Hur gick ISS Facebook-kampanj?

Kommer ni ihåg mitt blogginlägg om företaget ISS rekryteringskampanj i sociala medier? I november förra året bloggade jag om en kampanj som påstods dra nytta av tips via Twitter och Facebook och tips den vägen på kandidater skulle kunna ge en belöning på 50.000 kronor. Min huvudsakliga kritik var att företaget inte fanns på Twitter och att kampanjsajten missade alla enkla sätt att dela med sig av information om det lediga jobbet i sociala medie-kanaler. E-post var enda sättet att tipsa andra om jobbet. Företaget hade en liten närvaro på Facebook, men med endast 122 fans verkade det inte som man skulle få någon enorm draghjälp där. När jag väl bloggat om mina tips på hur man borde gjort, registrerade man ett Twitter-konto och låtsades som om det funnits där hela tiden. Jag tyckte helt enkelt att företaget saknade täckning för sina påståenden om rekrytering via sociala medier.

ISS fick ett imponerande genomslag i traditionella medier på sin kampanj (Fastighetstidningen, Mentor online, Dagens Media, GP, FastighetsSverige), vilket indikerar två saker för mig: 1) du kan få bra PR på kreativa idéer men behöver sällan stå till svars när kampanjen inte levererar, 2) att traditionella medier ibland (iallafall inte sällan) inte är tillräckligt kritiska och saknar detaljkunskap kring sociala medier för att ställa de rätta/kritiska frågorna. Ingen frågade hur själva spridningen på Twitter och Facebook skulle gå till. De medier som skrev om kampanjen var främst dagstidningar och branschmedia, vilkas främsta kompetens inte ligger inom digital kommunikation. Men kanske man kunde krävt mer av Dagens Media?

issNåväl, hur gick det då? Ja, jag vet ju inte om någon fick belöningen på 50.000 kronor, för det har mig veterligen inte kommunicerats någonstans. Det är klart att det vore roligt om deras kampanj lyckades, men inga synliga tecken går att se. Vi vet inte ens om jobbet har tillsatts.

ISS på Twitter: efter sin ”Twitter-kampanj” som alltså kom igång efter mitt blogginlägg, så har man lagt ut en (1) tweet, har 0 vänner, följer 0 personer och är listad  på 0 listor. Totalt sett alltså en megaflopp. Inte heller har man länkat till sitt Twitter-konto från sin sajt, så uppenbarligen hade ISS inte för avsikt att vara aktiva på Twitter.

ISS på Facebook: totalt fyra uppdateringar sedan 10 november när de berättade om kampanjen (som 7 personer gjorde tummen upp på, ingen kommenterade). Ingen av dessa uppdateringar informerar om någon anställts eller om någon fått belöningen. Däremot en länk till ett inslag i Aktuellt på SVT från den 14 januari där företagets rekryteringsansvarig intervjuas om att kolla upp kandidater i sociala medier. Inget besked om ovanstående kampanj, alltså. Man har ökat antalet fans från 122 till beskedliga 158.

Slutsats: kampanjen ser ut att ha varit en succé rent PR-mässigt och ISS fick väldigt mycket publicitet för den lediga tjänsten. Om några tips kom in via sociala medier som ledde till att belöningen betalades ut, det vet vi däremot inte, men spridningen på Twitter och Facebook verkar utåt sett ha varit minimal, så det verkar inte sannolikt. Man tycks inte heller ha lyckats skapa några varaktiga relationer genom de sociala medierna, delvis för att de inte hade byggt upp rätt närvaro innan kampanjen drogs igång. Deras initiativ nådde alltså inte ut i någon vidare krets på Twitter eller Facebook. Det som var en bra idé blev alltså inte starten på ett långsiktigt bygge av goda relationer med olika målgrupper i sociala medier. Knappt ens ett tomtebloss, som min vän Jerry Silfwer skulle kunna uttryckt det.

