I torsdags pratade jag om ”social recruiting”, sociala medier i samband med rekrytering, på Universums seminarium Karriärval 2010.
Nedan hittar ni min presentation.
Hans Kullin bloggar om sociala medier och digital PR
I torsdags pratade jag om ”social recruiting”, sociala medier i samband med rekrytering, på Universums seminarium Karriärval 2010.
Nedan hittar ni min presentation.
Vi delar med oss av allt mer information om oss själva på nätet, via bloggar, statusuppdateringar på Facebook eller Twitter, bilder på Flickr och så vidare. Det mesta av denna information blir sökbar och hittas ganska lätt i en sökning på Google. Ju ovanligare namn du har, desto enklare blir det att hitta dina åsikter på nätet. Detta utnyttjas i allt högre utsträckning av arbetsgivare för att ta reda på information om en arbetssökande. I Sydsvenskan beskrivs idag en undersökning som genomförts av Stockholms Handelskammare och Infotorg. Undersökningen visar att var fjärde arbetsgivare söker information i sökmotorer i en rekryteringssituation och en av tio gör även en sökning på Facebook och i bloggar. Detta bör den som söker arbete förstås vara medveten om, oavsett om man gillar tilltaget eller inte. Troligen kommer denna utveckling bara öka framöver.
Så om du är ute och söker jobb har jag ett mycket konkret råd, kolla upp dig själv. Här är ”arbetssökandes verktygslåda” för att hantera sitt rykte på nätet.
Troligtvis inser smarta rekryterare att man bör skilja på privata åsikter och kompetenser som kan vara till nytta i yrket. Men tyvärr läser vi ibland om tillfällen när arbetsgivare lägger väldigt stor tonvikt även på helt privata detaljer, som i fallet med Mats Mügge och möss-bilden på Facebook.
Som ett råd till arbetsgivare kanske man ska skicka med nedanstående bild, från en undersökning om sociala nätverk jag bloggade om här. Användare använder vissa sociala nätverk i mer privat syfte än andra som används mer i professionellt syfte. Som arbetsgivare bör man därför värdera informationen i de olika sociala medierna olika. Tydligt privat information, som en viss mössa, kanske egentligen inte har någon betydelse för personens förmåga att fungera i jobbet?
PS. Möjligen inte alls relaterat men den här länken är rätt kul, så här kommer ”de fem värsta tänkbara statusuppdateringarna på Facebook”.