Twitter på svenska – promoted account

När Twitter översattes till svenska tyckte jag att några översättningar blev lite tokiga. Bland annat hade jag föredragit ”twittra” istället för ”tweeta”, men det senare är det begrepp som har fastnat. Nu ser jag att ”Promoted” som står under de konton som betalar för att exponeras, har översatts till ”Marknadsförd”. Jag hade föredragit ”Sponsrad”, då vi har pratat en del tidigare om sponsrade tweets. Vad tycker ni?

10 saker att undvika när du bygger relationer med bloggare

För några år sedan började PR-ansvariga och andra kommunikatörer sakta inse att bloggare började bli en maktfaktor. De var en målgrupp man i bästa fall ville ha en relation till, i sämsta fall endast ville pracka på sina pressmeddelanden. Det här med blogg-PR är ju egentligen inget svårt, det krävs lite sunt förnuft och att man orkar sätta sig in i mottagarens position då och då. Ändå misslyckas företag konstant med att bygga värdefulla relationer med bloggare.

En del bloggare har fått den tvivelaktiga äran att hamna på företagens medielistor och får därmed pressutskick med jämna mellanrum. En viktig detalj, vilket jag tjatat om i många år, är att du når bloggaren som privatperson. Journalister skickar du pressmeddelanden till i deras yrkesroll. Därför krävs lite mer fingertoppskänsla när man kontaktar bloggare.

Jag får löpande pressmeddelanden från företag, jag tror jag har hamnat i någon kategori för ”media” som inriktning, vilket slöa PR-människor tolkar som att man kan skicka vad som helst till mig. Och det kan man ju, men jag skriver aldrig något om det och ni stör mig bara med era meningslösa utskick.

Låt mig ge ett exempel, inte för att det är kul att hänga ut företag, utan för att jag hoppas de ska se det här och kanske lära sig något. Jag har länge fått pressmeddelanden från Stena Line. Tror ni de handlar om något som den här bloggen tar upp? Nix, det gör de aldrig. Dagens pressmeddelande handlar om att ”Stena Lines bokningar till Polen slår alla rekord”. Grattis, men jag kunde inte bry mig mindre.

I normala fall är detta inget jag hänger upp mig så mycket på, det går oftast att klicka i en ”unsubscribe-knapp” så att man slipper dessa utskick. I fallet med Stena Line gör det inte det. Dessutom saknas det en e-postadress i utskicket till den informationsansvarige. Därför var jag tvungen att googla fram hans adress och mejla. Jag bad dem vänligt att ta bort mitt namn från mejllistan eftersom deras nyheter var ointressanta för mig, vilket de lovade. Naturligtvis slutade inte utskicken att komma, så mitt namn står fortfarande med på deras medielista.

Som en isolerad händelse är det ingen stor sak. Multiplicera det med 10 eller 20 eller 30 företag och du börjar få ett problem i din mejlbox. Det kan inte vara så svårt att hantera en sådan här fråga på ett bra sätt. Det riktigt tråkiga är att inte mycket har blivit bättre de senaste åren. Jag upplevde samma sak redan 2007, därför tänkte jag att det var dags att återpublicera: ”Media Culpa’s top 10 blog pitch pet peeves”. Jag får inte längre utskick från Kristdemokraterna, men tankarna nedan är fortfarande skrämmande relevanta:

1. Don’t send me press releases about stuff I don’t blog about.
You would be amazed if you knew the kind of press releases I get. I have been on the Swedish Christian Democrats mailing list since the last election. Hello! I don’t write about politics and I have no intention to start now. Read my blog for a while so you get a sense of what topics I cover.

2. Don’t send me press releases from a generic sender.
Who on earth is “mediaservice”? Answer: the Swedish Christian Democrats again. I would rather have a dialogue with an identifiable human being.

3. Don’t send me attachements.
It’s bad enough if you send attachements to someone’s job, but you are sending me this stuff to my home computer. If this thing breaks, I’m toast. I don’t have an IT support to call if I get at trojan or a virus. I can’t afford to open anything with an attachement if it’s not from a trusted sender.

