links for 2010-12-28
Delade länkar från Delicious.
-
”A chart that tracks Senate members on axis of leadership and ideology.”
Lägg till Alliansens loggor till din avatar på Twitter eller Facebook
Nu kan du visa ditt stöd för ditt parti i valet 2010 genom att lägga till dess logga till din avatar på Twitter eller Facebook. Med hjälp av tjänsten Twibbon går det snabbt och enkelt. Nedan finns fem exempel på hur du kan stödja Alliansen och dess partier. Klicka på respektive logga för att automatiskt lägga till loggan i nederkant på din profilbild/avatar. När du lägger till en bild via Twibbon måste du först ge applikationen åtkomst till ditt Twitter-konto. Fler än 2 miljoner personer har gjort detta så det lär vara tämligen riskfritt.
Alliansen:
Moderaterna:
Folkpartiet:
Centern:
Kristdemokraterna:
Notera att när du valt att lägga till en logga till din profilbild så skickas en tweet ut från ditt konto med information om detta. Exakt vad som står i tweeten finns beskrivet på sajten. Vill du inte att detta sker så ska du avstå från att använda Twibbon.
Struntprat och babbel i sociala medier?
I fredags publicerade GP en artikel om politiker på Twitter och Facebook, rubricerad ”Mest struntprat i sociala medier”. Vi känner igen anslaget från tidigare artiklar som menade att 40 procent av all information på Twitter var meningslöst babbel. Jag kommenterade då denna syn bland annat på Rapport på SVT.se.
Jag hinner inte utveckla dessa tankar just nu, utan vill istället tipsa om en artikel om politiker och Twitter från The Economist.
Arbete eller arbetslöshet – ett val även i Google
Det är mycket prat om politik och sociala medier just nu. Har spenderat dagen i Borås som talare och i publiken på Mötesplats Sociala Medier 2010 och där diskuterades ämnet flitigt. Igår kväll när jag såg på debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt på Agenda på SVT, googlade jag ordet ”arbetslöshet” och fick syn på Socialdemokraternas annons nedan. (s) har alltså köpt annonser som visas när människor söker på orden ”arbetslös” och ”arbetslöshet” på Google.
Först reagerade jag på att just (s) köpt annons på ordet ”arbetslöshet” och inte ”arbete”, för det hade man nämligen inte. Det lät som ett talande ställningstagande rent politiskt att man hellre pratar om arbetslöshet än om arbete, vilket känns defensivt. Inte heller hade man köpt ordet ”jobb” i Google trots att det finns med i annonsen. Men sedan inser jag att det inte bara verkar dumt rent budskapsmässigt. Tvärtom verkar det dessutom vara osmart baserat på vad användarna faktiskt söker på för typer av begrepp.
En analys i Google Trender visar nämligen att det är långt många fler som söker på ”arbete” än som söker på ”arbetslöshet”. Även enligt Google AdWords var det 10 gånger fler sökningar på ”arbete” under april 2010. (Notera också nedgången i sökningar på arbetlöshet under semestermånaderna…)
Naturligtvis kan det finnas olika goda skäl till att (s) valt rätt ord att annonsera kring. Det kan vara större annonsörkonkurrens på ”arbete” (ja, det verkar så enligt Google AdWords) och det kan också vara så att de människor man vill nå inte är de som googlar arbete. Finns det fullgoda skäl är de iallafall svåra för mig som väljare att se.
Till saken ska tilläggas att Alliansen inte annonserar på något av ovanstående begrepp. Än.
Fotnot: Notera att rubrikens ”val” anspelar på det politiska valet, inte att man väljer om man vill vara arbetslös eller inte.
Sverigedemokraterna får inget extra stöd i bloggosfären
Svenska Dagbladet publicerade igår en artikel med rubriken ”SD dominerar sociala medier” som visar att Sverigedemokraterna är mycket aktiva på Twitter, Facebook och på bloggar. Bland annat står det att läsa att ”Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Piratpartiet har stort inflytande på nätet” och om vi definierar inflytande som möjlighet att påverka, så stämmer det säkert att dessa små partier genom att vara aktiva på i bloggosfären skapar nya kontaktytor där de kan påverka opinionen. Frågan man bör ställa sig då är förstås om väljarna låter sig påverkas, det vill säga, ökar sympatierna för SD och övriga partier tack vare satsningar i sociala medier?
