sajtens namn i sökfältet på Google istället för att skriva in rätt webbadress direkt. Det är ett vanligt och bekvämt beteende för att det går snabbt och man behöver inte tänka på om adressen slutar på .se, .com eller annat. Alla de i topp 10 utom Swedbank finns med i topp bland de mest besökta webbplatserna om man dels ser på Kia index och dels på Alexa.com. Anledningen till att man bör titta på dem båda är att Kia index inte rankar de utländska sajterna som Google, YouTube och Facebook.

Nästa år hade det varit intressant att få en lista på de mest sökta orden, men rensat från namn på webbplatser.

Alla har en digital närvaro

Jag tog mig tid att titta på SVT-dokumentären ”Du är googlad” igår och även om jag länge varit bekant med det mesta som diskuterades i programmet så var det ändå tankeväckande. Alla svenskar finns idag i någon form på nätet och det finns skäl att tänka igenom den information som visas om oss när man googlar våra namn. En slutsats i ”Du är googlad” är bland annat att den som tar makten över sin egen digitala identitet blir mycket mindre sårbar för negativa kommentarer och helt enkelt får fler möjligheter att påverka vilka träffar som syns i sökmotorerna.

Google Neon

För något år sedan så anmälde vi vår yngsta dotter till simskola och jag hade uppenbarligen inte riktigt läst igenom vad jag godkänt när vi anmälde henne. Bland annat hade jag gett simskolan tillåtelse att lägga upp hennes namn på webben, vilket man tydligen rutinmässigt gjorde med alla deltagare som godkände detta (medvetet eller omedvetet). När jag vid något tillfälle googlade hennes namn hittade jag listan med barn, alla i 4-5 årsåldern, på simskolans hemsida. Jag reagerade på att detta var helt onödigt och bad dem ta bort dotterns namn vilket de gjorde.

Vid ett annat tillfälle mejlade jag innebandyklubben som min son spelat i men slutat vara medlem i flera år tidigare. Hans namn stod nämligen med som en spelare i deras medlemsregister på webben och det var den första träff som kom upp när man sökte på hans namn. Inte för att det gjorde så mycket men jag tyckte att det var onödigt att klubben listade honom som spelare när han inte var det längre. Och klubben var inte särskilt hjälpsam heller och ansåg i vår initala korrespondens att ”det gick inte”. Men namnet togs till slut bort.

Med andra ord har jag redan börjat städa mina barns digitala närvaro. Och tittar man på hur vi syns på nätet i vår familj så är det inte så konstigt att jag syns överallt. Jag har varit aktiv på nätet i många år och jag ”äger” de fyra första träffarna i Google på mitt namn. Vårt efternamn är ganska ovanligt och det är bara 100 personer i Sverige utöver oss fem i familjen som stavar Kullin som vi gör. I kombination med våra förnamn har vi därför i princip helt unika namn. Inget av barnen, med undantag för en stängd Facebook-profil, har någon egen närvaro på nätet. De har alltså inte lagt upp någon information själva där deras namn förekommer och inte jag heller. Trots det kryllar det redan av träffar.

Vi finns på nätet redan från 4-5 års ålder
Sonen är 13 år  och har 320 träffar i Google. Ena dottern är 10 år och har 59 träffar. Yngsta är 5 år och har endast två träffar. Det fanns ytterligare en träff tidigare som nu försvunnit. Anledningen till att dessa träffar finns är till stor del en effekt av att de är aktiva i olika idrottssammanhang, men även andra träffar finns. Man kan lätt hitta hur många mål de gjort i någon innebandymatch eller vilka resultat de gjort i friidrott. Och nu är jag inte helt emot detta, då jag själv är väldigt intresserad av statistik och brukar söka på olika resultat för att se hur vissa prestationer står sig i jämförelse med andra i samma ålder.

Min poäng är istället att redan i 4-5 årsåldern börjar våra barns namn poppa upp på nätet och deras digitala identitet börjar formas, utan att vi eller de valt det och att man bör vara medveten om det. De som publicerar information bör ibland fundera på om det är nödvändigt att publicera både för- och efternamn på t ex små barn. Vi som individer och framförallt som föräldrar bör bli mer medvetna.

Ibland kan jag nog tycka att idrottsklubbar slentrianmässigt publicerar alltför mycket information om våra barn i alltför unga år. Såhär skriver Datainspektionen om PUL och publicering på internet:

”En förening får bara publicera sitt medlemsregister öppet på Internet om det är förenligt med de ursprungliga ändamålen för vilka uppgifterna i medlemsregistret samlades in. Dessutom krävs att de enskilda medlemmarna har samtyckt till publiceringen. Datainspektionens erfarenhet är att många medlemmar inte vill att adresser och telefonnummer ska publiceras öppet på Internet. Datainspektionen rekommenderar därför föreningar som vill publicera medlemmars personuppgifter på Internet att de får ett godkännande från medlemmarna och/eller deras vårdnadshavare. Det finns ingen särskild bestämmelse i personuppgiftslagen som anger från vilken ålder unga personer själva kan samtycka till en behandling men Datainspektionen brukar ha 15 år som tumregel.”

Jag gissar att det slarvas en del med att inhämta samtycke från föräldrar och att föräldrar sällan funderar igenom vad de samtycker till. För de allra flesta är den här typen av information inget som helst problem, men man bör vara medveten om att nästa alla människor idag, redan från unga år, har en digital närvaro. Och att du förr eller senare kommer att bli googlad.

Andra som skrivit om detta är Emanuel Karlsten och Johannes Sundlo.

Var tredje svensk företagssida på Google+ är inaktiv

För ett par veckor sedan öppnades möjligheten för företag att skapa egna företagssidor på Google+, det nya och snabbt växande sociala nätverket. H&M var ett av de företag som var tidigt ute och öppnade en företagssida. Andra som också skapat sidor är till exempel Apoteket, Com Hem, Ericsson, Headweb och medier som Sveriges Radio och Sundsvalls Tidning.

Aktiviteten på dessa sidor är dock fortfarande låg. Jag har samlat 50 företagssidor i en ”circle” på Google+ och av dessa var det hela 17 sidor som inte lagt in någon uppdatering alls, eller endast ett första inlägg av typen ”nu finns vi på Google Plus”. Totalt har alltså en tredjedel av alla de sidor jag hittat i stort sett endast gått med i nätverket för att skapa en närvaro, vilket kanske inte är så förvånande. Det är förnuftigt att tänka igenom vad en sådan sida ska innehålla och hur den ska integreras med övrig kommunikation, så förhoppningsvis kommer flera av dem att aktivera sina sidor när de fått lite tid på sig.

svenska företagssidor på google plus

Ovanstående statistik är självklart inte säkert representativ för samtliga svenska företagssidor då det lär finnas fler än de som jag har tittat på. Men det kan ändå tjäna som en intressant indikation på aktivitetsnivån.

Eftersom jag ännu inte har klurat ut hur man kan dela med sig av en circle på ett enkelt sätt så länkar jag till mitt inlägg där jag delar ut cirkeln och hoppas att det fungerar för de som är intresserade av att titta på företagen. Företagssidan för den här bloggen, Sociala Medier, finns här.