Finland inför ny lag för att komma åt kränkningar i sociala medier

laws for atoms

17-åriga Amanda i Finland förföljdes och trakasserades under en lång tid av någon som med hjälp av brev, epost, Facebook och andra kanaler gjorde allt för att förstöra hennes liv. I en intervju med tidningen Västra Nyland 2011 sa hon att hon varken fått hjälp av Facebook eller polisen. Trakasserierna hade då hållit på i över två år.

Fram till och med sista december förra året fanns det stora luckor i finsk lag när det gäller möjligheter att straffa hot och trakasserier via sociala medier och andra digitala kanaler. Men vid årsskiftet infördes två nya lagar som förhoppningsvis ska bidra till minskat näthat. Den första lagen kallas Brott mot kommunikationsfrid och innebär att den som i syfte att störa skickar meddelanden eller ringer till någon annan kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Dessutom införs en lag om Olaga förföljelse som ska motarbeta stalking, dvs om någon upprepade gånger förföljer en person till exempel via sociala medier. Exempel på detta har vi sett även i Sverige, till exempel karriärcoachen Nina Jansdotter som en längre tid blivit förföljd på bland annat Facebook.

Anmälningar med hänvisning till den nya lagen har redan kommit in till polisen, som 21 jan skriver t ex:

”En person har anmält att hon har fått en stor mängd otrevliga och störande sms och meddelanden via socialt medie. Anmälaren vet vem gärningspersonen är. Anmälan är rubricerad som brott mot kommunikationsfrid som är en ny brottsrubricering i Strafflagen som trädde i kraft vid årsskiftet 2013-2014.”

När en lag väl finns på plats innebär det inte automatiskt att fler fälls för brott. I Sverige har det vid ett flertal tillfällen visat sig svårt att utreda och därmed åtala, t ex vid kränkande Facebook-sidor i Västerbotten och när en ung flicka dödshotades på Ask.fm och polisen inte ens provade att få ut ip-adressen.

Till sist: läs gärna Tommy K Johanssons blogginlägg ”Trakasserad på nätet? Så samlar du data till polisen!”

Att unga lämnar Facebook var bara en medieanka

Medier över hela världen slog i veckan upp att unga flyr Facebook, bland annat för att de inte vill dela samma nätverk som sina föräldrar. Istället påstods har de dragit vidare till ”coolare” sociala nätverk som Instagram, Kik och Snapchat, där de får vara ifred från mamma och pappa. Uppgifterna baserades på en artikel i brittiska the Drum, som hänvisar till en studie finansierad av EU, där det hävdas att Facebook är dött och begravet bland ungdomar i Storbritannien.

Studien som genomförts av professor Daniel Miller på University College London är säkert gedigen på alla sätt, men uppgifterna om att ungdomarna flyr Facebook ifrågasätts nu kraftigt. Uttalandet att Facebook är dött bland unga baseras på intervjuer med ungdomar i åldern 16-18 år på tre skolor i mindre orter norr om London. Urvalet av respondenter är alltså mycket begränsat i både ålder och geografi.

Miller skriver själv att ”the data is ethnographic/qualitative but I strongly encourage people to interview schoolkids to find confirmation.” Vi kan alltså inte hitta några statistiskt säkra bevis för att uttalandet stämmer överhuvudtaget.

Facebook själva har visserligen erkänt att de har en utmaning i användningen bland unga, men deras CFO David Ebersman sa nyligen att användandet bland tonåringar är stabilt och att nedgången bland yngre tonåringar är “of questionable statistical significance”, dvs tveksamt om skillnaderna är statistiskt säkerställda.

Fortfarande finns det mig veterligen inga statistiskt säkerställda bevis för att unga minskar sin användning av Facebook. Men det är klart, det är synd att kolla en bra historia…

Svenskar missnöjda med svar från företag i sociala medier

Det är knappast någon nyhet att konsumenter klagar på företag i sociala medier. Många företag använder Facebook och Twitter som kanaler för att lyssna på kunder och för att hantera rena kundtjänstärenden. Då är det naturligt att det förekommer kritik och kundproblem. Däremot kan man ibland bli bedrövad över tonen som många håller när de skriver till företag, men det är ett ämne för ett helt annat blogginlägg.

Tyvärr visar det sig att företag inte lyckas göra kunderna särskilt nöjda när de hanterar kundärenden via Facebook och andra sociala nätverk. Enligt en internationell rapport från företaget Interactive Intelligence så är 6 av 10 svenskar missnöjda med de svar de får från företag via sociala medier. Det är en högre andel missnöjda än generellt i undersökningen.

kundtjänst sociala medier

Rapporten uppger också att efter kontakten med företaget så skulle 62 procent av svenskarna dela en dålig eller mycket dålig kundtjänstupplevelse på nätet medan 49 procent skulle dela en bra upplevelse.

kundtjänst i sociala medier statistik

Tyvärr gör en otydlig formulering i pressmaterialet att denna siffra kan misstolkas. Det är alltså inte så att 62 procent klagar generellt i dessa kanaler utan 62 procent skulle dela en negativ kundtjänstupplevelse. Det är en väsentlig skillnad, vilket tyvärr Computer Sweden missat i sin notis här. Frågan som besvarades var alltså ”Vad skulle få dig att dela en kundtjänst- eller supporterfarenhet i sociala medier?” och inget annat.

73 procent av svenskarna delar sina erfarenheter av kundtjänsten via sin egen Facebook-sida medan 40 procent delar den på företagets Facebook-sida.

