Journalister trålar efter nyheter i sociala medier

I måndags hade jag förmånen att få delta i en paneldebatt på eventet Blogg100, tillsammans med Ebba von Sydow, Karin Pettersson och Rebecca Crusoe. Vi pratade tillsammans med moderatorn och initiativtagaren Fredrik Wass en del om vilket inflytande bloggar kan ha och hur man som företag, organisation eller individ kan nå ut med bloggen för att påverka andra. Ett ämne vi inte diskuterade så djupt var hur blogginlägg kan påverka nyhetsagendan på ett negativt sätt och då tänker jag närmast på hur blogginlägg, tweets, Instagram-bilder eller Facebook-statusar kan tas ur sitt sammanhang och orsaka kriser för företag, politiker och kändisar.

I en mediekrönika igår i Corren skriver Björn Lövenlid om ett fenomen, nämligen att journalister letar i sociala medier efter nyhetsstoff och han beskriver det så bra när han säger att ”medier trålar efter snackisar på kändisarnas bloggar”. För precis så är det, det finns otaliga exempel på nyheter som är ett resultat av att journalister letar efter kontroversiella uttalanden från kändisars Twitter-konton till exempel. Det senaste i raden är Dagens Medicin som gjorde en hel artikel på att Kristdemokraternas Göran Hägglund hade retweetat en Sverigedemokrat. I en annan artikel i GP så diskuterar jag bland annat några exempel på idrottsmän som råkat illa ut på grund av saker de publicerat i sociala nätverk.

Ett annat sätt som media använder kändisars uttalanden på Twitter och Facebook är att söka bekräftelser på en nyhetsvinkel, t ex att Petra Mede hyllas för sin insats i Melodifestivalen.

”Danmarks enda konkurrent i kväll: Petra Mede! F-n vad hon är strålande!” twittrade Nanne Grönvall.

Josefine Crafoord konstaterade att ”Petra Mede måste skita i ESC så hårt. Annars skulle hon inte göra det så sinnessjukt bra!”

Det är förstås bekvämt att bevaka kändisars konton, du behöver inte ens ringa eller mejla någon för att få ett citat sent på kvällen när pressläggningen närmar sig. Här bryr sig dock Aftonbladet inte ens om att precisera att man citerar en tweet från Crafoord. Så långt har det redan gått att en tweet är att likställa med ett intervjucitat.

”Enligt uppgifter i sociala medier” är en annan modern klassiker som syns allt oftare i media, här till exempel. Det är en otroligt vag formulering som är omöjlig att kontrollera, är den relevant, hur många är det som skriver, vilka gör det? Att bygga nyheter på uppgifter från ”sociala medier” omöjliggör förstås alla former av källkritik. En alternativ variant är att ”X har väckt en del uppmärksamhet på sociala medier” som i det här exemplet från P4 Värmland.

Precis som Lövenlid skriver som rubrik i sin krönika så gäller det för kändisar att vakta sin tunga. För allt du skriver kan hamna i tidningen, utan att du själv vet om det. Jag har själv varit med om att Expressen tagit text från min blogg och lagt in som citat som om jag hade blivit intervjuad. (När jag påpekade detta i ett blogginlägg surnade journalisten till och tog helt enkelt bort mig ur artikeln. Så högt i tak var det där.) Och jag har även fått tweets publicerade i media (både bra och dåliga exempel) utan att ha blivit kontaktad om det. Det roligaste exemplet är väl ändå den här elakingen som hamnade i brittiska Metro från Eurovision Song Contest 2011:

 The Georgian entry was also similarly mocked – @Kullin simply wrote: ‘Oh no, it’s Janice from Friends’ when she came on stage.

Så även om det i grunden är positivt för opinionsbildare och kändisar att själva kunna styra kommunikation via sociala medier, så är det alltid bra att tänka på att journalister bevakar varje digitalt steg du tar.

15 skäl till varför Twitter är viktigt för nyhetsmedier

Alan Rusbridger i brittiska the Guardian listar 15 skäl till varför Twitter är ett viktigt verktyg och därför borde vara intressant för alla som arbetar med nyhetsmedier. Här är en kort sammanfattning.

1. Twitter är en fantastisk distributionsform
Det är ett mycket effektivt sätt att sprida idéer, information och innehåll. Bli inte distraherad av att det bara är 140 tecken. En hel del av de bästa tweetsen är länkar.

2. Det är där saker sker först
Inte alla saker sker först på Twitter. Nyhetsredaktioner avslöjar fortfarande massor av nyheter. Men allt oftare börjar nyheterna först på Twitter.

3. Som sökmotor är det en konkurrent till Google
Många människor kan fortfarande inte riktigt förstå att Twitter i vissa avseenden är bättre än Google för att hitta saker ut. Twitter går ett steg längre än Googles algoritmer och utnyttjar kraften i miljontals individer för att hitta information som är ny, värdefull, relevant eller underhållande.