4. Don’t send me press releases with nothing but attachements.
How dumb are you if the only thing there is in the email is a jpeg file? Do you really expect me to open this crap? One of Sweden’s largest media corporations should read this and be ashamed. Bonus pet peeve: the attachement is 5 MB or more.

5. Don’t send me press releases with vague headlines.
Same company as above. Don’t send me an email just telling me to “hold the date” and forcing me to open an image file to find out what the date is about. I won’t do it.

6. Don’t send the same personalized letter twice, from different people.
Leading PR agency advises leading software company. Sends very nice letter to bloggers, asking if they can send a press release about a news story. Same “personalized letter” comes slightly adjusted from a second person at the same company a few weeks later. That makes our “dialogue” feel fake.

7. Don’t send me yesterday’s news.
Same PR agency as above. Sent me a press release dated the day before (yes, really!). And besides, the whole story had already been covered the same morning by the leading business daily, which made it not so interesting for me.

8. Don’t send me the same release twice within ten minutes.
This happens more often than you could imagine. Oh please, check your mailing lists for duplicates, would you? Bonus pet peeve: if you mess up and need to send out a new corrected press release, don’t demand that the blogger who just blogged the story shall update his blog post within minutes. I take responsibility for my own content and reputation, thank you very much.

9. If I tell you to stop, please do.
If you wonder why I have chosen to only name the Christian Democrats on this list, it is because they are the absolute worst on blogger relations. When I finally got tired of observing them making fools out of themselves, I sent them a polite email telling them to remove me from their mailing list because I wasn’t interested. That’s exactly one week ago and I still get their press releases. Nike was right: just do it!

10. Don’t send press releases at all.
Get to know me. Build a relationship. That’s why there is a ‘social’ in front of ‘media’ when we talk about blogs.

Stockholms-bilder på Pinterest är spam

Pinterest, det populära sociala nätverket för att spara och dela intressanta bilder och videor, har problem med spam. För några veckor sedan bloggade jag på min engelska blogg om att fejkade presentkort från bland andra IKEA, Wal-Mart och Apple spreds tusentals gånger på Pinterest. Fler incidenter med spam har rapporterats efter detta och det är inte särskilt svårt att hitta bilder som bara lagts till för att försöka driva trafik till något som inte alls har med bilden att göra. En anledning till detta är förstås signalerna om att Pinterest driver väldigt mycket trafik då användarna klickar på bilderna för att komma till sajten där den ursprungligen publicerades. Det utnyttjas sedan av diverse personer eller företag med bristande etik.

Spam kan bli ett allvarligt problem för Pinterest. Jag har en så kallad board där jag pinnar bilder på Stockholms-motiv. När jag söker på Pinterest efter bilder från Stockholm så hittar jag ett fotografi över Strandvägen som verkar återkomma om och om igen. När jag klickar på bilden så har Pinterest spam-markerat den, men i en version så hittar jag ett exempel där spam-flaggningen inte slagit till ännu.

Klickar jag på följdande bild så kommer jag inte till bildens källa utan till en sajt om viktminskningspiller.

Anledningen till att det är så enkelt att luras är bland annat att när du laddar upp en bild på Pinterest, så kan du gå in i efterhand och ändra/lägga till en länk. Denna länk kan vara till vad som helst och använder du sedan en url-förkortare som bit.ly eller goo.gl så kan inte andra i förväg veta vart länken går. Här ser ni ett exempel där jag gjort just så (länken går till min andra blogg): http://pinterest.com/pin/230739180878782472/

Som tur är går det att flagga bilder som spam på Pinterest om man hittar oegentligheter, men om spammandet blir alltför vanligt kommer viljan att klicka på länkar minska dramatiskt och därmed också minska värdet på Pinterest som en användbar kanal.

Uppdatering: En sökning på ”Copenhagen” ger också spam-bilder som resultat. Här är ett exempel där källan ser ut att vara bbc.co.uk men klickar man på den länkas man till någon slags redirect som tar dig till en spam-sida: (”http://www.bbc.co.uk/go/redirect.shtml?http://auoff.info/pinterest”).

