Sociala medier - Part 39

Lurigt att skaffa biljetter till Coldplay på Stadion

[Uppdaterad] Den 30 augusti 2012 spelar Coldplay på Stadion i Stockholm. Trycket på biljetter till konserten kommer vara enormt och det faktum att efterfrågan vida överstiger tillgången kan bandet utnyttja, bland annat genom samarbeten med olika varumärken. De som innehar ett American Express-kort har fått möjlighet att köpa förköpsbiljetter ett par dagar (10-12 dec) före det officiella biljettsläppet som är i morgon den 13 december.

Ett annat sätt att få ”gå före i kön” och köpa biljetter före alla andra var att köpa ett Plus-abonnemang hos Aftonbladet. Då skulle man via en speciell länk på Ticnet.se och med en kod, kunna köpa 2 biljetter med start i morse kl 9.00. Totalt tror jag 2900 biljetter var vikta för Plus-medlemmarna.

Ett givet beslut för de Coldplay-fans som är måna om att säkra en biljett, då det endast kostar 1 krona att bli medlem (första månaden, därefter 29 kr/månad). Därför laddade jag för att knipa två av de åtråvärda biljetterna. Jag loggade in kl 9.00 och fick tag på två biljetter och klickade mig sedan vidare för att betala. Döm om min förvåning när, trots bilder på både Visa och MasterCard, det endast gick att välja betalning med American Express. Ingenstans i Aftonbladets information har man berättat om att man tvungen att ha ett American Express för att kunna utnyttja förköpsmöjligheten (att köpa Plus var alltså ingen vits eftersom det gått att få biljetter via Amex i tre dagar redan).

Min besvikelse var förstås stor när jag insåg att jag gått på en marknadsföringsploj och måste kämpa med alla andra om biljetter i morgon istället. Detta minskar mitt redan i princip obefintliga förtroende för Aftonbladet, som verkar tro att deras kunder är fårskallar. Visst kan detta vara ett rent misstag men när det gäller kvällspressen är jag mer beredd att fälla än att fria. Titta på valfri artikel-puff på Aftonbladet.se och fundera på hur mycket täckning den egentligen har för det som sedan står i artikeln. Det mesta handlar om att inte berätta hela sanningen, eller tillräckligt lite för att tvinga läsaren att klicka på artikeln, varpå denne sedan får veta att ”stjärnan som anhållits” är någon halvkänd fotbollsspelare i belgiska andradivisionen.

Här är bara ett exempel på vad jag menar. Följande teaser hade Aftonbladet för några dagar sedan för en artikel, som handlade om vilka fotbollsproffs som förväntades säljas i januari. Bilden visar Zlatan Ibrahimović (allt går att sälja med en bild på Zlatan), Manchester Uniteds Nemanja Vidić och Manchester Citys Carlos Tévez.

Artikeln handlade sedan om ett spelbolags odds på vilka spelare som det var troligast skulle säljas. Oddsen för att Zlatan och Vidić skulle säljas var i princip obefintliga så beslutet att ta med bilder på dem i puffen är bara taget för att locka till klick. ”Va, är Vidić till salu?” tänker vi och måste kolla om det är sant. Det gick inte ens att spela på att Zlatan skulle stanna i Milan, vilket visar att spelbolaget är säkra på att han kommer att stanna.

För varje hårddragen rubrik, för varje felaktig löpsedel, för varje marknadsföringsaktivitet som utelämnar avgörande information minskar förtroendet för Aftonbladet och tidningen tar ett steg längre bort från journalistiken. Enligt boken The Elements of Journalism finns det 9 element som journalister bör uppfylla, där det första är: Journalistens första förpliktelse är mot sanningen. Frågan är hur länge vi läsare tänker fortsätta att belöna (genom att köpa och klicka på) medier som driver med oss istället för att säkra existensen för de medier som faktiskt fortfarande anstränger sig för att leverera journalistik?

Om jag kommer få några biljetter till Coldplay? Vem vet, jag brukar ha tur…

Uppdatering: Jag provar att boka biljett en gång till, ca två timmar senare och se, nu går det plötsligt att betala med Internet-bank. Så jag får göra en halv pudel till Aftonbladet, men tyvärr är det inga bra biljetter kvar. De bra biljetter jag inte kunde betala i morse är förstås borta. Men nu ska jag iallafall gå på konsert med Coldplay. Igen!

President Medvedevs pinsamma Twitter-flopp

Den ryske presidenten Dmitrij Medvedev orsakade en rejäl storm på Twitter igår. Hans ryska officiella Twitter-konton retweetade en kontroversiell uppdatering som ursprungligen skrevs av en Konstantin Rykov. Tweeten utmålade den fängslade aktivisten Alexey Navalny som ett ”cocksucking sheep”. Ett sådant tonfall från landets president går naturligtvis inte obemärkt förbi, Medvedev har nämligen hela 742.000 followers på Twitter.

Medvedevs retweet togs snart bort från Twitter-kontot, men fångades självklart upp och sparades på bild av andra användare, så det gick inte att förneka att den hade skickats.

Ett slags förklaring publicerades senare från Kreml.

”Tonight an incorrect retweet of an entry appeared on Dmitry Medvedev’s Twitter account,” the Kremlin press office said. ”A check revealed that during a routine password change, an employee in charge of technical support for the account made an inadmissible interference in @MedvedevRussia’s feed. The guilty will be punished,” it warned.

The Guardian har hela översättningen av den kontroversiella tweeten, se länk ovan.

Var tredje svensk företagssida på Google+ är inaktiv

För ett par veckor sedan öppnades möjligheten för företag att skapa egna företagssidor på Google+, det nya och snabbt växande sociala nätverket. H&M var ett av de företag som var tidigt ute och öppnade en företagssida. Andra som också skapat sidor är till exempel Apoteket, Com Hem, Ericsson, Headweb och medier som Sveriges Radio och Sundsvalls Tidning.