Den frågan är inte lätt att besvara, men kanske nedanstående siffror iallafall kan vara en liten trendmätare. Mellan den 12 och 14 april genomförde jag en enkätundersökning kallad BloggSverige 5 där jag frågade 2251 svenska bloggare och bloggläsare om deras åsikter. Ur denna enkät kan jag visa följande siffror när det gäller vilket parti som personer som är aktiva i bloggosfären tänker rösta på om det var riksdagsval idag. Siffrorna är baserade på svar från 1434 respondenter i ålder 16 år eller äldre (alltså även några som är under 18 år och därmed saknar rösträtt i årets val).
Märk väl att enkätens urval inte är statistiskt säkerställt, utan är genomfört med ett bekvämlighetsurval. Svaren är därför inte statistiskt säkert representativa för alla bloggläsare.
Av svaren kan vi se att Sverigedemokraterna får stöd av 5,2% av respondenterna, alltså i stort sett samma nivå som i senaste opinionsmätningen från Skop: 5,0%. SD verkar alltså inte ha större stöd bland de som är aktiva i bloggosfären än bland allmänheten i stort. Istället är det vänsterpartiet och miljöpartiet som samlar klart fler röster bland bloggläsarna i enkäten än mot väljarna generellt. Även Piratpartiet har ett stort stöd hos bloggläsarna, med 4,7% av rösterna i enkäten. (Klicka på bilden för ett större diagram.)
Noterbart dock är att så många som en tredjedel av alla respondenter i enkäten inte vet vad de ska rösta på (dessa respondenter är inte medräknade i diagrammet ovan).
Andra som bloggar om artikeln är t ex JMW. Greenhill Relations skriver också intressant om inflytande, reellt och inbillat.
Fotnot: BloggSverige 5 kommer inom kort att publiceras på bloggen Media Culpa, men jag håller just nu på att flytta över den bloggen till WordPress och därför skriver jag detta inlägg här istället.
Vem kan kräva svar i sociala medier?
Josef tar upp en intressant fråga apropå mitt inlägg igår om riksdagsmännens dåliga dialog på Twitter. Han är kritisk till den undersökning som SvD genomfört och menar att den är bristfällig bland annat då det konto man kontaktat riksdagsmännen från är nystartat, saknar bild och ”bio”. Och jag kan hålla med om att det kan ha påverkat hur politikerna har bedömt om de skulle ge respons eller inte. De kan ha sett en lång rad med frågor från ”Max Emil” om de studerat dennes senaste tweets och gjort bedömingen att detta inte är en seriös person och att frågan kan ignoreras.
Samtidigt bör man då ställa sig frågan om vem som kan kräva att få svar på en kanal som Twitter. Är det bara de inflytelserika, de politiskt bevandrade eller sociala medie-experterna som kan räkna med en dialog? Det ligger nog en fara i att se på de sociala medierna på det sättet. Självklart kommer det alltid finnas en prioriteringsaspekt på reaktioner från väljare, vissa kan bedömas viktigare än andra att hantera och det är inget konstigt. Å andra sidan har sociala medier jämnat ut maktförhållanden mellan olika intressenter. Vi ser allt oftare att en ”vanlig Svensson” kan starta såväl uppror som positiva rörelser genom bloggar, sociala nätverk mm så bara för att det inte är en kommentar från en känd opinionsbildare så innebär det inte per automatik att man kan lägga den åt sidan.
Jag hade heller inte svarat på en Twitter-fråga från ett konto som uppenbart var ett spam-konto, men jag anser nog inte att ”Max Emil” så tydligt kan läggas i den kategorin. De frågor som han ställde var ofta som en direkt reaktion på ett Twitter-inlägg från riksdagsmännen. Ett exempel:
Carina Hägg twittrade: ”jag kikar men var finns det oskjutna vargar i Dalarna”
Max_Emil svarade: @CarinaHagg ska man skjuta mer varg tycker du?