Vi tenderar alltså att vara mer benägna att dela en negativ upplevelse än en positiv så det kan finnas skäl för svenska företag att öka fokus på kvalitet i kundkontakt via sociala nätverk. Även svarstiden är ett område där svenska företag ligger efter, åtminstone efter norska företag. En inte alltför vild gissning är att kundtjänst på Facebook och Twitter blir ett av de stora utvecklingsområdena för svenska företag under 2014.

Fotnot: I undersökningens material som går att ladda ner från företagets sajt, så framgår inte hur de 62 procenten, som är en sammanslagning av 26 procent ”dålig upplevelse” och 36 procent ”förfärlig upplevelse”, har räknats ihop. Om det har gått att svara ”ja” på båda dessa alternativ så blir ju inte den sammanlagda andelen 62 procent. Jag antar därför att så inte är fallet. Vidare ska urvalet vara statistiskt säkerställt för varje marknad, men jag förhåller mig något tveksam då rapporten baseras på 1407 respondenter varav endast 11 procent kommer från Sverige.

Facebook äger inte dina bilder

facebook website screenshot

Ett påstående som dyker upp med jämna mellanrum är att Facebook äger dina fotografier, vilket förstås inte låter särskilt positivt. Igår publicerades ett debattinlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet där en doktorand i informationssäkerhet ifrågasätter det lämpliga i att polisen använder sig av en hemlig grupp på Facebook. I artikeln påstås följande (min fetstil):

”Alla bilder och all information som skickas till Facebook kan när som helst säljas vidare till annan aktör utan att myndigheten får någon information om saken. Äganderätten till informationen tillkommer Facebook och därmed också de allmänna handlingar som upprättas där.”

Men Facebook påstår inte att de äger dina foton. I användarvillkoren, punkt 2, skriver Facebook:

Du äger allt innehåll och alla uppgifter som du publicerar på Facebook och du kan reglera hur det ska delas med hjälp av dina sekretess- och applikationsinställningar.” 

Detta förklaras även här:

”Även om du tillåter oss att använda den information vi får om dig, äger du alltid din egen information. ”

Det är heller inte så att informationen sparas av Facebook om polisen skulle vilja ta bort den. Eftersom detta rör en hemlig grupp så tas informationen även bort från Facebook om användarna tar bort den. Facebook respekterar dina inställningar, det är endast om information du publicerat delats av dina vänner som det finns en risk att Facebook sparar den, vilket alltså inte bör vara fallet för en hemlig Facebook-grupp (även om det inte finns några garantier att så inte sker).

Nu är jag förvisso inte jurist, men jag tolkar även villkoren och uttalanden från Facebook som att de inte kan eller kommer att sälja informationen vidare. Vad de dock kan göra är att använda din information i samband med annonsering inom Facebook-plattformen.

Fotnot: Foto från Flickr

Vanligare att flickor blir offer för nätmobbning enligt ny studie

cyber attack

Det stora Instagram-målet i Göteborg satte fenomenet nätmobbning ordentligt på agendan i Sverige, men ännu är forskningen på området begränsad. Speciellt om man tänker på studier av eventuelle könsskillnader när det gäller mobbning via sociala nätverk och annan nätrelaterad mobbning. I veckan har dock Linda Beckman disputerat på Universitetet i Karlstad med en avhandling med rubriken ”Traditional Bullying and Cyberbullying among Swedish Adolescents – Gender differences and associations with mental health”.

En av frågeställningarna i avhandlingen var att försöka utröna om det finns skillnader i beteenden mellan pojkar och flickor när det gäller nätmobbning. I studien undersöktes ungdomar mellan 13 och 15 år.

Studien av mer traditionell mobbning visar att det inte finns några könsskillnader alls bland traditionella mobbningsoffer. Det är alltså i princip lika vanligt att flickor och pojkar mobbas. Vidare var det en större sannolikhet att pojkar var traditionella mobbare jämfört med flickor.

Vanligare att flickor nätmobbas
I Beckmans studie framkom att det vid nätmobbning istället var större sannolikhet att flickor nätmobbas medan det inte var någon skillnad mellan pojkar och flickor med avseende på att nätmobba andra. Sannolikheten var också större att pojkar samtidigt var både mobbare och offer (bully-victims) vid traditionell mobbning  jämfört med flickor, medan sannolikheten för flickor att vara både mobbare och offer (nätbully-victims) vid nätmobbning var större jämfört med pojkar.

I korthet innebär det att flickor utgör en större andel av både mobbare och offer vid nätmobbning än vid traditionell mobbning, procentuellt sett.

En anledning till den ökade representationen av flickor i nätmobbning kan enligt Beckman vara att pojkar traditionellt är överrepresenterade i fysisk mobbning medan det vid verbal mobbning inte finns några könsskillnader. Nätmobbningen ligger således närmare den verbala mobbningen i sin karaktär. Detta påstående stöds till exempel i Skolverkets stora genomgång Utvärdering av metoder mot mobbning:

”Mobbning bland pojkar handlar i stor utsträckning om öppen och fysisk aggressivitet medan problematiken bland flickor mer handlar om social utfrysning och verbala kränkningar.”

Vid framtida arbete med att motverka nätmobbning kan det alltså finnas skäl att fästa särskild vikt vid flickor och deras situation.

Beckmans studie är intressant och även de övriga delarna är läsvärda, t ex om att det fanns ett samband mellan mobbning och psykosomatiska besvär samt att ungdomar med funktionshinder löpte större risk att bli både mobbare och offer (bully-victims).

Här finns avhandlingen i sin helhet:

 

Traditional Bullying and Cyberbullying among Swedish Adolescents by kullin

Bild från Flickr.