Täby Centrum repar sig i Google

Google har en funktion kallat Autocomplete, eller Google Suggest, som föreslår sökfraser baserat på de ord du håller på att skriva in i sökrutan. Förslagen hamnar där baserat på ett antal faktorer, av vilka jag förstått bland annat omfattar antal sökresultat och antal sökningar. Sociala medie-bloggen Mashable skrev nyligen om ett experiment där man sökt på alla USAs stater och ändrat deras namn för att matcha vad Google Autocomplete föreslår. Så New York blir New York Times, Maine blir Maine Vacations etc.

täby centrum bild butiker

Men en allvarligare sida av denna funktion hos Google är förstås när några negativa fraser fastnar hos Google, vilket kan spilla över negativt på ett varumärke. Ett känt exempel är en sökning på Mona Sahlin som bland annat innehåller orden ”Toblerone” och ”fifflar”. Söker man på Fredrik Reinfeldt får man bland annat det något lustiga förslaget ”Fredrik Reinfeldt längd”.

En annan intressant aspekt är att det bara krävs en enda udda händelse för att helt förändra de förslag Google ger för en sökning. I somras hände något tragiskt i köpcentret Täby Centrum, då en kvinna troligtvis begick självmord. Händelsen påverkade direkt sökningarna på ”Täby Centrum” och ord som ”självmord, olycka, död, flashback” började synas som förslag (se första rutan nedan). Fortfarande efter nästan ett halvår hänger två av dessa fyra förslag kvar (se andra rutan nedan), så även om det går år rätt håll, så går det mycket långsamt.

Täby Centrum

Även om själva sökresultaten för Täby Centrum ser bra ut, så visar exemplet ovan ändå hur snabbt en enstaka händelse kan påverka bilden av ett varumärke i Google.

Kan man göra något åt det då? Kanske. Sökmotorexperten Nikke Lindqvist resonerar kring fenomenet i en föreläsning som du kan titta på här.

Blogginlägg blir citat i Expressen

Kvällspress och andra medier har sedan ett tag tillbaks börjat citera kändisars blogginlägg och tweets i artiklar och inte sällan blir en tweet själva grunden till en nyhet. Nyheter kan kommuniceras den här vägen medvetet, som när skådespelaren Jim Carrey utannonserade på Twitter att han och Jenny McCarthy skulle gå skilda vägar. Eller omedvetet, som idag när Expressen gör en nyhet på en händelse i Ludvika, vilken (bland annat?) kom i en tweet från komikern Magnus Betnér. Till historien om Ludvika hör att Expressen säger att man sökt Betnér, men den sökningen verkar inte ha varit särskilt omfattande.

Vi minns också Edvard Unsgaards Facebook-status som blev en riksnyhet.

Men det som börjar bli vardagsmat för kändisar hände även mig idag. Jag gjorde min vanliga omvärldsbevakning på mitt eget namn (man måste ha koll, så enkelt är det) och hittade till min förvåning en intervju i Expressen med Stina Honkamaa på Google, där jag tydligen är citerad. Men jag har inte pratat med Expressen och de har inte sökt mig. Jag har inte ens några missade samtal från dolda nummer, som Betnér hade i Ludvika-historien.

– Gissningsvis kommer vi att få se fler exempel framöver och de lär inte passera utan bråk. Som ansvarig för ett varumärke bör man dock åtminstone ha koll på vad konkurrenterna gör på Google, konstaterar sökmotorexperten Hans Kullin.

Expressen har helt enkelt lyft ett textstycke ur detta blogginlägg och lagt in i artikeln som ett citat, men klurigt nog skriver man inte ”säger Hans Kullin” utan ”konstaterar…”. Så man ljuger ju inte på något vis. Nu var min medverkan i artikeln inte alls negativ, tvärtom. Det är ju alltid kul de gånger media anser att mina åsikter är värda att skriva om. Men det är definitivt intressant att blogginlägg från personer som är okända för allmänheten numera kan användas för att bygga artiklar i rikspressen.

Tittar man på spelreglerna för press och tv så säger en punkt om anskaffande av material såhär:

  • Tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges.

Frågan jag tycker man bör ställa sig är alltså om man som journalist bör ta texter från bloggar, Twitter eller Facebook utan att meddela den person som uttryckt dem om att de ska användas i en artikel. Hade jag inte sökt på mitt eget namn hade jag missat Google-artikeln och nu var den positiv men texten kunde också ryckts ur ett sammanhang på ett sätt som jag inte gillade.

Är det så att vi alla som nu är publicister via sociala medier måste räkna med att våra ord och åsikter är allmängods som kan hamna i tidningen utan vår vetskap? Kanske det, fast jag tycker att journalister åtminstone kunde kolla med källan först. Isåfall bör vi, om vi är måna om vårt rykte på nätet, ha ännu bättre koll på hur våra åsikter sprids på nätet. Inte bara på andra bloggar, utan även i traditionella medier.

Fotnot: Foto från Flickr.

När googlade du ditt varumärke senast?

Sedan några veckor tillbaks tillåter Google att man köper konkurrenters varumärken som sponsrade AdWords-annonser. Trots att det är kontroversiellt har det varit tillåtet i Storbritannien ett tag. I vissa branscher lär det finnas ett gentlemen’s agreement om att inte köpa varandras namn eftersom det driver upp annonspriserna och missgynnar alla, utom Google. Förra veckan inledde dock Interflora en juridisk process mot Marks & Spencer i England, som köpt ordet ”Interflora” på Google AdWords för att göra reklam för sin egen blomsterhandel.

