Sociala medier - Part 27

Case: när mobilsajt och datorversion inte visar samma information

Enligt en studie som Google har genomfört så förflyttar sig 90% av nätanvändare mellan olika skärmar – mobiltelefon, surfplatta, dator – för att lösa en uppgift. Det är bland annat därför det är så viktigt att inte konstruera sajter utifrån en enda skärm, utan från ett multiskärm-perspektiv. Allt fler kommer därför att arbeta med responsiva, eller följsamma, webbsajter som anpassar sig efter den skärm vi använder, eller på andra sätt maximera upplevelsen för alla de skärmar som användaren kan tänkas använda.

Ett minimikrav för en sajt är att grundinformationen är densamma på datorversionen och på mobilversionen. Jag tittar lite på bytbil.com som är en mycket bra sajt för den som funderar på att köpa en ny eller begagnad bil. Den har en mobilversion som är lättanvänd på en smartphone, men den missar en viktig detalj – priset på bilarna är inte alltid samma på datorversionen som på mobilversionen.

En sökning ger i mobilversion följande resultat på Mitsubishi Outlander årsmodell 2013. Den tredje i listan kostar 313.800 kronor.

Samma lista på den vanliga datorversionen av sajten ger dock ett annat besked, där kostar samma bil 289.900 kr för att priset är nedsatt, men denna information följer inte med till mobilsajten. Inte ens när man klickar in på sidan med mer information om bilen får man se det lägre priset.

Eftersom det enligt Google-undersökningen är i mobilen vi börjar många sökningar så är det avgörande att informationen är rätt. För bilhandlaren i fråga kan det innebära att jag aldrig tittar på den aktuella bilen.

Bytbil.com är en användbar sajt så detaljen med prisinformation är mest för att illustrera hur viktigt det är att jag som användare möts av korrekt information, oavsett vilken skärm jag tittar på.

Google visar 5 år gamla artiklar som nya

För tre år sedan upptäckte jag att Google ibland visar fel datum på artiklar när man söker efter nyheter. Jag bloggade utförligt om det här. Det innebär till exempel att om du söker efter en nyhet som publicerats den senaste veckan, så kan du få träffar som är flera år gamla. Jag har inte sett det hända så många gånger på senare år, men idag när jag gjorde en sökning så hände det igen. Sökningen skulle bara ge träffar som publicerats den senaste veckan, ändå visar Google en fem och ett halvt år gammal nyhetsartikel som andra träff i sökresultaten.

Som ni ser nedan så har Google tolkat artikeln nedan som om den vore publicerad den 7 maj 2013. Klickar man på artikeln så ser man dock på aftonbladet.se att den är publicerad den 5 nov 2007. Däremot som visas underst i bilden nedan, så tolkar Google publiceringsdatum rätt om man söker på rubriken utan datumavgränsning.

google datum sökresultat

Varför detta sker beror säkert på att det finns andra datumangivelser i koden som Google tolkar fel. Jag vet dock inte hur vanligt det är.

Journalister trålar efter nyheter i sociala medier

I måndags hade jag förmånen att få delta i en paneldebatt på eventet Blogg100, tillsammans med Ebba von Sydow, Karin Pettersson och Rebecca Crusoe. Vi pratade tillsammans med moderatorn och initiativtagaren Fredrik Wass en del om vilket inflytande bloggar kan ha och hur man som företag, organisation eller individ kan nå ut med bloggen för att påverka andra. Ett ämne vi inte diskuterade så djupt var hur blogginlägg kan påverka nyhetsagendan på ett negativt sätt och då tänker jag närmast på hur blogginlägg, tweets, Instagram-bilder eller Facebook-statusar kan tas ur sitt sammanhang och orsaka kriser för företag, politiker och kändisar.

I en mediekrönika igår i Corren skriver Björn Lövenlid om ett fenomen, nämligen att journalister letar i sociala medier efter nyhetsstoff och han beskriver det så bra när han säger att ”medier trålar efter snackisar på kändisarnas bloggar”. För precis så är det, det finns otaliga exempel på nyheter som är ett resultat av att journalister letar efter kontroversiella uttalanden från kändisars Twitter-konton till exempel. Det senaste i raden är Dagens Medicin som gjorde en hel artikel på att Kristdemokraternas Göran Hägglund hade retweetat en Sverigedemokrat. I en annan artikel i GP så diskuterar jag bland annat några exempel på idrottsmän som råkat illa ut på grund av saker de publicerat i sociala nätverk.

Ett annat sätt som media använder kändisars uttalanden på Twitter och Facebook är att söka bekräftelser på en nyhetsvinkel, t ex att Petra Mede hyllas för sin insats i Melodifestivalen.

