Jag tror de flesta är medvetna om att magasin som inredningstidningar ofta snyggar till bilder i Photoshop och många av oss accepterar att det är så. Men hur mycket kan man ändra i en bild innan det går för långt? Här är ett avslöjande exempel från senaste Plaza Interiör. Bilden på framsidan innehåller bland annat ett mörkt träbord, en mörk träbricka och en blå matta. Inne i tidningen ser vi samma bild, fast då är bordet och brickan ljusa och mattan är röd. Och vi vet inte om övriga detaljer på omslagsbilden är tillagda i datorn eller om de fanns med i ”verkligheten”.
Dels tycker jag att det är klantigt att ha två versioner av samma bild, dels ogillar jag den typen av stark manipulation i redaktionell miljö.
Jag tycker tvärtom att det är toppen att få se hur olika färger påverkar o passar.
Jag gillar miljöperspektivet, det vill säga att det är bättre för miljön att göra 3d-renderingar av allting än att hålla på med riktiga grejer.
Kolla: http://www.andersnoren.se/25-procent-av-ikea-katalogen-blir-3d-renderad-nasta-ar/
Ni är så pragmatiska 😉 Jag ogillar vad det gör med oss som samhälle, ingenting äkta duger längre. Som mäklarannonserna där himlen alltid är blå. Konsumtionssamhället i ett nötskal, måla upp ett ideal, vägen dit är konsumtion, men eftersom idealet inte går att nå, provar vi ännu mer konsumtion och ännu mer…