Festis lanserar Facebook-applikation

Festis lanserar nu den nya Facebook-applikationen Festis Thumbstats för att marknadsförde nya smakerna Elderflower Raspberry och Pineapple Passion. Tanken är att man ska logga in på sajten med Facebook Connect och sedan analyserar applikationen hur många ”tummen upp” du fått på dina statusuppdateringar på Facebook.

– Festis är ett varumärke med färgglad och kaxig framtoning. Att få många likes på sina statusuppdateringar på Facebook ser vi som en symbol för just kaxighet och förmåga att sticka ut och vi tyckte därför att det är en bra värdemätare för hur Festis du är som person, säger, Henric Byström, PR-ansvarig Carlsberg.

Jag gillar idén skarpt, även om jag generellt är lite försiktig med att låta godkänna externa applikationer i Facebook. Men självklart var jag tvungen att testa idén för att se om ”jag är en Festis”. Tyvärr får de som går in först i princip bara veta att de var första i sitt nätverk och alla de fina jämförelse-parametrarna med ens vänner blir helt poänglösa. Men det är ett snabbt övergående problem när fler registrerar sig. Men det hade varit bättre om även de första, dvs early adopters, hade fått lite intressanta fakta så att de inte sågar applikationen. Det är ju viktigt om man vill ha viral spridning att de som ansluter först gillar idén. Så var inte fallet för mig.

festis

Sedan får jag också tum-index 0 för att jag inte fått några ”likes” på mina inlägg. Vilket förstås inte alls är sant. Bara de senaste tre veckorna har jag fått 11 ”likes” på 7 statusuppdateringar. Så Festis får tummen upp för idén, men ett frågetecken för genomförande.

Får man blogga om jobbet?

Vågar man som anställd i offentlig förvaltning blogga om jobbet? Inte om man ska tro beskedet i Aftonbladet och SvD idag om fritidsledaren i Bjästa som kommenterat den våldtäktsdömde pojken på ett forum. Han har nu omplacerats av Örnsköldsviks kommun.

– Vi tar kraftigt avstånd från detta. Fritidsledarens uttalanden om enskilda individer i det här känsliga fallet är oprofessionellt, säger Siv Sandberg, kultur- och fritidschef i Örnsköldsviks kommun till SVT:s Mittnytt.

Men frågan är om kommunen agerat rätt. Yttrandefriheten i statsförvaltningen har ett starkt skydd och vad jag förstår borde samma regler gälla även kommunalt anställda. En artikel igår i Jusek-tidningen ger kanske lite klarhet i frågan. Artikeln menar i stora drag att det är okej att blogga om jobbet eller arbetsrelaterade ämnen så länge som man inte bryter mot några andra lagar.

”Både yttrandefriheten och meddelarfriheten står sig starka även i det nya medielandskapet, menar både Karl Pfeifer, chefsjurist på Arbetsgivarverket, och Cecilia Magnusson Sjöberg, juridikprofessor och föreståndare för Institutet för Rättsinformatik.”

Om fritidsledaren i exemplet ovan till exempel förtalat den dömde pojken, har han förstås gått över gränsen för vad som är tillåtet. Har han inte gjort det, då borde arbetsgivaren inte kunna omplacera honom på grund av åsikter han uttalat på nätet.

Artikeln citerar bland annat en rapport från Kompetensrådet för utveckling i staten – KRUS som gett fyra experter i uppdrag att skriva om meddelarfrihet och yttrandefrihet i statsförvaltningen i ljuset av utvecklingen av sociala medier. I rapporten ”Fri åsiktsbildning – om yttrandefrihet och meddelarfrihet i staten (PDF)” går att läsa bland annat att ”Arbetsgivaren får i princip inte ingripa mot den medarbetare som utnyttjat sin yttrandefrihet.” Rapporten ger flera exempel på situationer där offentliganställda till exempel omplacerats i lägre befattningar på grund av blogginlägg, men där domstolen ogiltigförklarat arbetsgivarens handling.

Det är ett snårigt område och ett gott råd i KRUS rapport är att myndigheter bör utforma tydligare regler för vad som gäller.

”En väl balanserad policy för IT-användning vid myndigheten som särskilt uppmärksammar frågorna om yttrandefrihet och meddelarfrihet kan bidra till att skapa en trygg arbetsmiljö som bejakar samhällets värdegrunder utan att i onödan försvåra för myndigheten att fullgöra sitt uppdrag.”

Relaterat: Var fjärde företag googlar arbetssökande.