”Danmarks enda konkurrent i kväll: Petra Mede! F-n vad hon är strålande!” twittrade Nanne Grönvall.

Josefine Crafoord konstaterade att ”Petra Mede måste skita i ESC så hårt. Annars skulle hon inte göra det så sinnessjukt bra!”

Det är förstås bekvämt att bevaka kändisars konton, du behöver inte ens ringa eller mejla någon för att få ett citat sent på kvällen när pressläggningen närmar sig. Här bryr sig dock Aftonbladet inte ens om att precisera att man citerar en tweet från Crafoord. Så långt har det redan gått att en tweet är att likställa med ett intervjucitat.

”Enligt uppgifter i sociala medier” är en annan modern klassiker som syns allt oftare i media, här till exempel. Det är en otroligt vag formulering som är omöjlig att kontrollera, är den relevant, hur många är det som skriver, vilka gör det? Att bygga nyheter på uppgifter från ”sociala medier” omöjliggör förstås alla former av källkritik. En alternativ variant är att ”X har väckt en del uppmärksamhet på sociala medier” som i det här exemplet från P4 Värmland.

Precis som Lövenlid skriver som rubrik i sin krönika så gäller det för kändisar att vakta sin tunga. För allt du skriver kan hamna i tidningen, utan att du själv vet om det. Jag har själv varit med om att Expressen tagit text från min blogg och lagt in som citat som om jag hade blivit intervjuad. (När jag påpekade detta i ett blogginlägg surnade journalisten till och tog helt enkelt bort mig ur artikeln. Så högt i tak var det där.) Och jag har även fått tweets publicerade i media (både bra och dåliga exempel) utan att ha blivit kontaktad om det. Det roligaste exemplet är väl ändå den här elakingen som hamnade i brittiska Metro från Eurovision Song Contest 2011:

The Georgian entry was also similarly mocked – @Kullin simply wrote: ‘Oh no, it’s Janice from Friends’ when she came on stage.

Så även om det i grunden är positivt för opinionsbildare och kändisar att själva kunna styra kommunikation via sociala medier, så är det alltid bra att tänka på att journalister bevakar varje digitalt steg du tar.

Så tog Coop tillbaka sitt kapade varumärke på Instagram

Jag har skrivit en del här på bloggen om falska konton på Instagram som lurat tusentals att de är kända varumärken som SAS, SF och Liseberg. En hel del av dessa falska konton finns kvar en lång tid efter att företagen uppmärksammats på deras existens. Som utomstående är det svårt att veta om det beror på företagens ointresse att lägga resurser på att stänga ner dem eller på att det är svårt att få Instagram att föra över varumärken till dess rätta ägare.

Så jag tänkte göra ett undantag från min princip att inte skriva om mitt jobb här på bloggen och berätta hur vi på Coop lyckades stänga ner ett liknande bluffkonto på nolltid.

Det finns ett flertal konton på Instagram med namn som i olika utsträckning kan bedömas tillhöra Coop. I stort sett samtliga av dessa är inaktiva och helt harmlösa, men ett konto var av bluffkaraktär och utgav sig för att tillhöra Coop Konsum. Så här såg profilen ut:

coop konsum instagram

Naturligtvis kunde vi inte låta någon utge sig för att vara Coop och falskeligen utlova presentkort till följare. Så vi gjorde en anmälan om varumärkesintrång, information om detta hittar du här. Bland den information du behöver uppge finns till exempel registreringsnummer för varumärket som har utnyttjats olovligen.

Snabb hantering
Det falska kontot stängdes ner samma dag som vi skickade in vår anmälan. Sedan tog det ytterligare en vecka innan det falska kontot överfördes till ett konto som vi hade registrerat temporärt. Så på mindre än ett dygn fick vi bort bluffmakarna från Instagram och på en vecka kunde vi själva börja använda kontot aktivt om vi ville.

Det är naturligtvis en bedömningsfråga hur mycket resurser man som företag ska lägga på att jaga konton som utnyttjar ens varumärken. Man får värdera vilken potentiell skada intrånget kan göra och därefter besluta om man ska hålla det under bevakning eller agera.

Men vår slutsats var iallafall att företag vars namn utnyttjas olovligen på Instagram iallafall inte kan skylla på långsam hantering från Instagram. Vill du få bort konton som använder ditt namn så är Instagram mycket snabba på att hjälpa till.

För att ta ägarskap över ett konto som gör intrång på dina varumärkesrättigheter så gör du såhär:

– registrera ett temporärt Instagram-konto dit det andra kontot kan överföras
– ta fram uppgifter om ditt varumärke, bl a registreringsnummer och vilket kontor det är registrerat på
– alla fakta du behöver finns listade här: http://help.instagram.com/535503073130320/
– fyll i informationen i formuläret du hittar här: http://help.instagram.com/customer/portal/emails/new

Har du gjort rätt och att Instagram bedömer att dina krav är giltiga kommer de troligtvis att hjälpa dig relativt omgående.