Carina Hägg (s) är ändå aktiv på Twitter men Max_Emil fick inget svar. Hägg har under de senaste veckorna och i de senaste 50-60 inläggen inte kommenterat, svarat eller retweetat någon annan. Detta var bara ett exempel i högen. Jag tror att en förklaring helt enkelt är att få av de twittrande riksdagsmännen ser på Twitter som något annat än ännu en kanal för att distribuera sina budskap. Fair enough, det kan fungera men då får man nog också vara beredd på kritik om väljare vill föra en dialog och dialogen uteblir.
Centerns Ulrika Ingemarsdotter bidrar med en annan insikt i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg kring partiernas konton på Twitter, nämligen den att Riksdagen inte tillåter nedladdning av externa applikationer. Det innebär att de inte kan köra till exempel TweetDeck på sin arbetsplats vilket naturligtvis gör det oändligt mycket svårare att följa dialogen på Twitter. Jag skulle själv ha jättesvårt att hålla koll på kommentarer om jag bara fick använda Twitter via webben. Här finns det med andra ord ett inbyggt hinder i Riksdagen som begränsar möjligheterna till väljardialog. Visst kan man ha en personlig mobiltelefon man kan twittra ifrån, men det vore bättre om liknande möjligheter gavs direkt från Riksdagen.
Har man som politiker bara några hundra followers så bör inte floden av reaktioner vara så stor att den inte går att hantera. De som likt Fredrik Federley lyssnar och interagerar har säkert en hel del att vinna i den kommande valrörelsen.
Riksdagsledamöter kan inte hantera Twitter
Trots att det är valår i år och så mycket fokus ligger på att utnyttja sociala medier i politiken så verkar majoriteten av de svenska riksdagsledamöter som finns på Twitter totalt misslyckas med att föra en dialog med sina väljare. Åtminstone om man ska tro på resultatet av en undersökning som Svenska Dagbladet genomfört där de via ett konto direkt ställt frågor till 81 twittrande riksdagsledamöter. Av dem var det bara 4 som svarade inom en timma, vilket i och för sig är förståeligt då man inte kan kräva att de är uppkopplade hela tiden. Men att endast 12 svarat inom en vecka är verkligen förvånansvärt. 69 av de 81 återkom aldrig med någon reaktion alls.
De flesta vet vid det här laget att sociala medier lämpar sig väl för konversationer och att de personer som engagerar sig i dessa kanaler förväntas lyssna minst lika mycket som de själva pratar. Det finns många bra tips på hur man använder sociala medier i politiska kampanjer, Mashable har till exempel ett inlägg här med tips från USA, där jag väljer ut ett citat från Trey Grayson som är Secretary of State i Kentucky:
”“We primarily use it (social media) as a tool to reach citizens and then interact with them,” said Secretary Grayson.”
Interagera innebär att ge respons på de kommentarer och frågor man får, annars kan man lika gärna hålla sig borta från Twitter och de andra kanalerna. Kan vi hoppas på bättring ju närmare valet vi kommer? Jag är inte helt säker.
Svenska partier på Twitter – en genomgång
SvD granskade häromdagen svenska politiker på Twitter och fann att 81 av 349 riksdagsledamöter har konto på Twitter. Artiklarna följdes av ett antal bra kommentarer från bloggare, bland annat 7 bra råd kring sociala medier från Johan Ronnestam.
Men förutom politikernas egna Twitter-konton så har de svenska partierna också officiella parti-konton. Jag tittade lite närmare på hur partierna använt denna kanal under det senaste året och i nedanstående dokument kan du läsa vad jag hittade. Dokumentet går också bra att ladda ner från SlideShare.
Sammanfattning
Så mycket som en tredjedel av alla tweets sker från Twitterfeed, vilket tyder på att vissa partier ser åtminstone sina partikonton på Twitter som en kanal för att kommunicera ut sina budskap, snarare än ett verktyg för konversation. En annan indikation på detta är den höga andelen retweets från (s), där de flesta är inlägg från de egna leden. Det är inget fel i sig att vidarebefordra budskap från sina egna, tvärtom kan det vara ett bra sätt att plantera nyheter och sprida vidare till intresserade. Men för att utnyttja Twitter till fullo, bör man även engagera sig i dialog med andra, som till exempel tilltänkta väljare. Här svarar och kommenterar (s) oftast med andra partiprofiler inom (s).
