bloggar | Sociala medier

Sveriges bästa bloggar inom PR, reklam och kommunikation

Cision har återigen rankat Sveriges bloggar inom PR, reklam och kommunikation baserat på bland annat inlänkar, relevans, kommentarer uppdateringsfrekvens och delningar i sociala medier. Glädjande nog tar den här bloggen ett skutt uppåt i listan med de tio främsta, från plats 10 året innan till plats 6.

1. Nikke Index (11)
2. Sökmotorkonsult.se (-)
3. ronnestam.com (4)
4. Deepedition DigitalPR (-)
5. Doktor Spinn (3)
6. Sociala medier (10)
7. jardenberg unedited (1)
8. åkestam.holst (-)
9. Nina Åkestam (-)
10. PRAT (-)

Att det är så stora skillnader från 2013 kan säkert tillskrivas att Cision inkluderat fler bloggar i sin analys denna gång. Klicka på Cisions inlägg för länkar till bloggarna.

Följ min blogg på Google+:

Följ min blogg på Facebook:

https://www.facebook.com/socialamediercom

Kritik i sociala medier – om hur Goliat försvarar sig mot David

Författaren Malcolm Gladwell är aktuell med boken ”David och Goliat”, som släpps i Sverige på tisdag. Han gästade Skavlan i fredags och pratade en del om både berättelsen ur Bibeln och moderna referenser till metaforen. Jag kommer att tänka på denna metafor när jag läser ett blogginlägg om ett varumärkesintrång som ett litet företag gjort sig skyldig till. Kafferostare Per Nordby hade sålt kaffe under namnet Santa Maria vilket föranledde patentbyrån Awapatent att skicka ett brev där han informerades om att han gjort intrång på Santa Maria AB:s varumärke. Nordby som tydligen sålt kaffet i mycket liten skala tog till bloggen för att skriva ett syrligt blogginlägg om händelsen, inte helt utan glimten i ögat ska medges.

Blogginlägget fick viss uppmärksamhet och delades i sociala medier, i stort sett samtliga gav Nordby sitt stöd. Det är numera inte helt ovanligt att någon som i sak själv har begått ett fel, ”gråter ut” (i brist på bättre uttryck) i sociala medier och får sympatierna med sig. En huvudingrediens i en sådan anrättning är nästan alltid att David har en konflikt med Goliat och vi konsumenter tar nästan reflexmässigt Davids parti. David har rätt, Goliat har fel. David har gjort rätt, Goliat har gjort fel. Större företag som har någon form av dispyt med ett mindre företag eller en enskild konsument är per definition den onda parten.

Från Santa Marias Facebooksida:

Trots att Santa Maria AB har juridiken på sin sida och inte verkar ha uppträtt otrevligt, så drar många konsumenter ”bojkottskortet”. Den här logiken är svår att arbeta mot om man som företag alltid hamnar i det onda facket.

I fallet Santa Maria är det flera saker som är tydliga:

– Varumärket Santa Maria är registrerat i klass 30, som inkluderar kaffe. Varumärkesinnehavare är Santa Maria AB.

– Nordby har sålt kaffe med varumärke Santa Maria och har därmed gjort sig skyldig till varumärkesintrång.

– Santa Maria AB måste agera på intrånget för att inte försämra sina möjligheter att i framtiden skydda sin registrering i klassen. Enligt varumärkeslagen så måste en rättighetsinnehavare som känner till ett intrång agera inom fem år, annars kan man i ett senare läge inte stoppa produkten. Och det går inte att veta hur stor en produkt blir i framtiden, därför måste man sätta stopp för intrång direkt, även om de är mycket små.

– Nordby verkar inte gilla tillvägagångssättet, han tycker att de kunde ringt istället. Det kanske de borde gjort, men varumärkesinnehavaren måste kunna dokumentera att man kontaktat företaget som gör intrång och därför krävs det att kontakten sker per brev eller mejl. Annars går det inte att bevisa i efterhand.