Var fjärde företag googlar arbetssökande

Vi delar med oss av allt mer information om oss själva på nätet, via bloggar, statusuppdateringar på Facebook eller Twitter, bilder på Flickr och så vidare. Det mesta av denna information blir sökbar och hittas ganska lätt i en sökning på Google. Ju ovanligare namn du har, desto enklare blir det att hitta dina åsikter på nätet. Detta utnyttjas i allt högre utsträckning av arbetsgivare för att ta reda på information om en arbetssökande. I Sydsvenskan beskrivs idag en undersökning som genomförts av Stockholms Handelskammare och Infotorg. Undersökningen visar att var fjärde arbetsgivare söker information i sökmotorer i en rekryteringssituation och en av tio gör även en sökning på Facebook och i bloggar. Detta bör den som söker arbete förstås vara medveten om, oavsett om man gillar tilltaget eller inte. Troligen kommer denna utveckling bara öka framöver.

Kolla dig själv i sociala medier

Så om du är ute och söker jobb har jag ett mycket konkret råd, kolla upp dig själv. Här är ”arbetssökandes verktygslåda” för att hantera sitt rykte på nätet.

  • Googla dig själv. Finns det ”gamla synder” som dyker upp, eller kan du hitta positiv information att lyfta upp? Kanske en gammal uppsats du glömt bort och kan lägga till din cv, eller framstående sportresultat som du gärna vill lyfta fram.
  • Kolla ditt namn på bloggar via Twingly.com. Titta igenom din egen blogg, om du har en och se vad man får fram vid en snabb koll som kan vara negativt i en anställningssituation.
  • Kolla ditt namn i en Twitter-sökning antingen via Twingly eller via search.twitter.com.
  • Titta igenom ditt Facebook-konto och se vilken information en utomstående kan få fram om dig. Kanske hittar du bilder på Facebook som en av dina kompisar lagt upp och taggat dig i. Är det en bild som du inte vill ska synas är det enkelt för dig att av-tagga dig och då dyker heller inte bilden upp i en sökning på Facebook.
  • Se över din profil på LinkedIn. Om du inte har en, så lägg upp en gratis. Många registrerar sig men är dåliga på att uppdatera. Kanske är din kontaktinformation gammal. Kanske saknas något mycket positivt i din bakgrund som du borde lägga upp?

Troligtvis inser smarta rekryterare att man bör skilja på privata åsikter och kompetenser som kan vara till nytta i yrket. Men tyvärr läser vi ibland om tillfällen när arbetsgivare lägger väldigt stor tonvikt även på helt privata detaljer, som i fallet med Mats Mügge och möss-bilden på Facebook.

Som ett råd till arbetsgivare kanske man ska skicka med nedanstående bild, från en undersökning om sociala nätverk jag bloggade om här. Användare använder vissa sociala nätverk i mer privat syfte än andra som används mer i professionellt syfte. Som arbetsgivare bör man därför värdera informationen i de olika sociala medierna olika. Tydligt privat information, som en viss mössa, kanske egentligen inte har någon betydelse för personens förmåga att fungera i jobbet?

socialnetworks-pro-personal

PS. Möjligen inte alls relaterat men den här länken är rätt kul, så här kommer ”de fem värsta tänkbara statusuppdateringarna på Facebook”.

Läkemedelsföretag bygger sociala nätverk för patienter

Läkemedelsföretaget Novartis berättar idag i ett pressmeddelande att de lanserat ett nytt socialt nätverk för patienter som drabbats av kronisk myeloisk leukemi (KML) och deras anhöriga.

cml-earth

CML Earth är en plats på nätet för patienter att dela information och erfarenheter med varandra. På användarnas profiler kan man läsa mer om deras historia och ge dem stöd i form av virtuella kramar eller high-fives. Det går också att söka efter patientgrupper i olika länder men det finns inga registrerade i Sverige ännu.

cml-patient

Tyvärr blev jag lite besviken när jag insåg att nätverket inte var så nytt, det har tydligen funnits sedan december 2008, men det förtar inte att det är intressant att studera hur läkemedelsföretag allt mer börjar använda sociala medier för att hjälpa patienter och i förlängningen bygga bättre relationer med dem.

Findus får sina fiskar varma på Facebook

Den 12 mars meddelar Findus i ett pressmeddelande att företaget startat en tävling på Facebook där de ska utse Sveriges bästa mamma.

”Findus vill hylla alla hjältar till mammor som kämpar med vantar och söndersnutna näsor, svar på tal och uppmuntrande ord, hämtning och lämning, fiskpinnar och pannkakor, barn-tv och sagostunder.”