Självklart kan det vara ett medvetet val av partierna att hålla de generella kontona mer som en kanal för egna budskap och de individuella kontona mer personliga och konverserande. Dock finns det inget hinder i att ha ett ”anonymt” och generellt konto som är interaktivt.
Generellt var partierna som mest aktiva under maj och juni 2009 i samband med EU-valet. Det finns tendenser att aktiviteten dessutom minskat under de sista månaderna 2009, så frågan är om aktiviteten kommer öka igen när vi närmar oss nästa riksdagsval, eller om strategin helt enkelt är att använda personliga konton i större utsträckning. Flera av partierna har uppdaterat väldigt få gånger sedan mitten av december och till exempel (fp) har inte uppdaterat sedan 14 dec.
En oväntat liten andel av uppdateringarna sker från den populära applikationen TweetDeck.
Fotnot:
Partiernas Twitter-konton har analyserats med hjälp av tjänsten Tweetstats. Graferna är från den 6 januari 2010 medan innehåll och siffror på antal followers genomfördes den 10 januari 2010. Uppdaterade siffror för respektive konto går att hitta via länkarna nedan.
http://tweetstats.com/graphs/vansterpartiet
http://tweetstats.com/graphs/socialdemokrat
http://tweetstats.com/graphs/miljopartiet
http://tweetstats.com/graphs/nya_moderaterna
http://tweetstats.com/graphs/folkpartiet
http://tweetstats.com/graphs/centerpartiet
http://tweetstats.com/graphs/kdriks
links for 2009-10-06
-
Intressant undersökning om vad som motiverar människor i USA att använda internet.
-
Många känner sig kallade att leda företag rätt inom sociala medier. Den här lilla videon manar till eftertanke. Är du en "social media guru"?
-
Engagemanget hos norska politiker för sociala medier svalnade betydligt efter valet. Få har uppdaterat sina Twitter-konton och de som har gjort det har inte varit lika flitiga. Dessa kanaler gör det möjligt att bygga relationer med olika intressenter och det verkar synd att lägga av så fort slaget är vunnet, eller förlorat.
-
Har du inte koll på ditt företag på Facebook kan du lätt få en obehaglig överraskning. Här är ett exempel på ett företag vars anställda trakasserade kunder i en öppen grupp på Facebook. Ledningen hade inte en aning. En enklare sökning hade snabbt avslöjat detta innan det kom i tidningen.
Twitter avgörande i norska valet?
SvD skriver idag att Twitter och sociala medier var avgörande i det norska valet. Statsminister Jens Stoltenberg har varit flitig användare av både Twitter, blogg och Facebook. Jag har dock svårt att tro att Stoltenbergs 102 inlägg på Twitter skulle förmått det norska folket att behålla den sittande regeringen.
Däremot kan man konstatera att till exempel Mona Sahlin ligger klart efter sin norska kollega på mikrobloggen. Stoltenberg har nästan 20.000 followers mot Sahlins 3.300. Mona har inte twittrat sedan 4 augusti, vilket är en evighet i dessa sammanhang. Stoltenberg har twittrat 102 gånger mot Sahlins 31. Om sociala medier ska påverka det svenska valet 2010 så lär det inte komma ifrån partitopparna iallafall, om de inte ökar takten avsevärt.
Följ bloggen
Senaste inläggen
- Ökad användning av sociala medier i näringsliv och offentlig sektor
- En halv miljon svenskar medlemmar på Google+
- Stefan Löfven namn-nappad på Twitter
- Allt fler hittar nya jobb via sociala medier
- Presentation: Sociala medier vid marknadsföring av evenemang
- Pinterest driver miljontrafik till hennes blogg
- DN:s expertbloggare kopierar från andra bloggare
Arkiv
Kommentarer
- wille om En halv miljon svenskar medlemmar på Google+
- En halv miljon svenskar medlemmar på Google+ « Sociala medier om Så många svenskar använder Twitter
- kullin om Stefan Löfven namn-nappad på Twitter
- Ludvig Lindblom om Stefan Löfven namn-nappad på Twitter
- Stefan Löfven namn-nappad på Twitter « Sociala medier om Jan Björklund kapad på Twitter