Klokt agerat av Santa Maria
Vi tar som sagt ofta den lilla människans parti även när den har helt fel. I just det här fallet verkar dock Santa Maria AB hanterat svårigheten på ett mycket bra sätt, genom att deras vd valt att skriva ett personligt svar till Nordby för att ge sin syn på saken. Brevet är också skrivet som ett öppet brev. Han viker inte en tum från juridiken och sakfrågan men visar ändå mänsklighet genom att ta sig tiden att svara på ett personligt sätt både via mejl och telefon. Därmed tog historien snabbt slut och en större storm av kritik kunde undvikas.

Företaget la också snabbt upp informationen på sin Facebooksida:

Så hanterar du en konflikt med ”David”
Stora företag brottas ofta med den här problematiken, dvs hur gör jag när sociala medier stormar emot mig, trots att jag har rätt och de andra fel? En lärdom av Santa Marias arbete är att:

– agera snabbt – ha en bra omvärldsbevakning så att du snabbt får reda på när man pratar om ditt företag i sociala medier, se sedan till att agera innan kritiken sprids allt för långt.

– tveka inte i sakfrågan – du har rätt i sak, du bör inte ändra ståndpunkt bara för att det viner lite i sociala medier.

– visa mänsklighet – du kommer långt med ett personligt tilltal, visa att det finns människor av kött och blod bakom företagsfasaden.

– agera transparent – vänd sociala mediers särdrag till din fördel, visa att du inte har något att dölja och inte är rädd att föra debatten inför öppna ridåer.

Konsumenter lär fortsätta att ta parti för den minsta parten i en konflikt, men stora företag som vågar ta en öppen debatt har mycket att vinna. De som tvekar eller ger efter blir lätta byten för den nyvunna konsumentmakten på nätet.

Journalister trålar efter nyheter i sociala medier

I måndags hade jag förmånen att få delta i en paneldebatt på eventet Blogg100, tillsammans med Ebba von Sydow, Karin Pettersson och Rebecca Crusoe. Vi pratade tillsammans med moderatorn och initiativtagaren Fredrik Wass en del om vilket inflytande bloggar kan ha och hur man som företag, organisation eller individ kan nå ut med bloggen för att påverka andra. Ett ämne vi inte diskuterade så djupt var hur blogginlägg kan påverka nyhetsagendan på ett negativt sätt och då tänker jag närmast på hur blogginlägg, tweets, Instagram-bilder eller Facebook-statusar kan tas ur sitt sammanhang och orsaka kriser för företag, politiker och kändisar.

I en mediekrönika igår i Corren skriver Björn Lövenlid om ett fenomen, nämligen att journalister letar i sociala medier efter nyhetsstoff och han beskriver det så bra när han säger att ”medier trålar efter snackisar på kändisarnas bloggar”. För precis så är det, det finns otaliga exempel på nyheter som är ett resultat av att journalister letar efter kontroversiella uttalanden från kändisars Twitter-konton till exempel. Det senaste i raden är Dagens Medicin som gjorde en hel artikel på att Kristdemokraternas Göran Hägglund hade retweetat en Sverigedemokrat. I en annan artikel i GP så diskuterar jag bland annat några exempel på idrottsmän som råkat illa ut på grund av saker de publicerat i sociala nätverk.

Ett annat sätt som media använder kändisars uttalanden på Twitter och Facebook är att söka bekräftelser på en nyhetsvinkel, t ex att Petra Mede hyllas för sin insats i Melodifestivalen.

”Danmarks enda konkurrent i kväll: Petra Mede! F-n vad hon är strålande!” twittrade Nanne Grönvall.

Josefine Crafoord konstaterade att ”Petra Mede måste skita i ESC så hårt. Annars skulle hon inte göra det så sinnessjukt bra!”