10 tips för bättre bilder i Instagram

Anna-Carin Carnebro skrev häromdagen några bra tips om min favoritapp Instagram. Jag blev inspirerad att fylla på med mina egna tips kring hur man kan ta bättre bilder med Instagram, eller med vilken kamera som helst för den delen. Jag är verkligen en glad amatör och ingen proffsfotograf, men ett och annat har jag ändå lärt mig om fotografering genom åren. Så här kommer mina korta tips för hur dina bilder kan bli ännu proffsigare.

1. Jobba med ljus och skuggor. Speciellt under vinterhalvåret står solen ofta lågt och ger fantastiska skuggor. Ibland passar det att ha ljuset i ryggen, ibland kan ett motiv lyfta om man istället tar bilden i motljus. Prova med att låta solen försvinna bakom en del av motivet, som en trädstam, eller låt solen vara med i bilden. Ibland kan det ge intressanta effekter (eller helt förstöra bilden…). I bilden nedan är skuggorna det som gör hela bilden, träden i sig är inte så intressanta.

2. Leta efter mönster och upprepningar. Det döljer sig geometriska figurer i det mesta i vår omgivning och genom att hitta samband, upprepningar eller kontraster så skapar man en spänning i bilder som annars kan vara ointressanta. Den runda stenformationen nedan lyfts ett snäpp genom att cirkelformen återkommer i gatlytkan i bakgrunden. Så leta geometriska upprepningar eller motsatser i dina motiv.

3. Det är ok att arrangera. Verkligheten är fantastisk, men om du får en idé, så dra dig inte för att arrangera motivet som du vill ha det. Bilden nedan består av två blad från tulpaner (two lips – tulips) och jag letade ett tag innan jag hittade två blad som såg ut som läppar. Den hade jag aldrig kunnat ta om jag inte lagt ner lite möda på att hitta rätt delar.

4. Hitta annorlunda perspektiv. Ett nät kring en diskus-ring är inget märkvärdigt, men om man går riktigt nära och sedan vrider kameran längs nätet uppstår spännande effekter. Ställ dig under ett träd och vinkla kameran uppåt. Gå nära en vägg, ta bilden från marknivå eller högt uppifrån. Tänk hur man ”borde göra” och gör sedan tvärtom. Ska du ta ett porträtt, eller blir bilden intressantare om du fotograferar personen bakifrån? Utmana konventionerna.

5. Våga svartvitt. Många bilder lyfter ordentligt om de tas i svartvitt istället för färg. Detaljer som man inte annars skulle lägga märke till kan framhävas i svartvitt. Tar du bilder med Hipstamatic så kan jag varmt rekommendera deras svartvita film. De enklaste motiv kan få något magiskt och mystiskt över sig med denna grovkorniga film. Annars brukar jag använda apparna Camera+ och Snapseed för att öka kontraster och framhäva detaljer i svartvita bilder.

6. Beskär och lyft fram detaljer. Bilden nedan är egentligen mycket större. Det är en bild av en husvägg i Gamla Stan i Stockholm, men när solljuset lyste upp den släckta lampan så blev det genast intressant att lyfta fram den detaljen. Så då skar jag bort en stor del av bilden för att zooma in på lyktan och sedan ökade jag kontrasterna så att väggen bakom blev nästan svart. Ibland upptäcker man inte effekten förrän man har skurit bort det överflödiga runt om.

7. Använd tilt-shift, som är en funktion där man sätter en extremt liten del av bilden i fokus medan resten hamnar i oskärpa. Det gör att motivet kan se ut som små miniatyrer. Jag gillar de effekter som tilt-shift kan ge, även om man bör använda det sparsamt. Här är en bild på Söderköping från ovan.

8. Utnyttja samspelet förgrund/bakgrund. Vass och trädgrenar i solnedgången är redan ett klassiskt Instagram-motiv, delvis kanske för att det blir så effektfullt. En solnedgång kan vara väldigt vacker men om man sätter någonting i förgrunden, som ett träd eller en person, så får bilden ökat djup.