I Sverige är det fortfarande inte så vanligt att köpa konkurrentnamn, eftersom det är så nytt. Men det förekommer. Resumé berättade i början av oktober om ett litet kreativt bråk mellan mediebyråer. Även i Sverige har Interflora drabbats då Euroflorist köpt annonser på varumärket (även på Blommogram, vilket också är ett registrerat varumärke för Interflora). Ett exempel från hemelektronikbranschen är Expert som har köpt sökordet ”Elgiganten”.

Gissningsvis kommer vi att få se fler exempel framöver och de lär inte passera utan bråk. Som ansvarig för ett varumärke bör man dock åtminstone ha koll på vad konkurrenterna gör på Google. När googlade du ditt eget varumärke senast?

Fotnot: Foto credit – caveman_92223.

Socialdemokraternas Google-annons länkar till död sida

Som en kort uppföljning till gårdagens blogginlägg om att Socialdemokraterna annonserar på Google på sökord som ”arbetslöshet” och ”arbetslös” så kan man konstatera att partiet nog borde ha bättre kontroll på sin sökordsannonsering. När man idag klickar på annonsen så kommer man till en död länk. Pressmeddelandet med rubriken ”Budget: Fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige” är helt borta från Socialdemokraternas sajt, eventuellt tillfälligt. Men de som just nu klickar in på länken blir naturligtvis besvikna då sidan de kommer till är tom, inte ens en redirect till något annat innehåll. Det är förstås bortkastade slantar ur kampanjkassan som (s) just nu lägger ut.

Pressmeddelandet som av någon anledning just nu inte finns på sajten, finns sparat i Googles cache.

Uppdaterat: Nu är länken i annonsen uppdaterad och pekar istället hit.

Engagerade kunder kan visst bidra till att bygga din webb

Via 15-åriga snillet Gustav Holmström hittar jag en krönika av före detta ekonomireportern Mats Edman. Denne skriver hos Internetredaktörerna om svårigheterna med att få kunderna att bidra gratis till att bygga företagens webbplatser. Slutsatsen, som verkar bygga på några undersökningar som inte redovisas (transparens, hej!), är att kunderna gärna kommenterar, recenserar och betygsätter, men inte mycket mer.

”Kunderna bör bjudas in, men webben bygger du själv tillsammans med olika specialister.”

Jag tycker det är en något felaktig slutsats och det finns ett flertal exempel där företag lyckas förvalta kundernas engagemang så att de bidrar till att bygga en bättre webbplats (även om själva webbplatsen byggts av företaget). Dell Ideastorm och My Starbucks Idea är två lysande case, där Dell har fått fler än 12.000 idéer från kunder, varav 365 stycken har implementerats.

Starbucks har också lyckats engagera sina kunder och tillsammans bygga en community. I en amerikansk rapport beskrivs Starbucks såhär: ”when Starbucks started engaging on Facebook in October 2008 at Facebook.com/starbucks, they approached and took over the ownership of user-created communities (with the blessing of the original page administrators). At that time, the page had about 200,000 fans, but a combination of Starbucks generating content and customers sharing their enthusiasm for the brand has built that fan base to nearly 3.5 million members — representing one of the largest groups on Facebook.”

Samma undersökning rankar världens 100 största varumärken efter hur de lyckas engagera kunder. Föga förvånande är Starbucks och Dell etta respektive tvåa på listan. H&M och IKEA rankas på 23 respektive 57 plats. Inte nog med det, undersökningen visar också att de företag som är bäst på att engagera kunder är också betydligt mer lönsamma än övriga. Företagen delas upp i fyra grupper, mavens, butterflies, selectives och wallflowers, där mavens är de som har bredast och djupast engagemang. Mavens har i genomsnitt 18% vinsttillväxt de senaste 12 månaderna medan wallflowers har -6%.

Edmans krönika kommenterar specifikt Twitter, vilket var vad som fick Holmström att reagera. Edman skriver:

”Twitter, hypat just nu, är en pladdrig och fragmentarisk tjänst för nödiga ungdomar som har behov av att ständigt meddela omvärlden vad de gör just nu. Digitaliserad tonårsnarcissism utan djup. På maximala 140 tecken lyckas flertalet twittrare inte säga särskilt mycket mer än öööhh. En VD som twittrar är bara fånig. ”

Holmström mejlade Edman om inlägget och fick också svar där han delvis ger Holmström rätt i sin kritik. Avslutningen gör mig dock något fundersam.

”Att H&M och liknande konsumentföretag lyckas bygga intressanta sociala sajter må vara hänt, men för det stora flertalet företag handlar det främst om att etablera en bra, vanlig webbsajt och få bra organisk ranking på Google.”

Om man tror att en bra hemsida är den enda lösningen då är man farligt ute. Googla på ”fish where the fish are” eller kolla in Steve Rubel om The End of the Destination Web Era för en bra förklaring.

Sociala medier rankas högt av Google och det roligaste beviset på det är att Googla Mats Edman. Just nu kommer Gustav Holmströms blogginlägg som träff nummer två, två hack ovanför Appelberg/Internetredaktörernas webbsida.

Quod Erat Demonstrandum.

Uppdaterat: Internetredaktörerna tar upp reaktionerna på Edmans krönika från mig och andra bloggare. Bravo.