I jakten på klick och sidvisningar står Aftonbladet i en helt egen division bland svenska medier. Ingen annan tidning skruvar sina rubriker och puffar så många varv för att locka till klick. Konkurrenten Expressen är inte ens i närheten utan berättar fortfarande vad artikeln handlar om i puffen. Så omodernt!
Strategin att lura läsare att klicka på en artikel genom att ge sken av att den handlar om något annat, påverkar naturligtvis förtroendet negativt. Ingen kan längre lita på innehållet i Aftonbladet, men å andra sidan är det ändå nästan ingen som har högt förtroende för tidningen. I Medieakademins förtroendebarometer ligger Aftonbladet i den absoluta botten och det har den gjort länge. Bristen på förtroende är alltså ingenting som i dagsläget verkar påverkar tidningens affärer negativt, eftersom den faktiskt tjänar bra med pengar.
Jag kommer dock själv på mig med att allt oftare med att tänka ”det var sista gången jag läste Aftonbladet” och jag tror faktiskt att jag läser den allt mer sällan. Jag har inte köpt papperstidningen på ca 20 år tror jag, men jag har fortfarande appen installerad i telefonen för att sportbevakningen oftast slår övriga svenska medier. Skulle jag sluta läsa Aftonbladet så kommer jag alltså få lite sämre sportnyheter och det är nog egentligen enda anledningen till att jag helt enkelt inte bara raderar appen.
Men tidningens sjuka rubriksättning når nya höjder för varje dag som går. Dagens exempel är bara ett i mängden. Puffen nedan har följande underförstådda budskap, med all säkerhet gjort med flit av redaktionen.
”Arsenals tränare Arsene Wenger är fullständigt rasande på Zlatan Ibrahimovic. Zlatan har gjort någonting som är så dumt att det skadar fotbollen. Tydligen har Zlatan slagits, som en galning dessutom”. Det ser man ju på bilden på Zlatan, karln är ju fullständigt galen, ett hot mot fotbollen som vi känner den.
Sanningen är givetvis mil därifrån. Artikeln handlar om att Wenger ogillar priset Ballon d’Or, som är ett individuellt pris. Wenger menar att ett individuellt pris skadar fotbollen, som är en lagsport. Därför slåss han ”som en galning” mot priset. Dock har han en favorit, nämligen Zlatan.
Puffen säger en sak, artikeln en helt annan. Varje gång det sker känner jag mig lurad och förbannad.
Uppenbarligen går det bra att driva en sajt som åtminstone utger sig för att vara en journalistisk produkt, i stort sett utan något som helst förtroende hos läsarna. I fallet med Aftonbladet är det snarare att betrakta som en affärsidé. Men det är klart, folk köpte En Ding Ding Värld också. Frågan är hur länge vi står ut. Jag väljer allt oftare andra medier.
