När blogg-PR går riktigt fel

Det vimlar av bloggare som blivit maktfaktorer inom sin nisch, vilket företag och organisationer förstås vill dra fördel av. Helst då genom kontakter som gynnar både bloggaren och företaget. Men blogg-PR är inte alltid så lätt. Ärliga försök till bra samarbeten kan landa helt fel hos enskilda bloggare av olika anledningar. Kanske har PR-byrån gjort dålig research vad gäller hur vissa bloggare ställer sig till samarbeten och propåer från företag, eller så har man bara helt skilda åsikter om vad som är ett ”bra erbjudande”. Anton har skrivit bra om det på Fyranyanser.se.

I andra fall ser det bara ut som att en riktigt usel idé har förverkligats, med riktigt dåliga följder för alla inblandade. I New York lockade PR-byrån Ketchum ett antal matbloggare och mammabloggare till en italiensk restaurang där de skulle få möta kändiskocken George Duran och matkännaren Phil Lempert. De fick också bjuda med ett par av sina läsare till restaurangen. Marie Callender's Chicken, Spinach and Mushroom Lasagna Multi-Serve Bakes

Men istället för att serveras en härlig fyrarätters italiensk middag från Durans kök, serverades bloggarna i hemlighet frusen lasagne av märket Marie Callender från ConAgra Foods. Inte nog med det, dessutom filmades de av dolda kameror och tanken var att dessa filmer sedan skulle användas som marknadsföring på YouTube, på företagets sajt och även av bloggarna själva.

Tricket föll dock inte bloggarna på läppen som skrev rasande bloggilägg med citat som detta:

”Our entire meal was a SHAM! We were unwilling participants in a bait-and-switch for Marie Callender’s new frozen three cheese lasagna and there were cameras watching our reactions.”

”The first thing out of my husband’s mouth was waste of time and I was reduced to tears.  Not only had I been duped but now my husband was mad at me and my guests/pediatrician must of thought of me terribly.  Its even crossed my mind that I may need to find a new pediatrician, I was that embarrassed.  My only comfort was as we left, his wife said to me, Thank God he at least cooked the rest of the meal.  But that also hinted at the major disappointment.”

PR-branschen har tillräckligt dåligt rykte för att man ska ha råd att lura bloggare och ge så här dåliga råd till sina kunder. Ärlighet varar inte bara längst, det besparar dig också obehagliga överraskningar. Inte minst när du är aktiv i sociala medier.

Ellos satsar på social shopping

Ellos, som kallar sig Nordens största varuhus online, har lanserat Friends Store som är en applikation för social shopping. Kunder kan logga in via sitt Facebook-konto och se vad deras vänner och andra kunder gillar för produkter på Ellos.se. Social shopping är ett sätt för företag att involvera kundens vänner i själva köpprocessen.

Ellos På Ellos Friends Store kan du se vilka plagg som dina vänner gillar men du kan också se vilka plagg som flest gillat totalt. Just nu är det populäraste produkten ett par boots som fått 48 ”likes”. Tyvärr kan jag inte enkelt länka till dessa boots då jag inte snabbt kan hitta någon permalänk till produktsidan.

Ellos har också lagt till en funktion för att visa vilka av dina Facebook-vänner som fyller år snart, självklart så att du ska handla presenter åt dem på Ellos.se. Dock tror jag inte att denna funktion kommer påverka inköpen i särskilt hög grad. Själv har jag några hundra vänner på Facebook och av dem köper jag födelsedagspresenter till mindre än en handfull och deras födelsedagar kommer jag ihåg ändå. Men det skadar säkert inte.

Ellos Friends Store

Nyttan för mig som konsument är att jag kan exponeras för produkter som är mer relevanta för mig då mina vänners preferenser kan stämma bättre överens med min smak än de produkter som Ellos väljer att visa för mig.

PR i sociala medier

Ska man säga någonting om lanseringen av applikationen så är det att Ellos inte verkar ha vänt sig (iallafall inte med framgång) till bloggare. Branschpress som Dagens Handel och Market har skrivit om applikationen men i stort sett inga bloggare har gjort det. Det borde vara minst lika viktigt för Ellos att nå ut till konsumenterna via modebloggare och livsstilsbloggare som att nå branschpressen, så ett tips inför liknande satsningar är att inte glömma bort att inkludera bloggare och andra opinionsbildare i sociala medier i sina PR-utspel.

TT borde redovisa sina källor

Den som hängt med någorlunda i utvecklingen på medieområdet de senaste åren har väl knappast undgått att höra talas om modeordet ”transparens”. I takt med att sociala medier bryter ner gamla informationsmonopol har det blivit allt mer omöjligt, både tekniskt och ”moraliskt”, att undanhålla information eller skruva den för sina egna syften. När alla kan publicera åsikter och få sina synpunkter spridda i nästan realtid, sätter snart en armé av granskare in, så fort någonting i t ex media verkar det minsta osant. Ett av de tydligare exemplen på att traditionella medier blivit mer transparenta är trenden att de allt oftare länkar vidare till andra källor på sina webbsajter för att ge läsare möjlighet att gräva vidare och dessutom se att man inte gjort ett skevt urval i sin nyhetsrapportering. Åtminstone tolkar jag att det är därför man gör det.

När jag idag läser ett TT-telegram om att företag satsar på sociala medier så reagerar jag dock på den bristande redovisningen av källor. Telegrammet som publicerats av en stor mängd medier idag, som SvD, DN och SVT, berättar om en rapport som visar att företag i allt större utsträckning tar till sig sociala medier. I Sverige är siffran 62%, sett till hur många tillfrågade som använder web 2.0-tjänster.  TT uppger som källa till diagrammet följande:

”Det visar en rapport från ett stort IT-säkerhetsföretag, som genomförts bland över 1 000 beslutsfattare inom företag och offentlig förvaltning i 17 länder.”