Vad ISS borde gjort med denna kreativa idé är enligt mig, att ha skapat en god närvaro på Twitter och Facebook innan kampanjen rullade ut för att ha haft en chans att få spridning på sitt initiativ. Med andra ord, se till att bygga grunden innan taket ska på. Kampanjer kan fungera i sociala medier men den långsiktiga närvaron är viktig för att skapa ett värde som ökar över tid.

De borde fortsatt att kommunicera via dessa kanaler under själva rekryteringen och hållit intresset uppe hos de som var intresserade, alltså inte skicka en tweet en gång, eller en statusuppdatering på Facebook en gång. ISS hade kommit på ett upplägg som genererat visst intresse, varför inte då kommunicerat löpande kring företagets employer branding och andra nyheter inom dess bransch? Därmed också berättat i efterhand hur det gick med rekryteringen, även om det inte var sociala medier som ledde fram till rätt kandidat.

Kampanjsajten skulle naturligtvis haft bra delningsmöjligheter via sociala medier och inte bara via e-post. Helst skulle kampanjen gått på en sajt som kunde leva lite längre. Nu är sajten borta och alla eventuella länkar man kunde genererat (man fick en från mig till exempel) hade kunna peka på en generell rekryteringssajt, antingen en separat sajt eller en undersida till företagets vanliga sajt. Det intresse som väckts och de relationer som påbörjats, tar de inte hand om och nästa gång företaget gör ett liknande initiativ startar man återigen på i det närmaste noll, vilket förstås är synd.

Vilken tidning plockar upp bollen och följer upp med en kritisk granskning?

Foto: Andrew Feinberg.

SVT:s Kulturnyheterna första media över 5.000 Twitter-följare

Precis före nyår publicerade jag en lista där jag sammanställt de tio mest populära svenska medierna på Twitter. I topp låg SVT:s Kulturnyheterna (@kulturnyheterna), följt av DN Debatt (@DNdebatt) och Feber.se (@feber). Dessa konton växer stadigt och igår blev Kulturnyheterna första svenska media att nå upp över 5.000 följare på Twitter.

Som man kan se av grafen nedan så är det dock DN Debatt som växer snabbast och kan komma att överta förstaplatsen inom kort. Data från Twittercounter.com.

Listan med svenska medier består just nu av 197 konton och fler tillkommer hela tiden.

Curate blir kuratera på svenska

Många trendspanare spår att ”content curation” kommer att bli nästa stora trend inom sociala medier. Bland annat har Brian Solis utnämnt 2011 till the year of information curation and the dawn of the curator. Men fram till nu har vi inte haft någon bra svensk översättning av ”curation”. Därför kontaktade jag Språkrådet för att höra vad de rekommenderade av de olika förslag som några av oss diskuterade på Facebook nyligen (t ex kuratera eller curera).

Språkrådet svarade att ”kuratera” var den bästa översättningen.

”Kuratera” är det bättre ordet att använda. […] I betydelsen ’vara kurator för en utställning’ hade vi med ordet i nyordslistan i Språkvård 2003/1. Men det var inte ens helt nytt då utan vi har hittat ett belägg från 1996. Även varianterna kurera och kurra har förekommit, den senare vardagligt. Det är alltså verbet till kurator (oftast stavat curator) och innebär ordna en utställning.

Betydelsevidgningen till att också röra de sociala medierna tycks föga oväntat ha börjat i engelskan. Det är helt naturligt att vi lånar in den betydelsen också i svenskan – dock efter viss anpassning till svenskans stavning. ”Curate” bör vara ”kuratera” på svenska; ”curera” bedömer jag som olämpligt.

Från detta råd kan vi därmed föreslå följande översättningar av olika ord som har med curation att göra (kommentera gärna om ni anser det borde heta något annat).