Det är förstås bekvämt att bevaka kändisars konton, du behöver inte ens ringa eller mejla någon för att få ett citat sent på kvällen när pressläggningen närmar sig. Här bryr sig dock Aftonbladet inte ens om att precisera att man citerar en tweet från Crafoord. Så långt har det redan gått att en tweet är att likställa med ett intervjucitat.

”Enligt uppgifter i sociala medier” är en annan modern klassiker som syns allt oftare i media, här till exempel. Det är en otroligt vag formulering som är omöjlig att kontrollera, är den relevant, hur många är det som skriver, vilka gör det? Att bygga nyheter på uppgifter från ”sociala medier” omöjliggör förstås alla former av källkritik. En alternativ variant är att ”X har väckt en del uppmärksamhet på sociala medier” som i det här exemplet från P4 Värmland.

Precis som Lövenlid skriver som rubrik i sin krönika så gäller det för kändisar att vakta sin tunga. För allt du skriver kan hamna i tidningen, utan att du själv vet om det. Jag har själv varit med om att Expressen tagit text från min blogg och lagt in som citat som om jag hade blivit intervjuad. (När jag påpekade detta i ett blogginlägg surnade journalisten till och tog helt enkelt bort mig ur artikeln. Så högt i tak var det där.) Och jag har även fått tweets publicerade i media (både bra och dåliga exempel) utan att ha blivit kontaktad om det. Det roligaste exemplet är väl ändå den här elakingen som hamnade i brittiska Metro från Eurovision Song Contest 2011:

The Georgian entry was also similarly mocked – @Kullin simply wrote: ‘Oh no, it’s Janice from Friends’ when she came on stage.

Så även om det i grunden är positivt för opinionsbildare och kändisar att själva kunna styra kommunikation via sociala medier, så är det alltid bra att tänka på att journalister bevakar varje digitalt steg du tar.

10 saker att undvika när du bygger relationer med bloggare

För några år sedan började PR-ansvariga och andra kommunikatörer sakta inse att bloggare började bli en maktfaktor. De var en målgrupp man i bästa fall ville ha en relation till, i sämsta fall endast ville pracka på sina pressmeddelanden. Det här med blogg-PR är ju egentligen inget svårt, det krävs lite sunt förnuft och att man orkar sätta sig in i mottagarens position då och då. Ändå misslyckas företag konstant med att bygga värdefulla relationer med bloggare.

En del bloggare har fått den tvivelaktiga äran att hamna på företagens medielistor och får därmed pressutskick med jämna mellanrum. En viktig detalj, vilket jag tjatat om i många år, är att du når bloggaren som privatperson. Journalister skickar du pressmeddelanden till i deras yrkesroll. Därför krävs lite mer fingertoppskänsla när man kontaktar bloggare.

Jag får löpande pressmeddelanden från företag, jag tror jag har hamnat i någon kategori för ”media” som inriktning, vilket slöa PR-människor tolkar som att man kan skicka vad som helst till mig. Och det kan man ju, men jag skriver aldrig något om det och ni stör mig bara med era meningslösa utskick.

Låt mig ge ett exempel, inte för att det är kul att hänga ut företag, utan för att jag hoppas de ska se det här och kanske lära sig något. Jag har länge fått pressmeddelanden från Stena Line. Tror ni de handlar om något som den här bloggen tar upp? Nix, det gör de aldrig. Dagens pressmeddelande handlar om att ”Stena Lines bokningar till Polen slår alla rekord”. Grattis, men jag kunde inte bry mig mindre.

I normala fall är detta inget jag hänger upp mig så mycket på, det går oftast att klicka i en ”unsubscribe-knapp” så att man slipper dessa utskick. I fallet med Stena Line gör det inte det. Dessutom saknas det en e-postadress i utskicket till den informationsansvarige. Därför var jag tvungen att googla fram hans adress och mejla. Jag bad dem vänligt att ta bort mitt namn från mejllistan eftersom deras nyheter var ointressanta för mig, vilket de lovade. Naturligtvis slutade inte utskicken att komma, så mitt namn står fortfarande med på deras medielista.