9. Använd humor. Jag har ganska livlig fantasi när det kommer till att se tokiga saker i min tillvaro. Visst kan två paprika-halvor se ut som två Halloween-monster? Vad kan du hitta som är avigt omkring dig? Vi vet att moln kan se ut som ansikten eller djur med lite fantasi, men det finns säkert annat som du kan hitta på också.

10. Våga gå riktigt nära. Med hjälp av ett makro-objektiv till din iPhone kan du komma extremt nära motivet. Såhär spännande blev en frusen vattendroppe på en trädgren när jag fotograferade med makro. Andra detaljer som är tacksamma att komma nära är till exempel blommor och växter, men bara fantasin sätter gränser.

Det var några snabba foto-tips, lycka till med ditt instagrammande. Du hittar mig på Instagram med användarnamnet ”kullin”.

Alla har en digital närvaro

Jag tog mig tid att titta på SVT-dokumentären ”Du är googlad” igår och även om jag länge varit bekant med det mesta som diskuterades i programmet så var det ändå tankeväckande. Alla svenskar finns idag i någon form på nätet och det finns skäl att tänka igenom den information som visas om oss när man googlar våra namn. En slutsats i ”Du är googlad” är bland annat att den som tar makten över sin egen digitala identitet blir mycket mindre sårbar för negativa kommentarer och helt enkelt får fler möjligheter att påverka vilka träffar som syns i sökmotorerna.

För något år sedan så anmälde vi vår yngsta dotter till simskola och jag hade uppenbarligen inte riktigt läst igenom vad jag godkänt när vi anmälde henne. Bland annat hade jag gett simskolan tillåtelse att lägga upp hennes namn på webben, vilket man tydligen rutinmässigt gjorde med alla deltagare som godkände detta (medvetet eller omedvetet). När jag vid något tillfälle googlade hennes namn hittade jag listan med barn, alla i 4-5 årsåldern, på simskolans hemsida. Jag reagerade på att detta var helt onödigt och bad dem ta bort dotterns namn vilket de gjorde.

Vid ett annat tillfälle mejlade jag innebandyklubben som min son spelat i men slutat vara medlem i flera år tidigare. Hans namn stod nämligen med som en spelare i deras medlemsregister på webben och det var den första träff som kom upp när man sökte på hans namn. Inte för att det gjorde så mycket men jag tyckte att det var onödigt att klubben listade honom som spelare när han inte var det längre. Och klubben var inte särskilt hjälpsam heller och ansåg i vår initala korrespondens att ”det gick inte”. Men namnet togs till slut bort.

Med andra ord har jag redan börjat städa mina barns digitala närvaro. Och tittar man på hur vi syns på nätet i vår familj så är det inte så konstigt att jag syns överallt. Jag har varit aktiv på nätet i många år och jag ”äger” de fyra första träffarna i Google på mitt namn. Vårt efternamn är ganska ovanligt och det är bara 100 personer i Sverige utöver oss fem i familjen som stavar Kullin som vi gör. I kombination med våra förnamn har vi därför i princip helt unika namn. Inget av barnen, med undantag för en stängd Facebook-profil, har någon egen närvaro på nätet. De har alltså inte lagt upp någon information själva där deras namn förekommer och inte jag heller. Trots det kryllar det redan av träffar.

Vi finns på nätet redan från 4-5 års ålder
Sonen är 13 år  och har 320 träffar i Google. Ena dottern är 10 år och har 59 träffar. Yngsta är 5 år och har endast två träffar. Det fanns ytterligare en träff tidigare som nu försvunnit. Anledningen till att dessa träffar finns är till stor del en effekt av att de är aktiva i olika idrottssammanhang, men även andra träffar finns. Man kan lätt hitta hur många mål de gjort i någon innebandymatch eller vilka resultat de gjort i friidrott. Och nu är jag inte helt emot detta, då jag själv är väldigt intresserad av statistik och brukar söka på olika resultat för att se hur vissa prestationer står sig i jämförelse med andra i samma ålder.

Min poäng är istället att redan i 4-5 årsåldern börjar våra barns namn poppa upp på nätet och deras digitala identitet börjar formas, utan att vi eller de valt det och att man bör vara medveten om det. De som publicerar information bör ibland fundera på om det är nödvändigt att publicera både för- och efternamn på t ex små barn. Vi som individer och framförallt som föräldrar bör bli mer medvetna.

