Får man blogga om jobbet?

Vågar man som anställd i offentlig förvaltning blogga om jobbet? Inte om man ska tro beskedet i Aftonbladet och SvD idag om fritidsledaren i Bjästa som kommenterat den våldtäktsdömde pojken på ett forum. Han har nu omplacerats av Örnsköldsviks kommun.

– Vi tar kraftigt avstånd från detta. Fritidsledarens uttalanden om enskilda individer i det här känsliga fallet är oprofessionellt, säger Siv Sandberg, kultur- och fritidschef i Örnsköldsviks kommun till SVT:s Mittnytt.

Men frågan är om kommunen agerat rätt. Yttrandefriheten i statsförvaltningen har ett starkt skydd och vad jag förstår borde samma regler gälla även kommunalt anställda. En artikel igår i Jusek-tidningen ger kanske lite klarhet i frågan. Artikeln menar i stora drag att det är okej att blogga om jobbet eller arbetsrelaterade ämnen så länge som man inte bryter mot några andra lagar.

”Både yttrandefriheten och meddelarfriheten står sig starka även i det nya medielandskapet, menar både Karl Pfeifer, chefsjurist på Arbetsgivarverket, och Cecilia Magnusson Sjöberg, juridikprofessor och föreståndare för Institutet för Rättsinformatik.”

Om fritidsledaren i exemplet ovan till exempel förtalat den dömde pojken, har han förstås gått över gränsen för vad som är tillåtet. Har han inte gjort det, då borde arbetsgivaren inte kunna omplacera honom på grund av åsikter han uttalat på nätet.

Artikeln citerar bland annat en rapport från Kompetensrådet för utveckling i staten – KRUS som gett fyra experter i uppdrag att skriva om meddelarfrihet och yttrandefrihet i statsförvaltningen i ljuset av utvecklingen av sociala medier. I rapporten ”Fri åsiktsbildning – om yttrandefrihet och meddelarfrihet i staten (PDF)” går att läsa bland annat att ”Arbetsgivaren får i princip inte ingripa mot den medarbetare som utnyttjat sin yttrandefrihet.” Rapporten ger flera exempel på situationer där offentliganställda till exempel omplacerats i lägre befattningar på grund av blogginlägg, men där domstolen ogiltigförklarat arbetsgivarens handling.

Det är ett snårigt område och ett gott råd i KRUS rapport är att myndigheter bör utforma tydligare regler för vad som gäller.

”En väl balanserad policy för IT-användning vid myndigheten som särskilt uppmärksammar frågorna om yttrandefrihet och meddelarfrihet kan bidra till att skapa en trygg arbetsmiljö som bejakar samhällets värdegrunder utan att i onödan försvåra för myndigheten att fullgöra sitt uppdrag.”

RelateratVar fjärde företag googlar arbetssökande.

6 reaktioner till “Får man blogga om jobbet?”

  1. Det är ett par år sedan jag arbetade i skolvärlden, men för personal gällde då generellt regeln att inte tala om undomar/elever med utomstående öht, som t ex med en bekant på bussen eller för all del internet. Hoppas att någon som arbetar med ungdomar i kommunal verksamhet kan kommentera här om vad som gäller. En sak är lagar, en annan sak är överenskommelser som är lokala.

  2. Ja, sedan gäller det också att skilja på vad som uppfattas som etiskt/moraliskt rätt att göra och vad som faktiskt har stöd i lagen. Särskilt om man som kommun väljer att omplacera en person så bör man ha torrt på fötterna.

  3. I Örnsköldsviks Allehanda (lokaltidningen – tyvärr finns inte hela artikeln på webben) står följande:
    ”Han skriver i ett inlägg hur han misstänker att våldtäktmannens mamma resonerar:
    ’Jag misstänker att Mamma M insåg att slaget var förlorat här i byn och gick till högre instans, Facebook och internetpöbeln.'”
    Jag kan inte annat än tycka att det är väldigt, väldigt klumpigt att uttrycka sig så, särskilt som han faktiskt jobbar med barn och unga både på Hålan, dvs fritidsgården i Bjästa och på Bjästaskolan som elevassistent.

    Däremot är jag mycket osäker på vilka regler och lagar vi som anställda inom skola och kultur/fritid inom Örnsköldsviks kommun har att följa när det gäller rent generellt vad man pratar om och inte. Men min uppfattning är att jag varken ska eller bör prata med utomstående om de barn och unga som jag möter på jobbet, ungefär som Anna-Stina skriver här ovan.

  4. Hej TinaO,

    Tack för ytterligare info i frågan.

    Det som jag tyckte var särskilt intressant i den här frågan är när man passerar gränsen mellan olämpligt beteende och beteende som är grund för uppsägning eller omplacering i rent juridisk mening. De flesta skriver säkert under på att hans beteende var mycket olämpligt, men ger det kommunen rätt att flytta på honom? Yttrandefriheten är stark och den ska inte behandlas med godtycke anser jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *