Facebook | Sociala medier

En av tre elever är vän med en lärare i sociala nätverk

För en vecka sedan bloggade jag om hur vissa yrken, som läkare och lärare, ställs inför etiska ställningstaganden om huruvida de ska vara vänner med t ex sina patienter och elever i sociala nätverk som Facebook. Nu har Lärarnas Riksförbund släppt en undersökning som visar att var tredje elev (35%) har en eller flera lärare som vänner på en community. De intervjuade eleverna går i högstadiet (åk 8 ) och i gymnasiet.

En intressant aspekt av enkäten är att eleverna mer positiva till att vara vänner med lärare i communities än tvärtom. Tre av fyra (73%) elever skulle acceptera en vänförfrågan från en lärare men bara 20% av lärarna trodde att de skulle acceptera en vänförfrågan från en elev. 47% av eleverna kan själva tänka sig att fråga och 18 procent har själva frågat. Flickorna är mer restriktiva än pojkarna. Det främsta skälet för både lärare och elever – till att inte vilja ha kontakt i communities är integriteten.

Men dessutom är föräldrarna mer positiva till att barnen och lärarna är vänner på Facebook och andra communities. Enligt tabellen nedan så tycker både elever och föräldrar i högre utsträckning än lärarna själva, att lärare borde finnas närvarande i dessa kanaler.

Huvudskälet till lärares närvaro på sociala nätverk är enligt de intervjuade främst för att stödja elevernas kunskapsinhämtning.

Motståndet från lärare har säkert många orsaker, inte minst osäkerhet och att det ställer högre krav på dem om de utökar sina kontaktytor mot eleverna till sociala nätverk, som många främst använder på fritiden.

Ett ökat engagemang från lärare i sociala medier ställer förstås inte bara en rad etiska frågor på sin spets, utan kräver också ökad kunskap inom utbildningsväsendet. Lärarnas Riksförbund uppmanar kommunerna att avsätta resurser för utbildningsinsatser kring sociala medier.

Hela rapporten finns för nedladdning här.

Kan läkare och patienter vara vänner på Facebook?

I sociala nätverk som Facebook håller gränserna mellan våra privata och professionella roller på att suddas ut allt mer. För många av oss är det inget större problem, vi kan ha olika inställning till hur vi beter oss i de sociala nätverken men för de flesta medför valet att vara privat och/eller strikt professionell inga direkta konflikter. Men så är det inte i alla yrken. Två yrken där det är svårare att värdera sin roll är till exempel för läkare och lärare.

Idag skriver Läkartidningen om just de etiska frågeställningar som kan komma upp när läkare och patienter blir vänner på Facebook. Trots att hälften av ledamöterna i Läkarförbundets centralstyrelse är medlemmar på Facebook, finns det inte några etiska riktlinjer för hur läkare bör göra med vänförfrågningar från patienter. I USA menar Journal of Medical Ethics att läkare under inga omständigheter bör bjuda in patienter till vänskap på Facebook och liknande nätverk. Riskerna är alltför stora. Därför har man tagit fram följande råd till läkare:

Undvik dubbla roller genom att inte genast acceptera en vänförfrågan från en patient. Om patienten kan ta illa upp av att man avböjer och den terapeutiska relationen kan påverkas, förklara för patienten ansikte mot ansikte varför det kan vara problematiskt och oetiskt med dubbla roller.
Respektera patienters privata sfär genom att varsamt hantera uppgifter om dem som kan dyka upp i sociala medier. Sådan information ska inte journalföras utan patientens kännedom.
Var återhållsam med personlig information om dig själv i sociala medier.
Sätt dig in i sekretessinställningarna för att kontrollera vem som kommer åt din profil. Var restriktiv i dina inställningar. Lita inte på att de är säkra. Tänk på att information kan missbrukas. Förutsätt inte att sociala forum används endast för sociala ändamål.

Liknande råd minimerar visserligen riskerna, men gör det svårare att utnyttja fördelarna med sociala nätverk och råden kan vara svåra att efterleva, speciellt på en mindre ort där ”alla känner alla”. Elisabeth Månsson Rydén, familjeläkare i Ljusdal, ser det på ett mer pragmatiskt sätt.

”Jag bor i en liten by utanför Ljusdal, och alla vet allt om mig i alla fall.”

Klart är iallafall att det finns gott om läkare på Facebook. Bara gruppen Unga Läkare har 1600 medlemmar.

Kristina Alexandersson har skrivit om relationen mellan lärare och elever på Facebook. Hon delar upp sina åsikterna i två läger:

a) Lärare ska inte vara vänner med sina elever på Facebook och skälen är:

elever kan påverkad lärarna,
ett behov av att vara privat, Facebook är privat, vill inte att elever ska kunna ta del av mitt privata liv
Facebook är privat för elever också
Professionellt att tydligt skilja på yrkesliv och mitt privatliv
risk för missbruk av makt

b) Vän med elever på Facebook och skälen brukar vara:

tillgänglig för eleverna
vår tids telefonbok
ett enkelt sätt att vara tillgänglig som vuxen i ett digitalt rum där elever befinner sig och tillbringar mycket tid
en del av vuxennärvaro för att förhindra trakasserier och mobbning på nätet

Hon konkluderar också att det finns inget facit och diskussionen lär fortsätta. För mer kommentarer se även Linköpings Universitets blogg och Dagens Samhälle.

Fler företag flyttar fans till Facebook

Vi ser allt fler exempel på att företag nu väljer att använda Facebook som destination för reklamkampanjer, istället för sin egen webbplats eller en unik kampanjsajt. Naturligtvis beror det på den enorma dragningskraft som Facebook har med sina knappt 4 miljoner svenska medlemmar. Tidigare i år såg vi en annonskampanj för Felix ketchup som slussade intresserade vidare till facebook.com/felix.

Idag hittade jag ytterligare ett exempel, se bilden nedan, från en utomhuskampanj i tunnelbanan i Stockholm. Det är inredningskedjan Granit som lanserar en tävling och där vi som vill veta mer får gå till Granits Facebook-sida.

Tipset är förstås att detta fenomen kommer att växa när företag vill utnyttja dragningskraften i världens största sociala nätverk. Ett råd är dock att inte lägga alla ägg i samma korg. Tänk på att Facebook har en tradition av nyckfulla beslut och att du som företag endast är hyresgäst i deras fastighet. När som helst kan förutsättningarna ändras, så en balans mellan god närvaro på Facebook och egna plattformar är att rekommendera.

Steve Rubel berörde ämnet klokt i mars i år här.

Sjöbo gör satsning på sociala medier

Sjöbo kommun i Skåne gör nu en storsatsning på att kommunicera via sociala medier. Initiativet omfattar bland annat en YouTube-kanal som ska visa vill Sjöbos möjligheter och storslagna natur.

– Vi måste hänga med i tiden och använda nya kanaler för att nå ut både till kommunens befolkning och till nya invånare. Sociala medier är speciellt viktigt när man ska kommunicera med de yngre, säger informatören Marie Nordgren.

På Facebook finns hittills tre grupper: Sjöbo Konsthall, Biograf Flora och organisationen Uti Sjöbo. Den sistnämnda har även en blogg sedan tidigare. För exakt ett år sedan skrev jag om Västerviks satsning på sociala medier och det blir allt vanligare att kommuner tar ett sammanhållet grepp om dessa kanaler för att kommunicera med kommuninvånare, turister och andra intressenter.

PS. Varför, varför kan inte Skånskan länka till de olika sajterna när man skriver en artikel om sociala medier? Den här icke-länkningsinställningen är en riktigt dålig service till läsarna, dvs de som (tillsammans med annonsörerna) betalar för tidningens hela verksamhet. Underkänt.

Blodgivargrupp på Facebook belönad

När jag är ute och föreläser om sociala medier så brukar jag visa konkreta och positiva exempel på hur sociala medier används av företag, organisationer och individer. Jag tänkte göra det av och till även här på bloggen, alltså lyfta fram praktiska case som inte nödvändigtvis är delar av stora marknadsföringskampanjer.

Clay Shirkys bok ”Here Comes Everybody” har undertiteln The Power of Organizing Without Organizations och det är alltid roligt att se exempel på detta i verkligheten. Just en sådan insats belönades igår på internationella blodgivardagen. Petter Lövblom startade blodgivargruppen Geblod.nu på Facebook för att nå nya grupper av blodgivare. Gruppen har idag drygt 9000 medlemmar och visar tydligt hur vanliga individer kan organisera sig för att skapa någonting tillsammans, utan att en organisation sitter i toppen och styr.

– Många blodgivare i Sverige är födda på 1940-talet, och väntas snart gå i pension även från blodgivandet. Därför är Lövboms insats extra mycket värd, säger Thomas Attnäs, nationell kommunikationsansvarig för blodcentralerna, som delade ut priset för Årets blodgivningsinsats.