Som en isolerad händelse är det ingen stor sak. Multiplicera det med 10 eller 20 eller 30 företag och du börjar få ett problem i din mejlbox. Det kan inte vara så svårt att hantera en sådan här fråga på ett bra sätt. Det riktigt tråkiga är att inte mycket har blivit bättre de senaste åren. Jag upplevde samma sak redan 2007, därför tänkte jag att det var dags att återpublicera: ”Media Culpa’s top 10 blog pitch pet peeves”. Jag får inte längre utskick från Kristdemokraterna, men tankarna nedan är fortfarande skrämmande relevanta:

1. Don’t send me press releases about stuff I don’t blog about.
You would be amazed if you knew the kind of press releases I get. I have been on the Swedish Christian Democrats mailing list since the last election. Hello! I don’t write about politics and I have no intention to start now. Read my blog for a while so you get a sense of what topics I cover.

2. Don’t send me press releases from a generic sender.
Who on earth is “mediaservice”? Answer: the Swedish Christian Democrats again. I would rather have a dialogue with an identifiable human being.

3. Don’t send me attachements.
It’s bad enough if you send attachements to someone’s job, but you are sending me this stuff to my home computer. If this thing breaks, I’m toast. I don’t have an IT support to call if I get at trojan or a virus. I can’t afford to open anything with an attachement if it’s not from a trusted sender.

4. Don’t send me press releases with nothing but attachements.
How dumb are you if the only thing there is in the email is a jpeg file? Do you really expect me to open this crap? One of Sweden’s largest media corporations should read this and be ashamed. Bonus pet peeve: the attachement is 5 MB or more.

5. Don’t send me press releases with vague headlines.
Same company as above. Don’t send me an email just telling me to “hold the date” and forcing me to open an image file to find out what the date is about. I won’t do it.

6. Don’t send the same personalized letter twice, from different people.
Leading PR agency advises leading software company. Sends very nice letter to bloggers, asking if they can send a press release about a news story. Same “personalized letter” comes slightly adjusted from a second person at the same company a few weeks later. That makes our “dialogue” feel fake.

7. Don’t send me yesterday’s news.
Same PR agency as above. Sent me a press release dated the day before (yes, really!). And besides, the whole story had already been covered the same morning by the leading business daily, which made it not so interesting for me.

8. Don’t send me the same release twice within ten minutes.
This happens more often than you could imagine. Oh please, check your mailing lists for duplicates, would you? Bonus pet peeve: if you mess up and need to send out a new corrected press release, don’t demand that the blogger who just blogged the story shall update his blog post within minutes. I take responsibility for my own content and reputation, thank you very much.

9. If I tell you to stop, please do.
If you wonder why I have chosen to only name the Christian Democrats on this list, it is because they are the absolute worst on blogger relations. When I finally got tired of observing them making fools out of themselves, I sent them a polite email telling them to remove me from their mailing list because I wasn’t interested. That’s exactly one week ago and I still get their press releases. Nike was right: just do it!

10. Don’t send press releases at all.
Get to know me. Build a relationship. That’s why there is a ‘social’ in front of ‘media’ when we talk about blogs.

Topp 10 bloggar inom PR och kommunikation i Norge

I slutet av 2010 hamnade båda mina bloggar, Sociala Medier och Media Culpa, på Cisions lista över de 10 främsta bloggarna i Sverige inom PR och kommunikation. Nu har Cision tagit fram motsvarande lista i Norge och på topp 10 hamnar dessa bloggar. Grattis till samtliga.

1. Thomas Moen
2. Suongirs blogg
3. MYRSTAD’S BLOGG
4. HANSPETTER.INFO
5. PRPRAT.NO
6. BM-bloggen
7. Cecilie Staudes blogg
8. Nucleus
9. So what’s up?!
10. Difis kommunikasjonsblogg