För några år sedan började PR-ansvariga och andra kommunikatörer sakta inse att bloggare började bli en maktfaktor. De var en målgrupp man i bästa fall ville ha en relation till, i sämsta fall endast ville pracka på sina pressmeddelanden. Det här med blogg-PR är ju egentligen inget svårt, det krävs lite sunt förnuft och att man orkar sätta sig in i mottagarens position då och då. Ändå misslyckas företag konstant med att bygga värdefulla relationer med bloggare.
En del bloggare har fått den tvivelaktiga äran att hamna på företagens medielistor och får därmed pressutskick med jämna mellanrum. En viktig detalj, vilket jag tjatat om i många år, är att du når bloggaren som privatperson. Journalister skickar du pressmeddelanden till i deras yrkesroll. Därför krävs lite mer fingertoppskänsla när man kontaktar bloggare.
Jag får löpande pressmeddelanden från företag, jag tror jag har hamnat i någon kategori för ”media” som inriktning, vilket slöa PR-människor tolkar som att man kan skicka vad som helst till mig. Och det kan man ju, men jag skriver aldrig något om det och ni stör mig bara med era meningslösa utskick.
Låt mig ge ett exempel, inte för att det är kul att hänga ut företag, utan för att jag hoppas de ska se det här och kanske lära sig något. Jag har länge fått pressmeddelanden från Stena Line. Tror ni de handlar om något som den här bloggen tar upp? Nix, det gör de aldrig. Dagens pressmeddelande handlar om att ”Stena Lines bokningar till Polen slår alla rekord”. Grattis, men jag kunde inte bry mig mindre.
I normala fall är detta inget jag hänger upp mig så mycket på, det går oftast att klicka i en ”unsubscribe-knapp” så att man slipper dessa utskick. I fallet med Stena Line gör det inte det. Dessutom saknas det en e-postadress i utskicket till den informationsansvarige. Därför var jag tvungen att googla fram hans adress och mejla. Jag bad dem vänligt att ta bort mitt namn från mejllistan eftersom deras nyheter var ointressanta för mig, vilket de lovade. Naturligtvis slutade inte utskicken att komma, så mitt namn står fortfarande med på deras medielista.
Som en isolerad händelse är det ingen stor sak. Multiplicera det med 10 eller 20 eller 30 företag och du börjar få ett problem i din mejlbox. Det kan inte vara så svårt att hantera en sådan här fråga på ett bra sätt. Det riktigt tråkiga är att inte mycket har blivit bättre de senaste åren. Jag upplevde samma sak redan 2007, därför tänkte jag att det var dags att återpublicera: ”Media Culpa’s top 10 blog pitch pet peeves”. Jag får inte längre utskick från Kristdemokraterna, men tankarna nedan är fortfarande skrämmande relevanta:
1. Don’t send me press releases about stuff I don’t blog about.
You would be amazed if you knew the kind of press releases I get. I have been on the Swedish Christian Democrats mailing list since the last election. Hello! I don’t write about politics and I have no intention to start now. Read my blog for a while so you get a sense of what topics I cover.
2. Don’t send me press releases from a generic sender.
Who on earth is “mediaservice”? Answer: the Swedish Christian Democrats again. I would rather have a dialogue with an identifiable human being.
3. Don’t send me attachements.
It’s bad enough if you send attachements to someone’s job, but you are sending me this stuff to my home computer. If this thing breaks, I’m toast. I don’t have an IT support to call if I get at trojan or a virus. I can’t afford to open anything with an attachement if it’s not from a trusted sender.
4. Don’t send me press releases with nothing but attachements.
How dumb are you if the only thing there is in the email is a jpeg file? Do you really expect me to open this crap? One of Sweden’s largest media corporations should read this and be ashamed. Bonus pet peeve: the attachement is 5 MB or more.
5. Don’t send me press releases with vague headlines.
Same company as above. Don’t send me an email just telling me to “hold the date” and forcing me to open an image file to find out what the date is about. I won’t do it.
6. Don’t send the same personalized letter twice, from different people.
Leading PR agency advises leading software company. Sends very nice letter to bloggers, asking if they can send a press release about a news story. Same “personalized letter” comes slightly adjusted from a second person at the same company a few weeks later. That makes our “dialogue” feel fake.
7. Don’t send me yesterday’s news.
Same PR agency as above. Sent me a press release dated the day before (yes, really!). And besides, the whole story had already been covered the same morning by the leading business daily, which made it not so interesting for me.
8. Don’t send me the same release twice within ten minutes.
This happens more often than you could imagine. Oh please, check your mailing lists for duplicates, would you? Bonus pet peeve: if you mess up and need to send out a new corrected press release, don’t demand that the blogger who just blogged the story shall update his blog post within minutes. I take responsibility for my own content and reputation, thank you very much.
9. If I tell you to stop, please do.
If you wonder why I have chosen to only name the Christian Democrats on this list, it is because they are the absolute worst on blogger relations. When I finally got tired of observing them making fools out of themselves, I sent them a polite email telling them to remove me from their mailing list because I wasn’t interested. That’s exactly one week ago and I still get their press releases. Nike was right: just do it!
10. Don’t send press releases at all.
Get to know me. Build a relationship. That’s why there is a ‘social’ in front of ‘media’ when we talk about blogs.
Hej! Spännande inlägg. Som matbloggare får man en del mail om att lotta ut prylar, tävla ut prylar eller så vill företag att man ska skriva om deras spritsorter. Betalningen är oftast ingenting, har man tur erbjuder de en att få behålla spritflaskan.
Vet inte vem man ska skylla på, de bloggare som gratis publicerar pr-material rakt av eller de fräcka företag som skamlöst skickar ut dåliga erbjudanden.
Tack Björn, jag tycker att företagen bör angripa frågan på ett sätt som ger en win win, så att både bloggare och företaget tycker att det är värt insatsen att blogga eller ordna en tävling. Dåliga erbjudande har en tendens att reta upp bloggare och kanske får man istället ett ilskt blogginlägg istället för gratisreklam.