Coop finns på Instagram under namnet @CoopSverige: http://instagram.com/coopsverige och med samma namn på Twitter: https://twitter.com/coopsverige

Läs gärna mina övriga blogginlägg om Coops sajt här.

Hur du blåser 100.000 personer på Facebook

Kommer ni ihåg Facebook-gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” som snabbt fick 200.000 medlemmar och sedan bytte namn till Svenska Nekrofilföreningen? Det har alltid varit relativt lätt att luras i sociala medier, för att det är så enkelt för oss att klicka gilla på någonting utan att tänka efter. Men även för att många inte riktigt förstår hur olika sociala nätverk fungerar och att vissa saker vi stödjer eller vill ta del av egentligen är helt orimliga. Till exempel att Facebook-sidor som lovar tusentals personer som gillar sidan något gratis inte kan samla in kontaktuppgifter till så många personer. En sidägare ser bara de senaste 500 följarna på Facebook.

Men vi ser dem med jämna mellanrum i olika kanaler, falska Instagram-konton som lovar gratisprylar, falska Twitter-konton som låtsas vara någon annan (den nya påven t ex) och inte minst bluffar på Facebook. Exemplet nedan fascinerar mig. En skämtsida har lagt upp en bild med en instruktion om att titta på bilden i 10 sekunder, skriva ”vind” i kommentarerna och sedan se vad som händer. Har du lite koll på Facebook så vet du förstås att ingenting alls kommer att hända med bilden om du skriver någonting i kommentarerna. Men det har inte hindrat nästan 115.000 personer att göra just detta och sådär rullar det på. Fler tillkommer varje dag.

Hur kan då så många gå på en så enkel blåsning (vind=blås var ju också en ledtråd)? En del av förklaringen ligger i följande:

– Inlägget har nått ett viss tröskelvärde där man tänker att om så många har kommenterat så måste det ju hända något. Så många personer går inte på något som inte är sant. Slutsats: ett högt antal medverkande är inte längre en garanti för att något inte är en bluff.

– Vi litar på våra vänner. Nisse är inte korkad, om han har delat det här inlägget så är det nog inget lurt. Slutsats: sluta att lita blint på dina vänner och börja tänk själv. Våra vänner är bra filter, men bara till en viss gräns, lite sunt förnuft får vi bidra med själva.

– Vi vill att det ska vara sant. Det finns så mycket skoj och trams på nätet, så vi lallar helt okritiskt med in i nästa fälla. Vi vill ha den där belöningen med en rolig video eller en gratiskupong från ett företag. Slutsats: om något verkar ovanligt bra eller ovanligt kreativt, fundera en extra gång på om det är rimligt innan du klickar ”gilla”.

– Risken är så liten om det skulle vara någonting lurt, att jag kan lika gärna prova. I värsta fall framstår jag som lite korkad inför mina vänner. Slutsats: Ju mindre risk för den som ska luras, desto troligare att bluffen går igenom. Men när vi går på liknande saker bidrar vi till att bluffmakarna bygger upp Facebook-sidor, Instagram-konton och annat med många följare och hög synlighet. Genom att vara okritiska förstör vi successivt upplevelsen i sociala medier för flertalet.

Varför gör man då ett liknande inlägg? Svaret i detta fall stavas EdgeRank, dvs Facebooks formel för att välja ut vilka inlägg som ska visas för dig i ditt Facebook-flöde. När många människor interagerar med inlägg från en sida så rankas sidan högre och visas för fler. Ett inlägg som får 115.000 likes bidrar till att öka inflytandet och synligheten för sidan, därför är det värt att luras för att fler ska klicka, kommenter och gilla.

Att följa en sådan här kommentarstråd är ganska roande. Rad efter rad med folk som skriver ”vind”. Och sedan av och till är det någon som faktiskt berättar om sin besvikelse att belöningen uteblev. Det hände ju inget. Nähä!

Uppdaterat 28 augusti 2013.
Jag tyckte det var lite roligt att återbesöka den här posten och se vad som hänt sedan i februari/mars när inlägget fick viral spridning på Facebook. Då hade 115.000 personer kommenterat bilden. Sedan dess har det tickat på i stadig takt och just nu är det fler än 172.000 smartskallar som har kommenterat med ordet ”vind”. Även om det nu är glest mellan kommentarerna så är det är alltså fortfarande personer som blir lurade av detta inlägg, fyra stycken senaste dygnet. Kommentarerna kommer nog att dö ut, men frågan är om de som gått på bluffen blivit något klokare inför nästa Facebook-skojeri.