  • Curate – Kuratera
  • Curator – Kurator
  • Curation – Kuratering

Kuratering kan alltså bli ett av årets stora modeord då mycket talar för att det är en bra beskrivning på en trend inom kommunikation. Ser vi tillbaks på hur vi hittat information genom historien, så sker det hela tiden en utveckling. På grund av det allt mer växande informationsflödet uppstår behov av filtrering för att sortera ut intressant innehåll ur bruset. Tidigare har vi lutat oss mot massmedierna som har filtrerat ut intressant nyheter åt oss. Därefter även registersajter som tidiga Yahoo som försökte strukturera upp webben i olika kategorier, vilket förstås inte fungerade i längden när mängden information växte exponentiellt. Till slut blev det omöjligt att definiera vilka sajter som var relevanta just för mina behov. Sedan kom sökmotorer som Google och lärde oss hitta information på ett bättre sätt genom att ranka individuella sidor bland annat med hjälp av inlänkar som ett mått.

Nu finns det de som menar att Google inte är ett tillräckligt bra sätt att hitta rätt information i alla lägen längre, bland annat på grund av att vi i realtidswebben visserligen fortfarande vill hitta rätt information, men vi adderar dimensionen tid, dvs ”jag vill veta vad som händer just nu” och även en individdimension, dvs ”vem gör vad nu”. John Batelle menar i den texten att vi går från en webb fokuserad på sajter och innehåll till en webb fokuserad på människor.

Vad är då kuratering i korthet? I ett bredare perspektiv definieras ”digital curation” såhär på Wikipedia: ”Digital curation is the selection, preservation, maintenance, and collection and archiving of digital assets”.

Brian Solis skriver bland annat följande om curation: ”discovering, organizing, and sharing relevant and interesting content from around the Web through their social streams of choice”.

Om jag ska ge mig på ett försök till en svensk defintion av kuratering inom digitala medier, så vill jag föreslå:

”En process för att upptäcka, filtrera, kommentera och dela information genom sociala medier.”

Det finns många aktiviteter som kan falla inom en sådan definition och det kan till exempel röra sig om att samla ihop intressanta nyheter/länkar och lägga upp på sin blogg tillsammans med egna kommentarer. Kan göras från RSS-läsare som Google Reader eller som jag gör genom att dela länkar från Delicious direkt till den här bloggen. Exempel: Jardenberg kommenterar.

Andra kan helt enkelt använda Twitter för att sprida utvalda länkar inom olika ämnen och det kan också vara ett slags kuratering.

Vad vi ser nu är också att det växer fram ett antal tjänster med den uttalade målsättningen att vara verktyg främst för kuratering av innehåll. Några av de mer intressanta exemplen är:

Curated.by
curated.by logoEn tjänst för att samla ihop och dela med sig av innehåll från en mängd tjänster. Först enbart från Twitter, men när de lanserade sin bookmarklet så kunde användarna dela med sig av innehåll från vilken typ av sajt som helst. Innehåller också en social dimension då man kan följa andra personer och även individuella kuraterade listor. Dessa listor går också att bädda in till exempel på sin blogg. En bra sak är också att man får statistik över hur många som tittat på en viss lista. Vill ni se ett exempel kan ni kika på min lista över aktuella nyheter inom sociala medier här: http://www.curated.by/kullin/social-media

Qrait.com
qrait logoLiknar Curated.by väldigt mycket. Varje delat objekt kallas en ”atom” och de samlas i listor, eller ”molecules”. Även här kan du embedda olika listor, använda bookmarklets och följa andra användare. Den känns inte lika snyggt gjord som Curated.by och verkar inte heller ha kommit lika långt i varken utveckling eller tillägg av beta-användare. Dock värt att hålla ögonen på. Ett exempel på en molecule som jag skapat är denna, om sociala medier förstås. http://qrait.com/users/kullin/social-media

Curate.us
curate.us logoCurate.us bygger på att man tar ett snap-shot – klipper ut en bild – av den länkade sida man vill dela med sig av och sedan skickar man den till kanaler som Posterous, Twitter, Facebook, Tumblr eller Buzz. Jag har provat att göra detta men är inte säker på att jag är så förtjust i formatet (än).