4. Twitter är ett formidabelt verktyg för insamling av information
Du kan använda Twitter för att söka information om något ämne och det kommer ofta att ge dig den bästa informationen finns. Det blir ditt personliga nyhetsflöde. Om du följer de mest intressanta människorna kommer de med all sannolikhet att ge dig den mest intressanta informationen. Du kan luta dig tillbaka och låta andra människor söka och samla information åt dig.

5. Twitter är ett bra verktyg för journalistik
Många journalister använder Twitter som ett hjälpmedel för att hitta information. Det kan vara snabba frågor om saker som andra känner till eller bara ett verktyg att använda om man har bråttom.

6. Twitter är användbart för marknadsföring
Du har skrivit en bra artikel och nu kan du via Twitter låta läsare höra talas om den och driva trafik till din sajt. Om de gillar vad de läser så berättar de för andra om nyheten.

7. Det är ett stort antal konversationer. Eller, kan vara.
Det finns inget värre än att skriva en text och inte få någon reaktion alls. Med Twitter får du omedelbar reaktion. Det är inte envägs, det är kommunikation.

8. Twitter är mer varierat
Traditionella medier omfattar några få röster. Twitter gör det möjligt för vem som helst att göra sig hörd.

9. Twitter ändrar sättet att skriva
Ett bra samtal handlar om att lyssna och prata. Du kommer att vilja engagera dig.  Den upphöjda plattform som journalister ibland kan tro att de befinner sig på, försvinner på Twitter. Journalister lär sig snabbt och de börjar skriva annorlunda.

10. Twitter raserar gamla maktstrukturer
Ett känt ”namn” kan inledningsvis dra till sig anhängare i rimliga mängder. Men om de har inte har något intressant att säga kommer deras åsikter inte att spridas. Energin på Twitter samlas runt människor som kan säga saker skarpt och underhållande, även om de är ”okända”. De kan ha en liten publik, men om de säger intressanta saker kan de återpubliceras många gånger och nå fler personer än så kallade kändisar.

11. På Twitter har man en annan nyhetsvärdering
Människor på Twitter har ganska ofta har en helt annan syn på vad som är en nyhet och inte. Det som kan verka självklart för journalister kan skilja sig markant från hur andra ser det.  När tiotusentals människor visar detta kan det påverka vad redaktörer väljer att bevaka.

12. Twitter har lång uthållighet
Motsatsen brukar hävdas, men ställ in Tweetdeck till att följa ett visst sökord eller fråga eller ett ämne och du kan komma att se hur personer på Twitter fortsätter att bevaka och gräva i frågeställningar långt efter att journalisterna lämnat frågan.

13. Twitter skapar communities
Grupper bildas kring vissa frågor, människor, händelser, idéer, ämnen eller områden. De kan vara tillfälliga eller långvariga grupper.

14. Twitter förändrar synen på inflytande
Istället för att lyssna på experters åsikter, till exempel journalister, så förskjuter Twitter balansen mot så kallat ”peer to peer”-inflytande.  Även om vi fortsätter att lyssna på experter, så får vänner och bekanta som är mer lika oss själva, mer inflytande över våra åsikter.

15. Twitter är en kraft för förändring
När människors förmåga att samlas kring frågeställningar och för att uttala sina åsikter om dem växer, så det kommer att ha allt större påverkan på olika typer av makthavare. I allt högre grad kommer sociala medier att utmana konventionell politik och till exempel lagar om yttrandefrihet.

Behöver jag lägga till att jag hittade artikeln på the Guardian (läs gärna hela artikeln) via Twitter? En tweet av Wille Wilhelmson visade mig vägen till hans sammanställning av bra länkar på sajten paper.li (the wille wilhelmson daily, 22 nov 2010), där jag hittade artikeln på the Guardian. Se, det funkar.

Foto: Flickr.

TT borde redovisa sina källor

Den som hängt med någorlunda i utvecklingen på medieområdet de senaste åren har väl knappast undgått att höra talas om modeordet ”transparens”. I takt med att sociala medier bryter ner gamla informationsmonopol har det blivit allt mer omöjligt, både tekniskt och ”moraliskt”, att undanhålla information eller skruva den för sina egna syften. När alla kan publicera åsikter och få sina synpunkter spridda i nästan realtid, sätter snart en armé av granskare in, så fort någonting i t ex media verkar det minsta osant. Ett av de tydligare exemplen på att traditionella medier blivit mer transparenta är trenden att de allt oftare länkar vidare till andra källor på sina webbsajter för att ge läsare möjlighet att gräva vidare och dessutom se att man inte gjort ett skevt urval i sin nyhetsrapportering. Åtminstone tolkar jag att det är därför man gör det.