Man fortsätter i programförklaringen med att konstatera:

”Varje år föds lite fler än 100 000 barn i Sverige och 100 000 kvinnor blir följaktligen mammor. Antingen för första gången, eller så är de mamma sedan tidigare. Det finns lika många sätt att vara mamma som det finns barn – inget är rätt, inget är fel. Vi vill hylla alla hjältar där ute som kämpar med vantar och söndersnutna näsor, svar på tal och uppmuntrande ord, hämtning och lämning, fiskpinnar och pannkakor, barn-tv och sagostunder.”

Jag tyckte att angreppssättet var uppseendeväckande gammalmodigt. Att sammanknippa matlagning och föräldraskap med enbart mammor kändes som ett slag i ansiktet på alla män som kämpar för att leva ett jämställt liv. Så jag skrev ett kort inlägg på Twitter där jag skrev ”Hade det inte varit fräschare att kora ”Sveriges bästa förälder”. Pappor torkar väl oxå snoriga näsor?” med en länk till tävlingen. Efter lite sympatiyttringar och kommentarer på Twitter, började det även bubbla en del på Facebook. Den 14 mars postades ett inlägg på Rättviseförmedlingens Facebook-sida och på deras blogg, där man spinner vidare på idén om att istället nominera pappor till Findus tävling. Bara detta inlägg har i nuläget 56 kommentarer, där de flesta tycker att tävlingen har fel inriktning. Bland annat uppmanar man varandra att dessutom mejla Findus marknadschef och framföra sin åsikt. Även på Findus egen relativt nystartade Facebook-sida gick folk igång och kommenterade det dåliga med att utse den bästa mamman.

Kommentarer som dessa började dyka upp:

Hej Findus! Er tävling där ni ”vill hylla alla hjältar där ute som kämpar med vantar och söndersnutna näsor, svar på tal och uppmuntrande ord, hämtning och lämning, fiskpinnar och pannkakor, barn-tv och sagostunder” väcker en ganska relevant fråga: anser ni att det bara är mammor som är föräldrar? Förslag: byt namn på tävlingen till ”Sveriges bästa förälder” och inkludera papporna.

Hej Findus! Er tävling borde heta ”Sveriges bästa förälder” om ni ”vill hylla alla hjältar där ute som kämpar med vantar ochsöndersnutna näsor, svar på tal och uppmuntrande ord, hämtning och lämning, fiskpinnar och pannkakor, barn-tv och sagostunder” är väl ordet föräldrar mer relevant?

Instämmer! Ovanligt fånig tävling. Lever ni på 1800-talet? PAPPORNA måste givetvis få vara med.

Pappor är också föräldrar såklart, men det kanske bara är mammorna som kan vara hjältar?!

Den 15 mars kommenterar Findus kritiken i sin blogg och där tar man åt sig av synpunkterna. Man skriver: ”Tävlingen har väckt era känslor och åsikter och jag är glad över att ni framför dessa till oss. Diskussionerna har handlat om att papporna är lika bra som mammorna – och att det egentligen handlar om att vara en bra förälder. Vi kan inte annat än att hålla med.”

I efterhand har man också gått in och ändrat texten i tävlingsinformationen, jämför med texten ovan.

Varje år föds lite fler än 100 000 barn i Sverige och drygt 200 000 personer blir följaktligen föräldrar. Antingen för första gången, eller så är de föräldrar sedan tidigare. Det finns lika många sätt att vara mamma eller pappa på som det finns barn – inget är rätt, inget är fel. Vi vill hylla alla föräldrar där ute som kämpar med vantar och söndersnutna näsor, svar på tal och uppmuntrande ord, hämtning och lämning, fiskpinnar och pannkakor, barn-tv och sagostunder. Vår första hyllning riktar sig till mammorna och vi vill att ni hjälper oss! [ändringar markerade av mig i fetstil]

Det är ganska tydligt att detta var en illa genomtänkt idé och idag får företag via sociala medier känna på kundernas reaktioner i nästan realtid. Men alla kan göra fel och det positiva med historien är att Findus gav kritikerna rätt och ändrade sig. Det lär dröja innan vi ser en enkönad kampanj från Findus igen.

Uppdatering: Det som började med en tweet har nu vuxit till en artikel i Göteborgs-Posten. Ett bevis så gott som något på att vem som helst med hjälp av sociala medier kan sätta en större reaktion i rörelse. Lite av en fjärilseffekt, eller en social media butterfly effect om man så vill. Även ETC skriver om ”Pappor i Findus frysfack”.