Ibland kan jag nog tycka att idrottsklubbar slentrianmässigt publicerar alltför mycket information om våra barn i alltför unga år. Såhär skriver Datainspektionen om PUL och publicering på internet:

”En förening får bara publicera sitt medlemsregister öppet på Internet om det är förenligt med de ursprungliga ändamålen för vilka uppgifterna i medlemsregistret samlades in. Dessutom krävs att de enskilda medlemmarna har samtyckt till publiceringen. Datainspektionens erfarenhet är att många medlemmar inte vill att adresser och telefonnummer ska publiceras öppet på Internet. Datainspektionen rekommenderar därför föreningar som vill publicera medlemmars personuppgifter på Internet att de får ett godkännande från medlemmarna och/eller deras vårdnadshavare. Det finns ingen särskild bestämmelse i personuppgiftslagen som anger från vilken ålder unga personer själva kan samtycka till en behandling men Datainspektionen brukar ha 15 år som tumregel.”

Jag gissar att det slarvas en del med att inhämta samtycke från föräldrar och att föräldrar sällan funderar igenom vad de samtycker till. För de allra flesta är den här typen av information inget som helst problem, men man bör vara medveten om att nästa alla människor idag, redan från unga år, har en digital närvaro. Och att du förr eller senare kommer att bli googlad.

Andra som skrivit om detta är Emanuel Karlsten och Johannes Sundlo.

Infografik: Socialdemokraterna vs Moderaterna på Twitter

Kampen är väldigt jämn om vilket parti av Socialdemokraterna och Moderaterna som är störst på Twitter. Partierna har nästan lika många följare och följer själva ungefär lika många konton. Men baserat på den senaste månadens aktiviteter, skapas mer engagemang kring Moderaternas tweets. Båda partierna twittrar flitigast på fredagar, av någon anledning.

Infografiken nedan är skapad med hjälp av visual.ly.

Pin It

Har källkritik blivit omodernt?

Det blev en hel del snack kring den Facebook-rapport som nyligen släpptes och bland annat Brit Stakston och Mikael Zackrisson skrev om hur skevt det kan bli när de som rapporterar (både avsändare och medier) väljer ut en väldigt negativ vinkel ur en viss statistik. Det i sig kanske inte var något direkt fel även om effekten blev en väldigt tråkig nyhetsvinkel. Men som Simon Sundén också påpekar så finns det ett stort problem i att dra alltför långtgående slutsatser ur statistik som inte är representativt för den population man undersökt. Och det framgick inte särskilt bra under medierapporteringen initialt.

Nu har det kommit ännu en undersökning om sociala medier där rapporteringen hamnat helt snett. MedieAkademin och PR-byrån Welcom har släppt en SIFO-undersökning om svenskarnas kunskaper och inställning till Twitter. I pressmeddelandet skriver man att:

”Hela 75 procent av befolkningen, känner inte ens till mediekanalen [Twitter]”.

Denna vinkel snappades upp av Dagens Media som noterar att ”svenskarna struntar i Twitter”:

”75 procent har aldrig ens hört talas om Twitter.”

Även The Local noterar att:

”Twitter ‘unknown’ to 75 percent of Swedes” samt att ”Three out of four Swedes have never heard of Twitter…”

Problemet är att påståendet i pressmeddelandet att 75 procent av befolkningen inte känner till Twitter, inte stämmer. Det är en svepande formulering som inte har täckning i frågeformuläret. Enligt svarsalternativen är det nämligen endast 24 procent som ”inte alls” känner till Twitter, inte 75 procent. För att komma upp i 75 procent så måste man räkna med de som inte känner till Twitter särskilt väl, och det betyder förstås att de känner till Twitter men inte vet så mycket om hur det fungerar. Det är alltså inte alls samma sak som att de aldrig hört talas om Twitter.

Hur en PR-byrå kan misslyckas med att formulera en korrekt slutsats ur ovanstående svarsalternativ är svårt att förstå. Det är deras jobb att kunna sånt. Detta återupprepas sedan av de medier som rapporterar om undersökningen eftersom de inte tar sig tid att titta på hur svaren fördelats i själva undersökningen.