Paper.li
paper.li logoSamlar automatiskt ihop tweets från listor av användare, kan vara specifika listor eller samtliga du följer på Twitter. De länkar som dessa konto delar med sig av på Twitter sammanställs dagligen i ett magasinsliknande format. Ett exempel som jag skapat baseras på en lista av över 200 svenska företag på Twitter, vilket kan vara intressant att titta på för att se vad företag delar med sig av för information. ”Svenska företag twittrar” hittar du här: http://paper.li/kullin/svenskaforetag

Storify.com
storify logoEtt verktyg för att samla information om specifika ämnen, lite på samma sätt som övriga, men känslan man får med Storify är lite mer att det är till för att bevaka händelser över en viss tid, till exempel översvämningarna i Australien eller ett politiskt val, snarare än ett ämne över lång tid. En nackdel med Storify verkar vara att det inte går att följa andra på något enkelt sätt (inte som jag hittat iallafall), vilket gör att den sociala dimensionen inte finns där på samma sätt. Jag har dock inte utforskat Storify så mycket ännu men ett exempel på hur en ”story” kan se ut ser ni här: http://storify.com/kullin/social-media

Utöver dessa finns också verktyg som Pearltrees och Scoop.it för att nämna några, och kanske även Amplify, Tumblr och Posterous passar i sammanhanget. Jag har inte provat alla tillräckligt mycket för att göra en bedömning av hur de fungerar, men Pearltress grafiska gränssnitt är iallafall väldigt annorlunda jämfört med de övriga. Oavsett vilka verktyg som vinner i längden så tror även jag att 2011 blir ett år med mycket fokus på kuratering (eller vad vi nu kommer att kalla det).

Lite perspektiv på konsumtionen av sociala medier

Före detta tv-journalisten Elisabet Höglund går idag till hårt angrepp på användningen av sociala medier och menar att vi lägger så mycket tid på dessa medier att vi snart inte kan prata med varandra längre. Hon skriver:

”Många människor har på det här sättet alltmer kommit att leva i en pseudovärld, i en ny dimension, där det som händer på internet är viktigare än det som händer i den verklighet som fortfarande omger oss. Samtidigt som vi avskärmar oss från vår omgivning genom att ägna all uppmärksamhet åt det som händer på skärmen, letar vi hysteriskt och utskillningslöst efter nya kontakter, men inte i den fysiska verkligheten utan i cybervärlden. Det är en obegriplig – och tragisk – paradox.”

Men efter att ha börja läsa boken Cognitive Surplus av Clay Shirky skulle jag vilja använda ett av hans argument för att ge lite perspektiv på frågan. Shirky menar att det vi människor (läs: främst amerikaner) gjort under de senaste decennierna med all vår extra fritid är – att konsumera tv, dvs passivt, stillasittande konsumtion av massmedieinnehåll. Jämför man all den tid som fortfarande läggs på att titta på tv och den tid som lagts på att bygga upp Wikipedia, är den senare en försvinnande liten del.

I boken berättar Shirky om när han surnar till på en researcher på tv som trött kastar ur sig frågan ”hur kan folk lägga så mycket tid på sociala medier”, varpå han ryter ifrån och säger att ingen som jobbar på tv får ställa den frågan. Helt enkelt, tv-kanalerna har lagt beslag på miljarder timmar av våra liv varje år och om vi tar en del av denna tid till att faktiskt göra något mer aktivt, att producera och kommunicera istället för att bara konsumera, då är det väl bara bra.

Visst, det läggs betydligt mer tid på att hänga på Facebook och läsa bloggar än det läggs på att bygga upp Wikipedia, men lite perspektiv på frågan skulle inte skada. Om vi spenderar mindre tid på att leva i tv-kanalernas ”pseudovärld”, ja då är jag övertygad om att vi kommer kommunicera mer med varandra, inte mindre.

Fotnot: bild från http://www.informationisbeautiful.net/2010/cognitive-surplus-visualized/