Aktiviteten på dessa sidor är dock fortfarande låg. Jag har samlat 50 företagssidor i en ”circle” på Google+ och av dessa var det hela 17 sidor som inte lagt in någon uppdatering alls, eller endast ett första inlägg av typen ”nu finns vi på Google Plus”. Totalt har alltså en tredjedel av alla de sidor jag hittat i stort sett endast gått med i nätverket för att skapa en närvaro, vilket kanske inte är så förvånande. Det är förnuftigt att tänka igenom vad en sådan sida ska innehålla och hur den ska integreras med övrig kommunikation, så förhoppningsvis kommer flera av dem att aktivera sina sidor när de fått lite tid på sig.

Ovanstående statistik är självklart inte säkert representativ för samtliga svenska företagssidor då det lär finnas fler än de som jag har tittat på. Men det kan ändå tjäna som en intressant indikation på aktivitetsnivån.

Eftersom jag ännu inte har klurat ut hur man kan dela med sig av en circle på ett enkelt sätt så länkar jag till mitt inlägg där jag delar ut cirkeln och hoppas att det fungerar för de som är intresserade av att titta på företagen. Företagssidan för den här bloggen, Sociala Medier, finns här.

Kolla spridningen av dina tweets med Retweet

Det finns en mängd verktyg för att analysera hur tweets sprids vidare på Twitter. De flesta av de tjänster som beskrivs i den här listan från början av 2010, med ”topp tio mätverktyg för retweets” har dock lagts ned. Retweetrank och TweetReach fungerar fortfarande och det finns som sagt andra tjänster som man kan använda också. En annan tjänst som jag nyligen hittade är Retweet.co.uk som analyserar hur mycket spridning dina tweets får och dessutom hur många personer som potentiellt har exponerats för twitter-inlägget.

En fördel med liknande tjänster är att de hittar retweets som jag inte ser i applikationer som TweetDeck. Tweeten ovan hade när jag tittade retweetats 20 gånger och nått 11.374 användare på Twitter (rent teoretiskt alltså). Antalet RT hade jag hittat även under fliken @kullin på twitter.com, men den hade inte visat vilken spridning varje retweet bidragit med.

En annan fördel med Retweet.co.uk är att du snabbt får en överblick över vilka av dina uppdateringar som sprids vidare och vilka som inte gör det. Därmed kan du också förhoppningsvis dra slutsatser som kan förbättra dina chanser att bli RT:ad framöver, om du nu vill det.

Retweet.co.uk visar också vilka av dina tweets som fått flest retweets och vilka personer som du oftast retweetar. Den senare av dessa listor verkar dock inte vara särskilt korrekt.

Sociala medie-experter i Norge kritiseras för att vara osynliga

I undersökningen ”Norske virksomheters bruk av sosiale medier” som genomförs av norska Dataforeningen och tidningen Kampanje, kritiseras konsulter inom sociala medier för att vara alltför osynliga utanför sin egen krets. Två grupper av respondenter har svarat på en rad frågor, den ena gruppen är en tillfällig panel (kallad ”färskingarna”) och den andra är gruppen ”experter” som registrerat sig via Dataforeningen och Kampanje.

På frågan vilka verksamheter som respondenterna anser vara duktiga på sociala medier, svarar 89% av ”färskingarna” och 47% av ”experterna” – vet inte.

– Om disse miljøene ikke klarer å markedsføre egen virksomhet og kompetanse, hvordan kan de da effektivt hjelpe sine oppdragsgivere i å utnytte ulike muligheter som bruk av sosiale medier kan gi? Bransjen vil være godt tjent med å fokusere på hva som gir resultater, om det er i markeds- og kundeprosesser eller dialog med ansatte eller leverandører, fremfor å snakke om tekniske løsninger, säger Leif Henrik Husom i Perceptor som varit med och genomfört enkäten.

– At 47 prosent av de jeg oppfatter som Kampanjes kjernelesere svarer «vet ikke» når de blir bedt om å navngi hvem som er gode på dette så er det ikke bare skremmende, det er trist, säger Dataforeningens marknadsdirektör Edgar Valdmanis.

Kritiken är hård, bland annat menar man att debattinlägg och annan kommunikation är på tok för lång och att man argumenterar luddigt och diffust. Dessutom spekulerar man i om det är så att sociala medie-konsulterna mest pratar inom sin egen lilla bubbla.

– Er det slik at konsulentmiljøene innen sosiale medier svømmer rundt i sin egen andedam og får bekreftelser gjennom å kommunisere til ”menigheten”, undrar Husom.

Några konsultbyråer utmärker sig dock i undersökningen, till exempel Isobar, Creuna, Netlife Research, Making Waves och Gambit.

Om marknaden i Norge liknar den i Sverige så skulle jag gissa att det finns två huvudskäl till att så många har svårt att namnge konsultföretag som är bra på sociala medier. Den första är att många av dessa byråer är ganska nya och inte tillhör etablerade reklam- och PR-byråer som är kända bland en vidare krets. Det andra skälet kan vara att många av de som är duktiga rådgivare antingen är enmansföretagare eller kommunicerar via sociala medier som individer snarare än via sitt företag. Det gör det svårare att minnas enskilda företag men man kanske känner till individerna.

Oavsett om ovanstående bidrar till den dåliga kännedomen eller om det enbart är en oförmåga att kommunicera bredare, så är enkäten en tankeställare till konsultbyråer om att inte enbart predika genom sociala medier utan att även använda andra kanaler där man når andra än early adopters.