Det är förståeligt att det kan bli fel när tempot i nyhetsarbetet skruvats upp till en sådan nivå att många inte har mer än några minuter att lägga på varje artikel, men man kan ändå bli beklämd när ingen bemödar sig att dubbelkolla informationen. Är det inte på grund av den redaktionella processen som vi behöver medier, för att granska källor och värdera olika utsagor? Dessutom måste de företag och organisationer som sammanställer statistik och rapporter bli bättre på att lägga fram rätt information från första början så att det går att kritiskt granska all information direkt från källan. Blir det fel i första kommunikationen så blir det fel längs hela linjen.

Gör om, gör rätt.

Vågar du pinna bilder från dn.se till Pinterest?

Ajour.se skrev i februari om att Dagens Nyheter hade kopplat in advokater för att kräva ersättning från en bloggare som olovligen använt tidningens nyhetsgrafik i sin blogg. Jag gissar att DN hade rätten på sin sida rent juridiskt när man tar till ett sådant grepp och grafiken är nu borta från bloggen. Jag tänker inte gå in och bedöma hur klokt det var av DN att koppla in jurister i frågan, men visst bör regler kring upphovsrätt följas. Jag brukar själv inte använda copyright-skyddade bilder i min blogg (det finns gott om bilder med CC-licens att låna på Flickr), däremot använder jag gärna grafik från pressmeddelanden, undersökningar och presentationer då de ofta distribueras just för att spridas vidare.

Men då kommer jag att tänka på nya hypen Pinterest och de bilder som delas på sajten. Pinterest har varit föremål för en debatt kring upphovsrätt och jag är ännu osäker på vad som gäller när man ”pinnar” bilder där någon annan äger de immateriella rättigheterna. Ska man läsa deras Terms of Service så läggs hela ansvaret på individen som pinnar bilder och där denne ska säkra att man har rätt att lägga upp bilderna.

Med ovanstående blogg-debacle i åtanke får man ställa sig frågan om man bör och vågar pinna bilder från dn.se på Pinterest. Som ni ser är det redan ganska vanligt att bilder från DN hamnar på Pinterest. Om och när kommer DN att börja jaga folk som delar deras bilder på Pinterest?

Advokater och sociala medier

Bör advokater och advokatbyråer finnas i sociala medier? Det är frågan som dryftas i det senaste numret av tidingen Advokaten. Som tidningen mycket riktigt noterar så har redan ett stort antal aktörer, som på sätt och viss kan räknas som ”konkurrenter” till advokaterna, etablerat en närvaro på Twitter, Facebook, Flickr mm. Till dessa aktörer med delvis motstridiga agendor kan räknas till exempel polismyndigheter.

Mårten Schultz, professor i civilrätt och bloggare, uppmanar advokaterna att våga språnget ut i det nya medielandskapet.

”Sociala medier är ett sätt att marknadsföra och bygga sitt personliga varumärke och byråns varumärke och att framstå som en modern advokat, säger han i en intervju.”

Tidningen finns att läsa online som pdf. Jag är också intervjuad vilket är särskilt roligt eftersom jag arbetat fyra år på advokatbyrå. Läs tidningen här.

Publicera citat på Pinterest med Pin A Quote

Pinterest är en av de hetaste sajterna just nu inom sociala medier och det börjar poppa upp en del smarta tillämpningar som gör att man kan utnyttja Pinterest på ett effektivt sätt. En sådan tjänst är Pin A Quote, som gör det enkelt att skapa en bild av ett citat som man vill ”pinna” på Pinterest, med hjälp av en enkel ”bookmarklet”, dvs ett litet insticksprogram som du lägger i din bokmärkesrad i webbläsaren.

Markera ett citat eller ett stycke text på en webbsida och klicka sedan på bokmärket ”Pin A Quote”. Pin A Quote skapar då en grafisk bild av texten och med en enkel knapptryckning kan du sedan publicera bilden på Pinterest.

Nedan är några citat som jag publicerat i min ”board” för Quotes.