När jag idag läser ett TT-telegram om att företag satsar på sociala medier så reagerar jag dock på den bristande redovisningen av källor. Telegrammet som publicerats av en stor mängd medier idag, som SvD, DN och SVT, berättar om en rapport som visar att företag i allt större utsträckning tar till sig sociala medier. I Sverige är siffran 62%, sett till hur många tillfrågade som använder web 2.0-tjänster.  TT uppger som källa till diagrammet följande:

”Det visar en rapport från ett stort IT-säkerhetsföretag, som genomförts bland över 1 000 beslutsfattare inom företag och offentlig förvaltning i 17 länder.”

TT publicerar alltså ett nyhetstelegram baserat på en rapport som tagits fram av ett företag, men man väljer att inte namnge företaget av någon outgrundlig anledning. Kan det vara att man inte vill ge företaget ”gratis publicitet”? För vad kan det finnas för annat skäl att skriva ”ett stort IT-säkerhetsföretag”, när man istället hade kunnat skriva ”säkerhetsföretaget McAfee”, för det är nämligen McAfee som gjort rapporten.

Nu skriver jag om detta sett från ett PR-perspektiv och säkert kan journalister eller personer verksamma på medieföretag ha en helt annan åsikt, men jag menar att TT borde uppge McAfee som källa av tre anledningar:

  1. Det är fair play. TT är ett kommersiellt företag som lever på att förmedla nyheter till andra medier och till företag. De flesta frågor på TT:s FAQ-sida besvaras med att man ska kontakta marknadsavdelningen. Och för att stödja affärsmodellen är TT naturligtvis måna om att medierna alltid visar att nyheterna kommit från TT. ”Vi är angelägna om att de alltid anger TT som källa”, skriver man bland annat som svar på frågan om huruvida medierna har rätt att ens ändra i texterna. Well, källhänvisningar goes both ways, menar jag. Du kan inte både kräva av andra att de redovisar dig som källa för att i samma stund strunta i dina källor, bara för att de råkar vara kommersiella företag (precis som TT är).
  2. Att inte göra det är kontraproduktivt. Tro inte att företag producerar rapporter för att TT ska ha något att sälja till sina kunder, utan att få någonting tillbaka. TT:s betalning är att man uppger källan och företagen får därmed publicitet. Jag överdriver och förenklar förstås, men om nyhetsbyråer som TT inte ”betalar tillbaka”, så kommer företag i det långa loppet att sluta producera gratisnyheter till TT som de kan ”sälja vidare”. I det korta perspektivet händer förstås ingenting, man biter ihop och hoppas på att en bättre relation med journalisten kan undvika samma flopp nästa gång. Men om detta blir normen kanske de istället kommer att börja vända sig direkt till slutkonsumenterna eller via bloggar och andra sociala medier istället?
  3. Det är en bättre service till läsarna. Det främsta skälet är naturligtvis att det är ett hån mot läsaren. Säg att jag vill veta mer om nyheten, hur ska jag kunna hitta rapporten? Inte ens en Google-sökning är särskilt enkel när man är så diffus i sin redovisning av källan. Som läsare har jag då ingen möjlighet att läsa mer och till exempel se hur metodiken bakom undersökningen varit. Det blir svårt för mig som läsare att bedöma trovärdigheten i informationen om jag inte kan hitta originalet. Det är helt enkelt bättre för alla parter om man berättar mer om var nyheten kommer ifrån. Även om TT kan känna sig ”köpta” av McAfees PR-avdelning.

Hela rapporten kan ni ta del av på McAfees hemsida. Se, det var ju inte så svårt att länka dit…

Fotnot: Jag har inte sett TT:s ursprungstext, men utgår från att formuleringarna ovan är från TT eftersom de är identiska i så många artiklar idag.

Tunna tidningar utan annonser

24/20/16. Det verkar vara ”framgångsreceptet” en vanlig vardag för Sveriges tyngsta dagstidningar. I morse när jag tog in min Dagens Nyheter från brevlådan så kändes den extremt tunn. De tre delarna bestod av totalt 24, 20 respektive 16 sidor, vilket iallafall i mina ögon var väldigt lite. Samma sidantal hade DN igår och vid en närmare studie visar det sig att Svenska Dagbladet har exakt samma upplägg idag. Dra sedan ifrån ett antal (för mig) ointressanta sidor med kungörelser, travfakta, börskurser och tv-tider (kan jag lika bra få i mobilen från tv.nu) så är det inte många sidor kvalitetsjournalistik kvar. Och detta vill man alltså ha 218 kronor i månaden för.

Kikar vi sedan in i tidningen börjar vi förstå att det är hårda tider. Det är ju inga annonser någonstans!  Förutom bio- och teaterannonser så är det väldigt tunnsått. Både DN och SvD har idag cirka 9,5 sidor vardera med annonser, varav respektive tidning har ca 3 sidor var med bio- och nöjesannonser. Av SvD:s annonser är dessutom 3 helsidor för en av deras egna tjänster SvD/accent, vilket jag antar inte ger något klirr i annonskassan.

Jag har prenumererat på DN i ganska många år och alltid gillat tidningen, men om den inte är tjockare än såhär så börjar det bli svårt att motivera utgiften.

links for 2009-06-26