TT publicerar alltså ett nyhetstelegram baserat på en rapport som tagits fram av ett företag, men man väljer att inte namnge företaget av någon outgrundlig anledning. Kan det vara att man inte vill ge företaget ”gratis publicitet”? För vad kan det finnas för annat skäl att skriva ”ett stort IT-säkerhetsföretag”, när man istället hade kunnat skriva ”säkerhetsföretaget McAfee”, för det är nämligen McAfee som gjort rapporten.

Nu skriver jag om detta sett från ett PR-perspektiv och säkert kan journalister eller personer verksamma på medieföretag ha en helt annan åsikt, men jag menar att TT borde uppge McAfee som källa av tre anledningar:

  1. Det är fair play. TT är ett kommersiellt företag som lever på att förmedla nyheter till andra medier och till företag. De flesta frågor på TT:s FAQ-sida besvaras med att man ska kontakta marknadsavdelningen. Och för att stödja affärsmodellen är TT naturligtvis måna om att medierna alltid visar att nyheterna kommit från TT. ”Vi är angelägna om att de alltid anger TT som källa”, skriver man bland annat som svar på frågan om huruvida medierna har rätt att ens ändra i texterna. Well, källhänvisningar goes both ways, menar jag. Du kan inte både kräva av andra att de redovisar dig som källa för att i samma stund strunta i dina källor, bara för att de råkar vara kommersiella företag (precis som TT är).
  2. Att inte göra det är kontraproduktivt. Tro inte att företag producerar rapporter för att TT ska ha något att sälja till sina kunder, utan att få någonting tillbaka. TT:s betalning är att man uppger källan och företagen får därmed publicitet. Jag överdriver och förenklar förstås, men om nyhetsbyråer som TT inte ”betalar tillbaka”, så kommer företag i det långa loppet att sluta producera gratisnyheter till TT som de kan ”sälja vidare”. I det korta perspektivet händer förstås ingenting, man biter ihop och hoppas på att en bättre relation med journalisten kan undvika samma flopp nästa gång. Men om detta blir normen kanske de istället kommer att börja vända sig direkt till slutkonsumenterna eller via bloggar och andra sociala medier istället?
  3. Det är en bättre service till läsarna. Det främsta skälet är naturligtvis att det är ett hån mot läsaren. Säg att jag vill veta mer om nyheten, hur ska jag kunna hitta rapporten? Inte ens en Google-sökning är särskilt enkel när man är så diffus i sin redovisning av källan. Som läsare har jag då ingen möjlighet att läsa mer och till exempel se hur metodiken bakom undersökningen varit. Det blir svårt för mig som läsare att bedöma trovärdigheten i informationen om jag inte kan hitta originalet. Det är helt enkelt bättre för alla parter om man berättar mer om var nyheten kommer ifrån. Även om TT kan känna sig ”köpta” av McAfees PR-avdelning.

Hela rapporten kan ni ta del av på McAfees hemsida. Se, det var ju inte så svårt att länka dit…

Fotnot: Jag har inte sett TT:s ursprungstext, men utgår från att formuleringarna ovan är från TT eftersom de är identiska i så många artiklar idag.

Nytt jobb – jag går till Sermo Consulting

Under 2009 har allt fler områden och tjänster inom sociala medier blivit mer och mer mainstream. Andelen nätanvändare som någon gång läser en blogg växer stadigt (2009 var det 40% eller mer i åldrarna 12-45 år) och Facebook har nu samlat fler än 3 miljoner svenska medlemmar. Antalet företag och organisationer som faktiskt börjat använda sociala medier i sin marknadsföring, kundsupport och rekrytering växer också. Och med tanke på den stadiga tillväxten så talar mycket för att 2010 blir året då vi får se allt smartare lösningar för att driva opinion, försäljning eller varumärkespositionering med hjälp av digital kommunikation.
 
PR-byråerna har enligt min mening varit väl positionerade för att hjälpa sina kunder vårda och utveckla sina varumärken i sociala medier. PR-konsulter var tidigt ute och diskuterade och lärde sig om bloggar, Twitter och sociala nätverk. Jag satt också med i årets Spinn-jury och kunde glädjande nog se en stor mängd bidrag där de sociala medierna hade en central roll i hela kampanjen.
 
 Jag tror att det finns goda möjligheter att digital PR blir ett mycket starkt tillväxtområde för PR-byråer under 2010, men också att det kommer att krävas fördjupad kompetens för att verkligen kunna utnyttja de sociala mediernas fulla potential, inte minst teknisk kompetens. Kan inte PR-byråerna tillgodogöra sig denna kompetens finns en klar risk att stora delar av budgetarna tas över av reklam- och webbyråer.
 
Med detta resonemang som bakgrund känns det därför bra att kunna berätta att jag ska byta arbete och slå mina påsar ihop med ett antal smarta personer på Sermo Consulting, en nischbyrå med gedigen erfarenhet inom online corporate communications. Sermo är just nu 10 konsulter i Norge och blir 5 med mig i Sverige, så med totalt 15 konsulter är de en betydande spelare i Norden när det gäller corporate communications online.
 
Jag räknar med att dra igång i januari nästa år och hoppas självklart få möjlighet att fortsätta jobba med riktigt roliga kommunikationsuppdrag som utnyttjar sociala medier.

links for 2009-08-18